Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

Universiteten tappar svenskan

Engelskan riskerar att ta över som vetenskapligt språk på universitet och högskolor i Sverige. För att den inte ska tränga ut svenskan behövs det tvingande regler, menar språkprofessorn Olle Josephson.

Risken när man utbildar studenter på engelska är att de så småningom inte längre kan uttrycka sig på svenska i sitt vetenskapliga ämne.

Debatten om detta började pyra någon gång i början av nittiotalet mellan ett fåtal språkvetare som var engagerade i språkpolitiska frågor.

Svenskan hade fortfarande en självklar position i det svenska samhället. Men det kom allt fler varningssignaler om att engelskan höll på att ta över på vissa områden, till exempel vid högskolor och universitet.

Språkprofessorn och pionjären Kenneth Hyltenstam höll i mitten av nittiotalet ett föredrag som handlade om ”svenskan som minoritetsspråk”.

I publiken satt Olle Josephson som i dag är professor i nordiska språk vid Stockholms universitet.

– På den tiden hände det att man kallade oss för stollar. Man kunde helt enkelt inte se hur engelska skulle kunna hota svenskans ställning, säger han.

Internationalisering sågs som något bra. Engelskan var nödvändig för att Sverige skulle kunna tillhöra toppskiktet, löd ett av argumenten.

2009 fick Sverige en ny språklag som slog fast att svenskan skulle vara Sveriges officiella språk.

Men på regeringskansliet fortsatte man att ha e-postadresserna på engelska. De kunde avslutas med ”education.ministry.se” och liknande.

Olle Josephson var en av dem som JO-anmälde regeringen för att den vägrade införa svenska e-postadresser. Det tog tre år innan de byttes.

– Att regeringen kunde bryta mot sin egen lag i tre år, ända fram till 2012, säger något om hur fint de ledande samhällsskikten tyckte att det var med engelska.

Attityden finns fortfarande kvar även om den inte är lika utbredd, menar Olle Josephson. Han berättar att ungefär 95 procent av alla doktorsavhandlingar i Sverige är skrivna på engelska, och att de är ännu fler inom områdena naturvetenskap och medicin.

– Som skriftspråk i den akademiska världen dominerar engelskan fullständigt. Det ser i stort sett likadant ut i alla europeiska länder.

Doktorander och forskare måste i  första hand skriva för de internationella vetenskapssamfunden.

– Det är en ofrånkomlig utveckling som vi inte kommer undan. Men det finns stora risker, varnar Olle Josephson.

Han menar att svenska forskare riskerar att få allt större problem när de ska skriva till exempel läroböcker för högre utbildning på svenska. Snart görs det kanske bara av särskilda informatörer eller vetenskapsjournalister.

– Resultatet kan bli bra. Men det är ändå olyckligt. Till slut finns inte svenskan kvar som vetenskapligt språk. Det utvecklas inte svenska termer och textmönster.

Avståndet mellan den vetenskapliga världen och resten av det svenska samhället växer, banden blir svagare.

– Inom humaniora finns det massor av forskning, till exempel till exempel om barns flerspråkighet, som man kan läsa om i vetenskapliga tidskrifter. Men fler skulle ha stor nytta av att ta del av den senaste forskningen.

Att forskare måste skriva på engelska för att kunna publicera sig i internationella tidskrifter är inget konstigt eftersom det ger de meriter som behövs för att de ska få anslag och möjlighet att fortsätta.

Foto: Lotta HärdelinFoto: Lotta Härdelin

Men det finns pedagogiska svårigheter när engelska tar stor plats i  undervisningen på universitet. Olle Josephson berättar om en studie där man följt två grupper med studenter. Den ena fick fysikundervisning på svenska och den andra på engelska.

Studenterna sa själva att det skulle gå bra och att de skulle förstå lika bra på engelska. Men deras resultat visade något annat.

Undervisningen på engelska blev av ett annat slag än undervisningen på svenska. På de engelska lektionerna var det mer frågor av typen: ”vad betyder det där?” och ”kan du förklara vad som menas?”.

På de svenska lektionerna kunde man notera en högre komplexitet med frågor av typen: ”det står så där på sidan fem och så där på sidan tjugofem, det verkar inte gå ihop, hur kan man förklara det?”.

Det går att organisera lektionerna så att studenterna klarar sig bättre. Men då måste de läggas upp på ett särskilt sätt, menar han.

Det krävs en tydligare struktur på föreläsningarna. Alla behöver få tydligare uppgifter och veta precis vad de ska läsa på före klassen. Det är också viktigt att föreläsaren håller sig strikt till en viss plan.

– Det är alltid svårare att lära sig saker på ett språk som inte är ens starkaste. Det blir mindre dialog och mer monologiskt. Mer gammaldags, skulle jag säga.

Ett sätt att möta anglifieringen är att införa vad man i språkpolitiska sammanhang kallar för ”parallellspråkighet” på de högre lärosätena. Det betyder att det i princip ska finnas två språk på universiteten: svenska och engelska.

– Det innebär inte att varje kurs eller uppsats som görs på engelska ska göras på svenska, men att varje forskare någon gång ska ha skrivit åtminstone en artikel på svenska. Och att varje student ska ha möjlighet att gå en delkurs på svenska.

De flesta universitet har en språkpolicy där parallellspråkighet är inskrivet som mål, även om det inte alltid följs. I somras, när Olle Josephson gjorde ett stickprov på Göteborgs universitet, såg han att ungefär två avhandlingar av tre hade en sammanfattning på svenska.

– Så ett visst genomslag har den här parallellspråkspolicyn haft, men inte så mycket som jag skulle önska, säger han.

Fakta.Olle Josephson

• Olle Josephson är professor i nordiska språk vid Institutionen för svenska och flerspråkighet, Stockholms universitet.

• Han var chef för Språkrådet, som hör till Institutet för språk och folkminnen, mellan 2000 och 2009.

Ett land, flera språk. Del 3

Tidigare tyckte man att det naturliga var att lära sig ett enda språk riktigt bra. I dag har vi fått en helt annan situation där flerspråkigheten är på väg att bli norm. Tidigare artiklar var införda 2 och 3/12.

• Markus var flerspråkig redan i magen
Del 1. Ett land, flera språk. Emanuel och Marcelyn pratar afrikaans och svenska med nyfödde Markus. De försöker vara konsekventa eftersom de tror att det ska gynna sonens språkutveckling, även om han kanske börjar tala litet senare.

• ”Skolan tar inte vara på barnens alla språk”
Del 2. Tidigare trodde man att barn skulle försöka hålla sig till ett språk. I  dag vet man att flerspråkigheten är bra för såväl karriären som hjärnan. Språkforskaren Carla Jonsson menar att vi blandar språk för att kommunicera effektivare med varandra.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.