
Det finns en guldreserv av humanism i Sverige
Tiga brukar jag göra. Jag brukar till och med vända mig bort och gå min väg. Det är ingen idé att diskutera. Argument och fakta biter inte på dem som påstår att homosexualitet är något sjukt och motbjudande. De som säger att muslimerna håller på att ta över i Sverige är så orubbliga som bara dumheten kan vara. De säger att flyktingarna borde hjälpas på plats och inte släppas in hos oss. Att alla som tigger är kriminella och prostituerade vet de säkert.
Detta sägs med stor övertygelse.
Är det här mitt land? Kan sådana saker sägas numera?
Ja, naturligtvis kan man tala, skriva och sätta upp bilder. Vår yttrandefrihet garanterar det. Men att man inte längre smyger med sina unkna och illa underbyggda åsikter, det är nytt. Nu sprider man sin fasta övertygelse på nätets hatsidor och i sociala medier. Man försöker övertyga oss om att en del människor i Sverige inte hör hit. Och att ännu fler är ovälkomna. Inte ens de som kommer från sönderbombade städer ska släppas in. Vi ska inte ta emot människor som flytt från byar där ockupationsmakten skjuter, torterar och halshugger i en allsmäktig guds namn. Människor flyr nu under ofattbart svåra förhållanden. Många har drunknat, andra har kvävts till döds. Barn som kommer hit är djupt skadade i själen och behöver vård, hänsyn och medmänsklig värme. De behöver allt detta på mycket lång sikt.
Men vi ska alltså inte ta emot dem. Vi ska vara rädda om vårt, om våra skattepengar och vår kultur.
Om skattepengarna kan sägas att vi har råd att hjälpa. Jag är stolt över att leva i ett land som tagit emot flyktingar i ett antal som i Europa är stort i förhållande till vår folkmängd.
Om kulturen kan sägas att om den inte hade kommit till oss utifrån med idéer, lagar, religion, böcker och musik så hade vi fortfarande huggit våra tankar i sten. Vi fick en mångfacetterad kultur och vi har själva bidragit till den i Europa.
Under århundradena har vi långsamt erövrat en humanism i vårt land. Ibland är den skymd, ibland djupt nergrävd. Men den finns där som en guldreserv. Den har kommit i dagen under tider då många sinnen infekterats av obehagliga och farliga ideologier. Under andra världskriget tog familjer emot judiska flyktingar. Barn som tvingats lämna sina föräldrar under finska vinterkriget fick komma hit. Överlevande från koncentrationslägren kom till oss i Röda korsets vita bussar. Tyska ruinbarn, som de kallades, fick bo och gå i skola här efter krigsslutet. Till och med undernärda barn från det isolerade Västberlin fick under det kalla kriget hem här hos oss.
Nu har vi blivit fler och fler som inte längre vill tiga och gå undan när de orubbliga lägger ut texten. Hädanefter kommer vi att höras. Vi är många och vi vill verka för att humanism och medmänsklighet i en mycket mörk och svår tid ska komma upp i dagsljuset.