Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Vetenskapens Dirty Harry om kärleken till naturen

Richard Dawkins med en av alla sina slipsar med djurmotiv. Hans fru ritar djuren.
Richard Dawkins med en av alla sina slipsar med djurmotiv. Hans fru ritar djuren. Foto: Beatrice Lundborg

När ”Illusionen om Gud” kom ut förändrades livet för evolutionsbiologen Rickard Dawkins som förvandlades till en superstjärna i vissa sekulära, ateistiska kretsar. Om det berättar han i sista delen av sina memoarer som nu utkommer på svenska. Insidan har träffat vetenskapens egen ”Dirty Harry”.

När Richard Dawkins träffade den engelska drottningen Elizabeth bar han en av sina välkända slipsar med djurmotiv. Det är hans fru som ritar djuren som han sedan låter trycka upp på slipsar. Han har ett stort antal med allt ifrån pingviner till bältdjur och vandrande blad.

Dagen till ära hade han valt en slips med vårtsvin. När drottningen frågade varför han hade så gräsliga djur på slipsen svarade han: ”Om djuren är så gräsliga, hur mycket större konstnärskap krävs det då inte att åstadkomma en sådan här vacker slips?”

Det är bara en av många episoder som förekommer i andra delen av den berömde evolutionsbiologen och ateisten Richard Dawkins självbiografi som nu utkommer med den svenska titeln ”Kampen mot illusionerna”.

Den är inte kronologisk som den första. I stället består den av olika minnesbilder som är indelade i teman med avbrott för utvikningar och anekdoter.

Episoden med drottningen säger faktiskt en del om Dawkins intresse för allt levande. När det kommer till vårtsvin så tycker han att ”de har något piggt och sorglöst över sig när de kilar omkring med svansarna sträckta rätt upp i luften”.

– Det är kanske inte charmerande, och definitivt inte vackert, men på något sätt hurtigt frimodigt, och därför är jag glad att de finns, skriver han.

Så vad intresserar dig egentligen mest: drottningen eller ett vårtsvin?

– Oj, vad svarar man på det? Drottningen är ju ett djur hon också. Och eftersom jag är väldigt intresserad av alla djur så blir det svårt att välja. Nu får du inte skriva att jag är respektlös. Jag menar bara att vi faktiskt alla är djur.

Den som skulle förneka ett faktum som detta i en debatt med Richard Dawkins skulle kunna få det hett om öronen.

Hans högt ställda krav på människor som han har mött på konferenser, i debatter eller bara vid en middagskonversation genom åren har gett honom öknamnet ”Dirty Harry of science”.

Det finns också något som kallas att bli ”dawkinised” vilket betyder att motståndaren får sina argument pulvriserade och förvandlade till mos, i synnerhet om de bygger på övernaturliga fenomen eller religion.

Förra fredagen var han för andra gången med i tv-programmet ”Skavlan” och lyckades återigen riva upp känslor. Författaren Linn Ullmann påstod att Bachs musik kan vara ett tecken på Guds existens. Richard Dawkins blev irriterad och sade att han inte kunde låta henne komma undan med den utbredda missuppfattningen att man på något sätt måste vara religiös för att kunna njuta av de sköna konsterna, vilket han menar att hon antydde.

Och när hon använde begreppet ”grace” (”nåd”) svarade han henne att han aldrig skulle använda ett sådant ord.

Varför inte?

– För att det är ett religiöst ord, i  alla fall i det sammanhang som hon använde det, säger han och skruvar på sig.

Men det finns väl andra sammanhang när man kan använda det?

– Jag har svårt att tänka mig något som jag skulle vilja använde det i. Men visst, om vi talar om att någon gör något av välvilja. Men då blir innebörden annorlunda.

I den nya självbiografiska boken berättar han om hur hans vuxna liv har formats av de människor som han har mött i den intellektuella miljön vid Oxforduniversitetet i  England där han började undervisa på sjuttiotalet och där han fortfarande är verksam.

Hans fascination för evolutionen och mötena med olika särpräglade arter som han beskriver i boken, som jättebläckfisken eller den märkliga klumpfisken, kommer inte av att han älskade djur som barn.

– Min fascination kom mer från ett filosofiskt håll. Som ung ville jag helt enkelt förstå livets natur och meningen med allt: Hur uppkommer en elefant, en noshörning eller en mus med hela sin komplexa samling med celler?

– Den sorts kärlek till naturen som gjorde att jag gav mig ut för att leta efter jättebläckfisken, eller åka till Galapagos, kom senare i livet för mig, till och med ganska nyligen.

I sin självbiografi skriver han om hur livet förändrades efter det att boken ”Illusionen om Gud” kom ut 2006. Han påpekar att det engelska originalets titel, ”The God delusion”, är bättre eftersom ”villfarelse” säger mer om vad det handlar om.

Under slutet av nittiotalet tackade förlaget nej till idén med motiveringen att en religionskritisk bok var omöjlig att sälja i USA. Sedan kom George W Bush till makten och terrorattentaten mot World trade center inträffade. Dawkins menar att Bush bidrog till att manusidén plockades upp igen på grund av att han faktiskt påstod att Gud hade sagt till honom att invadera Irak.

När den första upplagan var tryckt så insåg man att något stort var på gång. ”Illusionen om Gud” har i dag sålt i tre miljoner exemplar och översatts till 35 språk. I Sverige och England var reaktionerna inte lika kraftiga som i delar av USA där en stor del av befolkningen är kreationister och tror att Gud skapade världen och alla djur.

– Det är nästan som om amerikanerna skulle vara uppdelade i  två arter: en utbildad halva som du träffar på universitet och högskolor och som utför den mest framstående forskningen i världen. De är fritänkare som leder världen framåt. Men de hålls hela tiden tillbaka av den andra halvan som är fullt kapabel att rösta på Donald Trump.

– Jag kan inte undgå att tänka på hur långt fram USA verkligen skulle kunna ligga om de inte hade den släpvagnen att dras med.

Hur ser du på utvecklingen i England och Sverige?

– Jag får intrycket av att kristendomen är på väg ut både i de skandinaviska länderna och i England. Kyrkan är fortfarande etablerad, men det är en krympande skara som tar dess läror på allvar.

Jag berättar att vi har en svensk debatt om att det riskerar att växa fram två parallella samhällen. Den ena delen är sekulär och upplyst medan den andra ägnar sig åt olika religiösa påbud och inskränkningar av andras frihet. I vissa segregerade förorter som Husby i Stockholm har till exempel kvinnor protesterat mot att de begränsas av självutnämnda, religiösa moralpoliser.

– Samma sak ser vi i England och jag tror att det är samma sak även i USA. Det beror på att vissa i den liberala vänstern, men långt ifrån alla, säljer ut sina ideal och lämnar homosexuella och kvinnor i sticket bara för att de är så livrädda för att betraktas som rasister.

– Problemet är att de förväxlar religion med hudfärg och agerar som om islam vore en ”ras”. Det är ett stort svek som de gör sig skyldiga till genom att ha de här dubbla måttstockarna.

– Om någon säger att den är muslim ska den personen inte få komma undan med ett misogynt och homofobiskt beteende, vilket vissa delar av vänstern låter en del personer göra.

Jag lägger märke till livets absurditeter, skrattar åt dem, samtidigt som jag använder mig av en hel del satir genom att driva med personer och företeelser. Jag försöker göra det på ett snällt sätt.

Innan ”Illusionen om Gud” kom var Richard Dawkins inte särskilt känd utanför de akademiska och intellektuella kretsarna. Nu berättar han hur livet förändrades när boken kom ut. Han kunde inte längre vara en fluga på väggen, gå på konferenser och lyssna på föreläsningar för att sedan gå fram till talaren och följa upp intressanta poänger och kanske äta middag tillsammans med personen i fråga.

Något hade gått förlorat, framför allt när han besökte de sekulära kretsarna av icke-roende skeptiker som började bjuda in honom till konferenser och evenemang där han kan bli behandlad som en rockstjärna. Jag frågar om det inte finns en hel del människor i den miljön som är lika fyrkantiga som de fundamentalister som de kritiserar.

– Ja, ibland kan det kännas som om det är en väldigt liten värld, jag tror ”puritaner” säger mer om hur de kan vara.

Mer än så vill han inte utveckla resonemanget. Han frågar i stället om jag uppfattar ”Kampen mot illusionerna” som en roligt skriven bok. Ja verkligen, svarar jag, och frågar hur han själv skulle beskriva sin humor.

– Jag lägger märke till livets absurditeter, skrattar åt dem, samtidigt som jag använder mig av en hel del satir genom att driva med personer och företeelser. Jag försöker göra det på ett snällt sätt.

Fakta. Richard Dawkins

• Richard Dawkins är en av vår tids mest kända och stridbara vetenskapsmän. Han är brittisk etolog, evolutionsbiolog och författare. Mellan åren 1995 och 2008 var han professor i allmänhetens förståelse av vetenskap vid Oxfords universitet.

• Hans stora genombrott kom 1976 med boken ”Den själviska genen”. Därefter har han skrivit ytterligare ett tiotal böcker. Den mest kända är ”Illusionen om Gud” som kom 2006 och gav upphov till en livlig debatt om religionens roll i samhället.

• Samma år grundades Richard Dawkins foundation for reason and science vars ambition är att förbättra allmänhetens kunskaper om evolutionen och att motarbeta spridningen av pseudovetenskapliga idéer.

• Hans nya självbiografiska bok ”Kampen mot illusionerna” utkommer på Fri tanke förlag i översättning av Bitte Wallin. Det är en fristående fortsättning på den första delen av hans memoarer ”Nyfikenhet och förundran” som utkom 2013.

DN

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.