Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-22 13:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/12-nordiska-bocker-som-varje-svensk-borde-lasa/

Kultur

12 nordiska böcker som varje svensk borde läsa

NORGE: Ellen Sofie Lauritzen, litteraturkritiker i Dagbladet.
Bild 1 av 16 NORGE: Ellen Sofie Lauritzen, litteraturkritiker i Dagbladet.
Geir Gulliksen. ”Tjuendedagen” (2009). En roman om ett par som går in i ett förhållande med en tredje person. Men det är bara den yttre ramen, den har en mycket samtida blick på världen och belyser de senaste 30 årens sexuella och samhälleliga utveckling. Gulliksen skriver ovanligt bra om sex, på ett precist språk och med en helt egen glöd. Man vill tala om den här boken med alla man känner.
Bild 2 av 16 Geir Gulliksen. ”Tjuendedagen” (2009). En roman om ett par som går in i ett förhållande med en tredje person. Men det är bara den yttre ramen, den har en mycket samtida blick på världen och belyser de senaste 30 årens sexuella och samhälleliga utveckling. Gulliksen skriver ovanligt bra om sex, på ett precist språk och med en helt egen glöd. Man vill tala om den här boken med alla man känner.
Bild 3 av 16 Stig Sæterbakken. ”Genom natten” (2011). Stig Sæterbakken valde att ta sitt eget liv i januari i år, och det här är hans sista roman som är väldigt mörk och handlar om en far som upplever sin värsta mardröm när sonen tar livet av sig. Rik och hjärtskärande med mycket sorg och en nästan gotisk skräck. Man håller andan medan man läser, och den dröjer sig kvar långt efter att man läst färdigt.
Bild 4 av 16 Mette Karlsvik. ”Bli Björk” (2011). En roman om sångerskan och musikern Björk och hennes far, skriven på ett lekfullt och lyhört språk och med en egenartad poetisk stil. Den bygger på en grundlig research men öppnar också överraskande associationer åt andra håll på ett sätt som gör den mycket underhållande att läsa. Mest imponerande är skildringen av Islands natur. Man får lust att resa dit!
Bild 5 av 16 ISLAND: Fríða Björk ­Ingvarsdóttir, litteraturkritiker vid Islands radio.
Bild 6 av 16 Halldór Laxness. “Själavård vid jökeln” (1968). En roman där Laxness uppenbarar sin fantastiska mångsidighet i gestaltningen av tidens post­moderna utveckling. Biskopens utsände rapporterar om sina resor till Snæfellsnes för att undersöka en gåtfull präst och hans församling. En historia om extraordinära människor och händelser som också pekar på det tvetydiga i själva berättandet, och där gränserna mellan verkligt och overkligt suddas ut.
Bild 7 av 16 Steinunn Sigurðardóttir. “Tidstjuven”(1986). Alda, en yngre kvinna, fastnar i sina idéer och drömmar om kärlek. Historien berättas på ett ovanligt sätt, där huvudpersonens inre konflikt gestaltas genom en upplöst stil och struktur. Den är också skickligt utformad och innovativ i sitt sätt att hantera begreppet tid och visar hur enskilda ögonblick kan påverka både det förflutna och framtiden.
Bild 8 av 16 Jón Kalman Stefánsson. “Himmel och helvete”, “Änglarnas sorg”, ”Människans hjärta”, (2007–2011). Denna trilogi har ett avsevärt historiskt värde och visar på en stor konstnärlig uppfinningsrikedom. Den berättar historien om en mognande ung man och följer de ofattbara sociala förändringarna på Island i 1900-talets början. Karaktärerna är utsökt modellerade och många scener och episoder är bland det bästa som skrivits på Island under senare år.
Bild 9 av 16 DANMARK: Anita Bay Bundegaard, kulturredaktör i Politiken.
Bild 10 av 16 Thorkild Hansen. ”Det lyckliga Arabien” (1962). Världen är sannerligen avförtrollad. 1761 kunde danska staten sända ut en expedition efter lyckan! Sex man skickades till Det lyckliga Arabien (Jemen), en expedition som varken blev lycklig eller lyckad – men det blev Thorkild Hansens bok om den. Här fann han sin form som dokumentarist, den finaste Danmark har haft.
Bild 11 av 16 Inger Christensen. ”Fjärilsdalen” (1991). Inger Christensen tillhör samma generation som Tomas Tranströmer och var fram till sin död 2009 Danmarks enda verkliga Nobelpriskandidat. ”Fjärils­dalen”, en diktbok på 32 sidor, är ett poe­tiskt mästerverk, skrivet som en modern sonettkrans efter klassisk förebild. Genom 14 sonetter svävar man lätt genom paradiset – på jorden.
Bild 12 av 16 Janne Teller (bilden). ”Kom” (2008). Tellers böcker är av europeiskt format. Medan Danmark diskuterade yttrandefrihetens gränser efter Muhammedkarikatyrerna gav hon ut romanen ”Kom”, där hon reflekterar över högaktuella moraliska dilemman i en konfliktfylld värld. För många danskar är Teller för filosofisk, kosmo­politisk och allvarlig – en kombination som svenskar nog uppskattar mer.
Foto: Anita Schiffer- Fuchs
Bild 13 av 16 FINLAND: Antti Majander, litteraturredaktör på Helsingin Sanomat.
Foto: Mika Ranta
Bild 14 av 16 Väinö Linna. ”Under Polstjärnan” (1959–1962). En trilogi om oöverstigliga frågor: om varifrån vi kommer, vilka vi är och hur Finland blev Finland – denna berusat envisa typ i den europeiska salongen, inträngd mellan två arroganta grannar. En abc-bok för finsk självinsikt, ofta tragisk, ibland oförskämd men framför allt rolig. Här kan svenskar få lära sig lite om inbördeskrig utan att det är på riktigt.
Bild 15 av 16 Pirkko Saisio. ”Den röda separationsboken” (2003). En självbiografisk berättelse om en kvinna som skiljer sig från en kvinna på ett sätt även från sin mor. Till sist går även dottern sin egen väg. Huvudpersonen frigör sig dessutom från 1970 års unga världsförbättrare och inser att proletariatets diktatur bara är diktatur. Men det är främst sina egna, inte andras moraliska dilemman författaren granskar, och utan efterklokhet.
Miika Nousiainen. ”Hallonbåtsflyktingen” (2007). En finsk pojke får åka på Stockholmskryssning med föräldrarna. Han blir förtjust och inser att han är en äkta svensk i en underlägsen finsk kropp. Som vuxen inser han att folkhemmets frukter är uppätna och att de som åt upp dem nu glittrar med blekta tänder mot de fattiga på vägen till Stureplans klubbar. Slutsats: Dagens Sverige förtjänar inte en så god svensk som en ödmjuk finne!
Bild 16 av 16 Miika Nousiainen. ”Hallonbåtsflyktingen” (2007). En finsk pojke får åka på Stockholmskryssning med föräldrarna. Han blir förtjust och inser att han är en äkta svensk i en underlägsen finsk kropp. Som vuxen inser han att folkhemmets frukter är uppätna och att de som åt upp dem nu glittrar med blekta tänder mot de fattiga på vägen till Stureplans klubbar. Slutsats: Dagens Sverige förtjänar inte en så god svensk som en ödmjuk finne!
Norden är temat för årets bokmässa. Eftersom Sverige inte precis är känt för sin kunskap om grannländerna bad vi fyra nordiska litteraturkritiker om tips: Vilka tre böcker från ditt land tycker du att svenskarna borde läsa?
Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa. Logga in