Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 04:13 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/insidan/vi-tar-mer-skada-av-stress-an-nagonsin-tidigare/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Insidan

”Vi tar mer skada av stress än någonsin tidigare”

02:01. Den långvariga stressen som många av oss utsätts för kan få hjärnan att krympa visar forskning. DN förklarar hur hjärnan skadas av stress – och hur du återhämtar dig.

Svenskarna beskrivs som mer stressade än någonsin, en följd av vårt höga livstempo. Sjukskrivningarna på grund av stress ökar stort. Men var det verkligen bättre förr? Arbetslivet var tufft för stora grupper, barnadödligheten hög, sjukdomar och svält var reella livshot för många.

Textilindustrier cirka 1890. ”Så försvann Fattig-Sverige”. Hälften av textilarbetarna i Norrköping var för hundra år sedan kvinnor och barn. På den här gruppbilden från ett spinneri finns det fler pojkar än män.
Textilindustrier cirka 1890. ”Så försvann Fattig-Sverige”. Hälften av textilarbetarna i Norrköping var för hundra år sedan kvinnor och barn. På den här gruppbilden från ett spinneri finns det fler pojkar än män.

Arbetslivet i det svenska bondesamhället och under industrialiseringen var ingen lek, med evighetslånga arbetsdagar och tungt slit.

Redan på 1860-talet började läkare resonera kring utbrändhet och utmattningssyndrom, och svenska studier från 1940-talet vittnar om uttröttade och slitna människor.

Numera är det inte längre kroppen, utan snarare vår hjärna, som knäcks av kraven från arbetslivet. Anpassningsstörningar och stressreaktioner ökade mest bland antalet sjukfall åren 2010-2015. Antalet anmälda arbetssjukdomar på grund av bland annat hög arbetsbelastning har ökat med 70 procent på fyra år.

Utmattning är däremot inte något som enbart hör till vår tid med modern teknik, gränslösa arbetstider, jobbmejl och ständiga krav på tillgänglighet.

Stress präglar vardagslivet för många människor.
Stress präglar vardagslivet för många människor. Foto: Göran Billeson/IBL

Marie Åsberg, psykiatriker och seniorprofessor på Karolinska institutet, myntade begreppet utmattningsdepression 1998, och senare begreppet utmattningssyndrom 2003. Hon menar att första gången utmattningssyndrom nämndes var redan 1869, av den amerikanske psykologen George Beard. Han kallade fenomenet för neurasteni, och han trodde att det bland annat berodde på industrialiseringens nya krav på punktlighet.

– Beard var den som beskrev detta i text första gången 1869, när han höll ett föredrag för en läkarförening och beskrev ett symtom som alla läkarna väl kände till. Han valde att kalla det neurasteni. Beards teori var att det berodde på den tidens stress, jäkt och krav på punktlighet, säger Marie Åsberg.

Läs också: Så många kvinnor i Stockholm är sjukskrivna för stress

I Nordisk familjebok från 1913 beskrivs neurasteni som en ”genom öfveransträngning och andra försvagande inflytelser framkallad rubbning i det centrala nervsystemets funktioner”. Det står vidare att den sjuke har en ”överretad hjärna” och att den sjuke lider av allmän trötthet och sömnlöshet.

Neurasteni skulle senare komma att ersättas av begreppet neuros, då Sigmund Freuds idéer fick stort fäste. Men inom tyskan levde uttrycket neurasteni vidare och kallades för erschöpfungsdepression, vilket Marie Åsberg i princip direktöversatte till utmattningsdepression 1998.

Arbetande kvinnor hanterar inbetalningar på Postbankens postgirokontor i Stockholm i maj 1932.
Arbetande kvinnor hanterar inbetalningar på Postbankens postgirokontor i Stockholm i maj 1932. Foto: Pressens Bild/TT

1947 gjorde svenska forskare en av de första psykiatriska befolkningsstudierna i världen. I den världskända Lundbystudien intervjuade Professor Erik Essen-Möller och hans medarbetare vid Lunds universitet hela befolkningen på 2.550 personer i de två socknarna Dalby och Bonderup i Lundbyområdet. De cyklade bokstavligen runt och intervjuade alla för att ta reda på hur vanligt det var med psykisk ohälsa. Bortfallet var endast cirka en procent.

På den tiden var Lundbyområdet en vanlig jordbruksbygd i södra Sverige. De flesta människor bodde antingen i centralorten Dalby, på landsbygden eller i mindre byar. I området fanns en lättbetongfabrik och en margarinfabrik. Och människorna i området var väldigt trötta.

– Två sjukdomar var väldigt vanliga. Den vanligaste var depression. Men den näst vanligaste psykiska sjukdomen i området kallade forskarna för trötthet. När de sedan ger en beskrivning av vad som menas med trötthet så visar det sig att det är vad vi skulle kalla för ett utmattningssyndrom. Och detta är 1947, säger Marie Åsberg.

Då, precis som nu, var det också tydligt att fler kvinnor än män var drabbade av utmattningssyndrom. 94 män jämfört med 119 kvinnor.

– De här resultaten har på något sätt bara glömts bort, säger Åsberg.

På 1970-talet fortsatte det att dyka upp tecken på att människor tog skada av för hård stress och arbete. Forskare började då tala om att människor drabbats av burnout - utbrändhet.

Vi respekterar inte hjärnans behov av återhämtning. Det är inte möjligt för oss att jobba nästan dygnet runt och vara maximaleffektiva hela tiden.

Marie Åsberg tror dock att epidemin av stressjukdomar som vi ser nu är något som vi aldrig tidigare sett i Sverige.

Är vi mer stressade nu än någonsin?

– Om vi är mer nervösa och uppjagade nu vet jag inte, det kan jag inte svara på. Men om du frågar om vi har mer skador nu på grund av stress så tror jag att det är så. Det är mer så nu för tiden, säger hon.

Så trots alla framsteg gällande arbetstagares rättigheter och så vidare, så är vi mer skadade av stress nu?

– Ja. Jag tror att det hänger ihop med att vi inte respekterar hjärnans behov av återhämtning. Det är inte möjligt för oss att jobba nästan dygnet runt och vara maximaleffektiva hela tiden. Systemet är inte byggt för det. Visst hade de exempelvis långa arbetsdagar förr, men de tog rast. De sov ordentligt på nätterna. Vissa sov middag till och med. Då får man sin återhämtning.

Marie Åsberg och Gunnar Aronsson har länge forskat om stress.
Marie Åsberg och Gunnar Aronsson har länge forskat om stress. Foto: Karolinska institutet och Cecilia Bruzelius/Stockholms universitet

Marie Åsberg är inne på samma linje som andra stressforskare som DN pratat med. I nutidens Sverige har vi för lite tid för att återhämta oss efter perioder av hög stress. Bristen på återhämtning är den stora skillnaden när man tittar på stress då och nu, menar professor Gunnar Aronsson vid Stockholms universitet. Han har forskat om arbetsliv och stress i över 40 år.

– Svaret på frågan om vi är mer stressade nu tror jag är att titta på återhämtningen. Det fanns fler viloperioder i det tidigare arbetslivet och kanske hela livet i övrigt, säger han.

I bondesamhället, resonerar Gunnar Aronsson, var det uttalat att man arbetade den tid det var nödvändigt och sedan vilade man.

– Det fanns väldigt lite plikter utanför arbetet, som det finns mycket av i dag. Tiden utanför jobbet i dag är mycket mer fylld av stimulans, men också av krav och annat som motverkar återhämtningen.

De flesta trodde ju på en mening med prövningar i livet och det fanns en förtröstan om något efter döden. Men man kan mest spekulera eftersom det inte finns så mycket mätningar.

Dagens mer vaga, flytande arbetsuppgifter skiljer sig också mer från arbetsuppgifterna på en fabrik under industrialiseringen, menar Gunnar Aronsson.

– Det fanns en given startpunkt på arbetet när klockan ringde på fabriken och när arbetet var klart stängde man och gick hem. När arbetet var klart gick det inte att göra mer. Vagheten i arbetsuppgifterna i dag gör att det kan vara svårt att släppa jobbet. Det är så många fler som lever i situationen nu att de kan ha med sig jobbet överallt, och att det hela tiden går att göra mer och göra jobbet bättre än bra.

Naturligtvis fanns det många andra mer fysiska hot tidigare i historien som skapade stress hos människor. Sjukdomar, svält och krig var allvarliga hot i Sverige. Arbetarna slets ned och skadades i olyckor. Gunnar Aronsson tror att dock att religionen kan ha haft en stressdämpande effekt på människor i tider då svenskarna var mer religiösa.

Arbetare i Bolinders mekaniska verkstad på Kungsholmen i Stockholm 1885, och en arbetarfamilj med många barn i en liten lägenhet i Hägersten 1930.
Arbetare i Bolinders mekaniska verkstad på Kungsholmen i Stockholm 1885, och en arbetarfamilj med många barn i en liten lägenhet i Hägersten 1930. Foto: Pressens Bild/TT

– Man tolkade en hel del av katastroferna utifrån ett religiöst perspektiv, det fanns en mening med till exempel att skörden slog fel, barnen svalt eller dog. Man kunde mötas senare i himlen. Jag tror att religionen dämpade stressreaktionerna. De flesta trodde ju på en mening med prövningar i livet och det fanns en förtröstan om något efter döden. Men man kan mest spekulera eftersom det inte finns så mycket mätningar.

Från mitten av 1950-talet blir Sverige mer av ett tjänstesamhälle och på 1980-talet sysselsätter tjänstesektorn och offentlig förvaltning flest människor i Sverige. Gunnar Aronsson har forskat mycket om vad han kallar för det gränslösa arbetet. Han menar att det händer någonting med tjänstemannarollen under 1990- och 2000-talet.

– Det inträder någonting nytt i arbetslivet där man öppnar upp gränserna mycket mer, särskilt i offentlig sektor. Det ställs högre krav på att verksamheten ska vara öppen mot medborgarna. De anställdas autonomi begränsas på arbetet och arbetet blir gränslöst.

Det finns en tydlig skillnad i kraven på att offentlig verksamhet ska vara helt öppen mot omvärlden, menar Aronsson. Det ställs krav på utökade besökstider, telefontider och krav på tillgänglighet på ett helt annat sätt än tidigare. Tjänstemännen är också mer övervakade, exempelvis genom alla utvärderingar som görs.

– Medborgarna måste ju få dra nytta av och ta del av den offentliga sektorn, den är inte till för sig själv. Man kan fundera på vad som är bra och vad som är dåligt ur en helhetssynpunkt.

En viktig aspekt är också den moderna tekniken.

– Någonstans på sent 1990-tal eller 2000-talet bryter tekniken upp gränserna och spränger gränserna för när arbetsdagen börjar och slutar, kan man säga. Folk kan ta med sig jobbet vart som helst och när som helst, samtidigt som det finns krav på att man ska vara ständigt uppkopplad och tillgänglig.

– Jag tror särskilt att stressen bland yngre kan bero på att de är mer oerfarna och tar chansen att jobba lite extra för att vara säkra på att det de gör är tillräckligt bra.

Läs mer om stress

Fakta.Arbetstidslagstiftning

När engelska parlamentet år 1833, i Europas första fabrikslag, sänkte arbetstiden för barn mellan 13 och 18 års ålder till 12 timmar per dygn, klagade industrin och sade att fabrikerna skulle gå under. Före lagen hade barn, precis som vuxna, haft 72 timmars arbetsvecka. År 1844 kom en ny lag som innebar skydd även åt kvinnliga arbetare över 18 år.

Följden av restriktionerna för barn- och kvinnoarbete blev att även männens arbetstid reglerades till 12 timmar om dygnet. Under 1840-talet höjdes röster om att arbetslinjen måste skärpas igen, för att ”egendomen, religionen, familjen och samhället voro i fara!”.

År 1866 föreslogs för första gången i Europa en lag om åtta timmars arbetsdag.

I Sverige fanns från och med 1881 bara en kunglig förordning gällande minderårigas arbete. Barn över 14 år kunde ännu 1886 tvingas till 12 timmars nattarbete – utan rast.

År 1901 överfördes äldre förordningar om skydd för minderåriga och kvinnor till lag i Sverige. Deras arbete i industrin skulle övervakas av inspektörer, som utökades till åtta stycken – som bara hann med en bråkdel av 17.500 registrerade arbetsplatser. Samma år infördes en lag om ersättning för arbetsskada. Ersättningen var låg.

Först år 1919 fattade en urtima riksdag, efter omfattande debatt, beslutet om åtta timmars arbetsdag i Sverige.

Den första lagen om semesterrätt i Sverige kom 1938, och gav alla anställda rätt till två veckors semester. 1951 ökades rätten till tre veckor, och 1963 till fyra. Nuvarande lag från 1977 ger rätt till fem veckors semester.

Källa: Stockholmskällan, Arbetsmiljöverket

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.