Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-27 15:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/tjejlopp-inte-bara-mysig-folkfest/

Insidan

Tjejlopp – inte bara mysig folkfest

Motionslopp för kvinnor marknadsförs ofta som en fest – men prestationen är viktig för deltagarna, enligt ny forskning. Foto: Pontus Lundahl/TT

Tjejloppen är inte bara de kravlösa folkfester som arrangörerna lyfter fram i sin marknadsföring. I stället är prestationen väldigt viktig för många av de deltagande kvinnorna. Det visar två etnologer i en ny bok.

Rätta artikel

Arrangörerna av tjejlopp som Tjejmilen, Vårruset och liknande marknadsför ofta loppen som stora folkfester där deltagarna ska ha det mysigt och kul i en härlig kvinnlig gemenskap.

Men för de flesta deltagarna är prestationen det viktigaste, snarare än loppens ofta stereotypa inramning.

Det här menar etnologerna och genusforskarna Karin S Lindelöf och Annie Woube i boken ”I tjejers spår – för framtids segrar” (Makadam förlag). Den kommer ut i nästa vecka och bygger på studier av hur fenomenet tjejlopp utvecklats från 1980-talet och fram till i dag.

– Resultatet av våra studier förvånade oss. Tjejloppen liknas ofta vid ”fegisvarianter” som deltagarna tar med en klackspark, men vi kan visa att de flesta tar loppen på stort allvar och att de vill prestera så gott de kan. Det kan handla om att förbättra sin tid från förra året eller om att prestationen i sig räknas som en seger, säger Annie Woube.

Hon och Karin S Lindelöf har haft tillgång till mängder av skriftliga och muntliga berättelser, bland annat 600 berättelser från kvinnor som svarade på ett skrivupprop som genomfördes i samarbete med Nordiska museet. De har också gjort egna observationer och själva deltagit i olika tjejlopp.

Annie Woube, till vänster, och Karin S Lindelöf. Foto: Julia Benjaminson och Privat

Forskarna har även granskat hur medierna skildrat tjejloppen och studerat material från olika arrangörer, som trycksaker, programblad, dekaler med mera.

– De deltagande kvinnorna framhåller att de slipper bli uttittade på samma sätt som de kan uppleva i blandade lopp där även män deltar, säger Karin S Lindelöf. Kvinnorna uppskattar vad de uppfattar som en en jämnare konkurrens och att en kvinna kommer först i mål. Att delta och tävla i enkönade sammanhang upplevs också som befriande. 

Betydelsen av kön minskar eller försvinner helt i tjejloppen. Men de deltagande kvinnorna vill också som sagt verkligen prestera så bra som möjligt och att fysiskt klara av att genomföra loppen ses som viktigt.

De första svenska tjejloppen arrangerades under 1980-talet. Män och kvinnor hade fortfarande väldigt ojämlik tillgång till fritid, och ansvaret för hemmet låg också ännu oftare än i dag hos kvinnorna. Det fanns även en manlig idrottsnorm om att motionslopp inte var något kvinnor skulle ägna sig åt.

I dag deltar hundratusentals kvinnor i de svenska tjejloppen varje år. Arrangörerna talar gärna om dem i termer av ”gemenskap”, ”glädje” och ”fest”. Deltagarna ska inte behöva ”jäkta och stressa” utan i egen takt delta tillsammans med vänner eller kollegor.

– Men den här bilden delas alltså inte av många av kvinnorna som vi intervjuat eller de berättelser vi tagit del av, säger Annie Woube.

Hon pekar på att de större loppen har olika typer av kringarrangemang som underhållning, sociala aktiviteter och shoppingtält – allt med inriktning mot den speciella målgruppen kvinnor.

– Många av de kvinnliga deltagarna uppskattade inte alls det här. De känner också en stor tveksamhet inför begreppet ”tjej” i dessa sammanhang. Arrangörerna ramar ofta in loppen med föreställningar och fördomar om kön och kvinnlighet. Många kvinnor reagerar mot detta, säger Annie Woube.

Foto: Jonas Lindkvist

Tidigare under sin forskning har hon och Karin S Lindelöf kommit fram till att många av deltagarna tycker att resorna till de olika tjejloppen blir som andningshål. Vi kan tala om en sorts modern ”husmorssemester” där kvinnor för en stund kommer bort från en pressad vardag. 

– Men våra fortsatta analyser av deltagarnas berättelser visar att prestationen under själva loppet stärker dem både fysiskt och mentalt. Fokus ligger alltså på idrottandet som ger ett bättre självförtroende, fortsätter Annie Woube.

Hon och Karin S Lindelöf har uppmärksammat att tjejloppen skapat andra och nya sätt att träna och idrotta på. Stoltheten över prestationen och över att kunna använda sin kropp på ett funktionellt sätt är för många i dag viktigare än att känna blodsmak i munnen, konstaterar de. 

Det senare, att pressa sig så långt det går, var länge att ett typiskt manligt kodat sätt att träna och idrotta, menar de två forskarna.

Vi tänker gå vidare med att studera genusaspekter på deltagande i så kallade extrema motionslopp, typ ultramaraton eller triathlon där man ju tävlar i tre olika grenar.

De konstaterar att tiotusentals kvinnor har lärt sig att träna genom att vara med i ett tjejlopp. Deltagandet i det första idrottsevenemanget har lett till att de börjat springa, cykla eller åka skidor mer regelbundet. 

– De som startade med till exempel Vårruset och Tjejmilen hade fokus på att det ska vara lätt och kul att motionera. Sedan har de följts av andra lopp som är för alla, exempelvis Blodomloppet och Midnattsloppet, säger Karin Lindelöf. 

Hon påpekar att det fortfarande ofta handlar om att kunna släppa idealet där allt går ut på att vara bäst och där prestationen är det enda som behöver mätas.

Under sju år, mellan 2011 och 2018, har forskningsprojektet om tjejloppen pågått. Det är nu avslutat.

– Men vi tänker gå vidare med att studera genusaspekter på deltagande i så kallade extrema motionslopp, typ ultramaraton eller triathlon där man ju tävlar i tre olika grenar. Det handlar om lopp som sker under extrema omständigheter på något sätt, exempelvis under lång tid, i mörker, i kyla eller i otillgänglig terräng, säger Annie Woube. 

Annie Woube och Karin S Lindelöf är etnologer och forskare vid Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet.