Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-31 10:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/vetskapen-om-min-obotliga-cancer-fick-mig-att-an-mer-se-hur-vackert-sjalva-livet-ar/

Insidan

”Vetskapen om min obotliga cancer fick mig att än mer se hur vackert själva livet är”

Filosofen David Rönnegard är ny ordförande för Humanisterna.
Filosofen David Rönnegard är ny ordförande för Humanisterna. Foto: Iwona Bolöv

David Rönnegard konfirmerade sig som ung tonåring och arbetade sedan en sommar på ett konfirmationsläger. Men tron på en gud saknades. Nu är han nyvald ordförande för Humanisterna, som menar att mänskliga rättigheter alltid står över religiösa normer och värderingar.

Han följde familjetraditionen och blev konfirmerad. Året därpå​ sommarjobbade han som fritidsledare på samma läger där han konfirmerades.  Men David Rönnegard säger att han blev bara mer och mer övertygad om att alla religiösa trossystem är tagna ur luften. 

Som nyvald ordförande i Förbundet Humanisterna vill han visa att det går att ha en stark livsåskådning utan att tro på en gud som styr allt som sker.

– Jag har aldrig haft någon gudstro, och det kändes som ett hyckleri att konfirmeras och sen jobba med konfirmander. Så fort jag fyllde arton år och blev myndig gick jag ur Svenska kyrkan, berättar David.

Vad var det då som inte stämde?

– Det enkla svaret är att den som letar efter bevis på en gudomlig existens hittar inga empiriska bevis för att vi människor bör tro på det som står i de religiösa texterna. Själv ifrågasatte jag och vände på allt och fann att inget religiöst trossystem höll för ett kritiskt granskande.

Jag tror inte på ett liv efter döden, däremot att vi lever vidare genom de minnen och avtryck vi förhoppningsvis skapat hos andra.

Har då livet ingen mening?

– Frågan är fel ställd. Den leder tankarna till att det finns ett svar och att svaret kommer utifrån, från exempelvis en gud. I stället bör alla fråga sig vad som är meningen med just deras liv – och då finns det lika många svar som människor.

Och vad är då meningen med ditt liv?

– Jag finner meningen i att uppleva närhet till andra människor. Gemenskap är mycket viktigt för mig. Jag tror inte på ett liv efter döden, däremot att vi lever vidare genom de minnen och avtryck vi förhoppningsvis skapat hos andra.

Nyblivne ordföranden för Humanisterna, filosofen David Rönnegard, bor på en hästgård utanför Uppsala. Hans sambo har lärt honom att tycka om att rida – då känner han att han verkligen lever här och nu, säger han.
Nyblivne ordföranden för Humanisterna, filosofen David Rönnegard, bor på en hästgård utanför Uppsala. Hans sambo har lärt honom att tycka om att rida – då känner han att han verkligen lever här och nu, säger han. Foto: Iwona Bolöv

För sex år sedan fick David Rönnegard beskedet att han drabbats av en obotlig lungcancer. Tack vare nya riktade mediciner kan läkarna i dag inte se någon cancer på röntgenplåtarna.

– Jag har fått en så kallad ”komplett respons” på behandlingen, men det är ändå troligt att det finns cancerceller kvar som kan komma tillbaka när medicinen slutar fungera. 

– Jag ser det lite som en kapplöpning med tiden. Jag hoppas det finns nya mediciner när de nuvarande slutar fungera.

Har sjukdomen påverkat din livsåskådning?

– Jag har fått frågan flera gånger från folk jag känner om det inte skulle vara trösterikt och skönt att kunna luta mig mot en religiös övertygelse. Men jag har inte börjat tro på en gud som ställer allt till rätta. Önsketänkande är inte rätt svar för mig.

– Däremot har jag förändrats på ett annat sätt. När man drabbas av en obotlig svår sjukdom måste man planera för att dö och samtidigt för att leva. Det är två motstridiga tankar som är svåra att förena.

Vetskapen om min obotliga cancersjukdom fick mig att än mer se hur vackert själva livet är och att vi faktiskt lever här och nu.

Många har kanske uppfattningen att man får ett tydligt läkarbesked om hur många månader man har kvar att leva vid en dödlig cancersjukdom, säger David. Men så är det inte, annat än om någon är väldigt nära att dö, menar han.

– Det finns alltid en ovisshet om hur någon ska klara en mycket svår cancersjukdom. Vi är olika starka fysiskt och psykiskt. Så kommer det kanske nya mediciner som förändrar överlevnadsprognosen.

David Rönnegard är doktor i filosofi och utbildad ekonom.  Efter sitt eget cancerbesked publicerade han artikeln ”En ateist inför döden” i bland annat tidskriften Modern Filosofi. Den handlar om dödsskräck, religion och livets mening.

I en intervju i DN i maj för fem år sedan uttryckte han sina tankar så här:

”Trots att vi bor i ett sekulärt land finns ett slags vakuum för dem som inte tror, när det kommer till sådana frågor. Många vänder sig till präster för att tala om döden fast de inte själva är troende. Det är prästerna som är vana att prata om det. De väjer inte för frågorna om liv och död. De som jobbar professionellt i sjukvården, som kuratorer, arbetar mer med sorgebearbetning, inte så mycket med de filosofiska frågorna.”

– Vi förespråkar människans välbefinnande på den här jorden, i det enda livet vi har. Gudstro behövs inte för att man ska vara etisk eller för att kunna leva ett meningsfullt liv, säger David Rönnegard.
– Vi förespråkar människans välbefinnande på den här jorden, i det enda livet vi har. Gudstro behövs inte för att man ska vara etisk eller för att kunna leva ett meningsfullt liv, säger David Rönnegard. Foto: Iwona Bolöv

David menar att religionen genom tiderna har spelat en stor roll som lindring av rädslan för döden. Tron på någon form av liv efter detta, och kanske en återförening med närstående, har fungerat som tröst för troende i olika religioner.

– Men föreställningen om att vi lever vidare efter döden kan faktiskt ibland vara ett hinder för att uppleva livet som meningsfullt. Vetskapen om min obotliga cancersjukdom fick mig att än mer se hur vackert själva livet är och att vi faktiskt lever här och nu.

David Rönnegard ser sig som en klassisk upplysningsfilosof, och menar att världen kan utforskas med vetenskaplig metodik och mänskligt förnuft. En tid efter sjukdomsbeskedet upptäckte han att Förbundet Humanisterna verkar i den riktningen. Han blev medlem och nyligen valdes han till organisationens ordförande.

Existentiella frågor angår oss alla, vilket blir extra tydligt i dessa coronatider. Vi finns till som stöd för dem som vill leva ett rikt liv utan att tro på det övernaturliga.

Varför behövs Humanisterna i dagens Sverige?

 – Vi värnar om ett sekulärt samhälle där religion är helt skild från staten. Trots att Svenska kyrkan formellt skildes från staten för tjugo år sedan så finns det fortfarande många sätt som de sitter ihop på. Exempelvis att en gudstjänst i Storkyrkan sker i samband med riksmötets öppnande. Här erbjuder Humanisterna en alternativ sekulär högtidsstund till riksdagsledamöterna. 

– Staten stöttar religiösa trossamfund med bidrag medan icke religiösa livsåskådningar inte får bidrag. Detta kan dessutom klinga väldigt fel då en del trossamfund i vissa fall förespråkat icke-demokratiska samt diskriminerande värderingar som går emot vår grundlag. 

Vilka ser du som era viktigaste uppgifter?

– Vi förespråkar människans välbefinnande på den här jorden, i det enda livet vi har. Gudstro behövs inte för att man ska vara etisk eller för att kunna leva ett meningsfullt liv. Men även alla vi som inte är religiöst troende kan vara i behov av en vägledande livsåskådning. 

– För oss Humanister står människans frihet och förnuft i centrum. Det andaktsfulla infinner sig i närheten till andra människor, litteraturen, konsten och musiken. Existentiella frågor angår oss alla, vilket blir extra tydligt i dessa coronatider. Vi finns till som stöd för dem som vill leva ett rikt liv utan att tro på det övernaturliga.

Vad vill du uppnå som ordförande?

 – Jag vill fullfölja det viktiga arbete vi gör i form av opinionsbildning, seminarier och ceremonier. Humanisterna är även remissinstans för hur relationen mellan stat och trossamfund ska se ut. Att få möjlighet att verka på samma premisser som religiösa livsåskådningsorganisationer vore en stor framgång för oss. 

Religiösa organisationer har i dag ett oproportionerligt inflytande i Sverige med tanke på hur få som är troende. Ta exempelvis frågan om religiösa friskolor.

Humanisterna kritiseras ibland för att vara en dogmatisk organisation som fördömer till exempel dem som tror på Gud. Stämmer den bilden?

 – Det kan stämma att vissa har den uppfattningen om oss, men det är helt klart en missuppfattning. Humanisterna är för religionsfrihet och inte emot några enskilda religiösa förespråkare. Vi accepterar inte religiösa dogmer, men vi respekterar de personer eller grupper som framhåller dessa.

– Vi är för religionsfrihet, vilket innebär att man är helt fri att tro eller inte tro på Gud. Det är en grundvärdering hos oss att en människas livsåskådning, religiös eller inte, är en högst personlig sak. Och just därför ska staten vara neutral i dessa frågor. 

Har religioner en för stark ställning i dagens Sverige? Ska de förbjudas?

– Absolut inte förbjudas. Det vore ett övergrepp att diktera vad människor får eller inte får tro på. Dock ska religiösa uppfattningar inte ha någon bäring på hur vi tar politiska beslut som påverkar alla. Våra personliga övertygelser ska inte diktera hur andra ska leva.

– Religiösa organisationer har i dag ett oproportionerligt inflytande i Sverige med tanke på hur få som är troende. Ta exempelvis frågan om religiösa friskolor. Att dessa får statligt stöd i ett sekulariserat land som Sverige framstår som märkligt.

David Rönnegard är född i Panama, och uppväxt i Venezuela, Singapore och London. Han bor på en hästgård utanför Uppsala tillsammans med sin sambo. 

– Hon har lärt mig att tycka om att rida, men det har varit en knagglig resa där jag brutit många ben i samband med olyckor. Nu hoppas jag att snart kunna sätta mig upp i sadeln igen. Ridningen gör att jag verkligen lever här och nu.

David Rönnegard trivs på biblioteket.
David Rönnegard trivs på biblioteket. Foto: Iwona Bolöv

 

 

Läs mer: Döden kan ge livet värde