Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

”Vi tycker om att vara flexibla”

Foto: Fredrik Funck

Stina och Jonas Morian njuter av sitt fria liv utan egna barn. Ibland händer det att någon håller upp sin bebis framför dem och säger: ”Blir ni inte sugna?” Då gäller det att svara diplomatiskt så att det inte uppfattas som kritik mot andras val.

Jonas och Stina Morian träffades för 20 år sedan på en kurs i praktisk filosofi på Stockholms universitet. De pratade mycket om inträdet i EU, eftersom det var folkomröstning då, och kom fram till att de delade en hel del värderingar.

– Vi hade båda ett intresse av att diskutera, av att vända och vrida på resonemang, säger Jonas.

Eftersom de var ganska unga, Stina var 19 och Jonas 21 år, pratade de inte om barn. Men som många i den åldern trodde de att en längtan efter barn så småningom skulle infinna sig.
Fast åren gick och de började allt mer inse att de inte ville ha några barn. När de gifte sig, år 2000, spekulerades det hej vilt i omgivningen kring om och när de skulle bli med barn. Det räckte med att Stina avstod från att dricka vin på en fest för att gissningarna skulle vara i gång.

Till och med på en anställningsintervju blev Stina grillad när hon berättade att hon inte tänkte skaffa några barn.

– Det hördes på tonen att kvinnan som intervjuade mig blev både provocerad och arg: ”Nähä, och varför inte det då?”. Men jag fick jobbet, säger Stina och skrattar.

För ett år sedan startade de ett företag tillsammans, som hjälper andra företag att kommunicera, och de lever i dag ett ganska fritt liv där de själva kan styra över sin arbetstid.

– Vi tycker om att kunna vara flexibla och resa. Vi gillar att leva ungdomligt, kan man säga. Och vi tycker inte att vi skulle kunna göra det om vi hade barn, säger Jonas.

När vi är färdiga med intervjun ska de resa till lantstället i Surahammar för att vara lediga några dagar men också för att arbeta.

De är noga med att tillägga att deras beslut att vara barnfria inte betyder att de kritiserar andras beslut att skaffa barn.

– Det handlar inte om att ”gå emot” något. Vi gillar helt enkelt bara det livet som vi lever, där vi inte har några egna barn.

Jonas berättar hur han hamnat i situationer där någon håller upp sin bebis framför honom och frågar: ”Nu blir du väl ändå sugen?”

– Säger man nej i ett sådant läge tolkas det som om man kritiserar deras livsval, till och med deras barn, säger Jonas. Det enda som accepteras är att man säger: ”Jo, snart rasslar det nog till.” Alla vill ha bekräftelse på att de har gjort rätt val själva: ”Titta vilka fina barn jag har, och vilket bra val jag har gjort.”

– Det lättaste är nog att säga att man inte kan få barn, även om det inte stämmer, säger Stina.

Gör ni det?
– Nej, det skulle kännas litet respektlöst mot dem som verkligen inte kan. Vi vet ju faktiskt inte om vi kan. Men vi bryr oss inte om vilket eftersom vi inte har någon barnlängtan, säger Stina.

En annan vanlig fråga de får är om de inte tycker om barn. Men det gör de. Och det finns gott om barn runt omkring dem. Stina har nio syskon som alla har barn. Det äldsta syskonbarnet är doktor i sociologi och det yngsta har just börjat skolan.

För två veckor sedan var Stina i New York med sin syster och hennes elvaårige son. De gick på skräckrestaurangen ”Jekyll & Hyde”, handlade leksaker och såg musikalversionen av ”Lion King”.

– Det är det som är så bra med andras barn. Man kan plocka russinen ur kakan, vara barnvakt och göra barnsliga saker, som är så roligt, säger Stina.

När de för några år sedan tittade på sommarställe valde de huset i Surahammar för att det var anpassat för att kunna ta emot barn. Och eftersom nästan alla deras vänner har barn anpassar de gärna sina umgängesrutiner efter dem.

– Om någon har småbarn hemma träffas vi nästan alltid hos dem eftersom barnen ska kunna lägga sig tidigare och ha sina leksaker. Vi ser det inte som någon uppoffring.

Vad säger era föräldrar om att det inte blir några barnbarn från er?
– Min pappa blev ledsen, det märkte jag, säger Stina. Trots att alla mina syskon har så många barn tyckte han att det var tufft eftersom han längtade efter barnbarn från oss.

De senaste åren har de alltmer sluppit närgångna frågor eftersom de blivit äldre. Men det händer fortfarande att de måste förklara sig, framför allt Stina. Det är mer provokativt att en kvinna inte vill ha barn eftersom föreställningen om modersinstinkten är så stark, menar de.

– Kvinnor brukar reagera på två sätt när jag säger att jag inte vill ha barn: Antingen blir de arga och känner sig kritiserade eller förorättade eller vad det nu är. Eller så säger de: ”Åh, det förstår jag verkligen!” Deras reaktion handlar inte så mycket om varför jag har valt som jag har gjort, utan återspeglar mer deras egen inställning.

– Det är klart att ingen ångrar att de skaffade sina barn. Men ganska många verkar tycka att det känns skönt att få bekräftelse på att det kan vara jobbigt med barn.

Den senaste debatten om föräldrar som ägnar för mycket tid åt sina mobiler på bekostnad av barnen, tycker de är ett tecken på hur överspänt vårt förhållande till barn är.

– Herregud, vi har hamnat i en situation där vissa tycker att föräldrar ska ägna i stort sett all sin vakna tid åt sina barn. Det är inte rimligt, säger Jonas.

När han har sagt det ursäktar han sig litet grann. Det värsta en person som inte har egna barn kan göra, menar han, är att ha åsikter om hur andra uppfostrar sina barn.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.