Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-20 19:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/30-forfattare-och-filosofer-huset-europa-brinner/

Kultur

30 författare och filosofer: ”Huset Europa brinner”

Bild 1 av 3 Svetlana Aleksijevitj
Foto: Beatrice Lundborg
Bild 2 av 3 Elfriede Jelinek
Foto: imago
Bild 3 av 3 Salman Rushdie
Foto: Emil Wesolowski

Trettio europeiska författare och filosofer, däribland Svetlana Aleksijevitj, Elfriede Jelinek, Salman Rushdie, Roberto Saviano och Ian McEwan skriver i dag i DN ett upprop för Europas framtid.

Rätta artikel

Europa är i fara.

Från alla håll kommer kritik, förolämpningar, övergivanden.

Nog med att bygga Europa! Låt oss återknyta till vår ”nationella själ”! Återupptäcka vår ”förlorade identitet”! Sådan är agendan som delas av de populistiska krafter som sköljer över kontinenten. Som om själen och identiteten inte oftast var en produkt av demagogernas fantasier.

Europa är under attack inifrån av falska profeter, som är berusade av förbittring och yra av sina nya chanser att stå i rampljuset. Europa är övergivet från andra sidan Engelska kanalen och andra sidan Atlanten av de två mäktiga allierade som två gånger räddat kontinenten från självmord. Europa är sårbart för de allt mer oblyga påverkansoperationerna från Kremls huvudman. Europa som idé, vilja och symbol faller sönder framför våra ögon.

Sådant är det skadliga klimat som, i maj 2019, kommer att omge Europaparlamentsvalen. Såvida saker inte förändras, såvida inget dyker upp för att fördämma det stigande, svällande, enträgna tidvattnet, såvida kontinenten inte snart drabbas av en ny motståndsanda, så kommer dessa val att bli de mest förödande vi någonsin varit med om. Seger för sabotörerna; skam för dem som fortfarande tror på Erasmus, Dantes, Goethes och Comenius arv; förakt för intelligens och kultur; explosioner av främlingsfientlighet och antisemitism; katastrof.

De som signerat denna text är bland dem som vägrar att resignera inför detta hägrande sammanbrott.

Vi räknar oss själva till de europeiska patrioter (en större grupp än många tror, men ofta, dessvärre, alltför tyst och uppgiven…) som förstår att det som står på spel här, trefjärdedels århundrade efter att fascismen besegrats och trettio år efter Berlinmurens fall, är en ny strid om civilisationen.

Vårt europeiska minne, vår tro på den stora Idé vi ärvt, som vi menar varit den enda kraft stark nog att lyfta Europas befolkning till en nivå högre än sig själva och sitt krigiska förflutna, som förblir den enda kraft ärbar nog att avvärja de nya totalitära angreppen som påminner om medeltidens elände – allt detta förbjuder oss att ge upp.

Därför denna inbjudan till en ny rörelse.

Därför denna vädjan om att agera under den valkväll vi vägrar ge bort till dödgrävarna.

Därför denna uppmaning att än en gång höja facklan för ett Europa som, trots sina misstag, sina snedsteg och sin sporadiska feghet, förblir ett andra hem för varje fri man och kvinna på planeten.

Vår generation gjorde fel.

Precis som Garibaldis anhängare på 1800-talet som upprepade, som ett mantra, ”Italia farà da sé” (”Italien tar hand om sig självt”), trodde vi att kontinenten skulle enas av sig själv, utan att vi ansträngde oss, utan vårt arbete.

Vi har levt med illusionen av ett nödvändigt Europa, ett Europa inristat i sakernas själva natur, ett Europa som skulle bygga sig självt utan att kräva något av oss. För så var, intalade vi oss själva, ”historiens riktning”.

Vi måste klippa banden till den här känslan av tursamhet.

Vi måste avfärda detta tanklösa, otänkta och själlösa Europa.

Vi har inte längre något val.

Vi måste nu förmå ett Europa eller drunkna i populismens vågor.

När vi möts på flera fronter av enväldiga, identitära attacker, måste vi återupptäcka frivilligt politiskt engagemang eller acceptera att sjunka ned i förbittring och hat.

Det är angeläget att vi nu slår larm om själens och andens mordbrännare som, från Paris till Rom, med mellanlandningar i Barcelona, Budapest, Dresden, Wien eller Warszawa, leker med frihetens eld.

För det är vad som står på spel: bortom det märkligt uppgivna Europa som anas vid horisonten, bortom det sviktande europeiska samvete som hotar rasera allt som en gång gjort våra samhällen starka, hederliga och framgångsrika, ligger en utmaning vi inte mött sedan 1930-talet – ett utmanande av den liberala demokratin och dess värden.

Copyright: Libération/Bernard-Henri Lévy. Översättning: Hanna Fahl. Texten publiceras också i bland annat The Guardian, La Repubblica, El País, Público, Die Welt, Le Temps, NRC Handelsblad, Aftenposten, Népszava, Gazeta Wyborcza, Politiken, Hospodářské noviny och La Libre Belgique.