Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Adam Gopnik: ”Vi står mitt i en nationell nödsituation, allt står på spel”

Författaren och journalisten Adam Gopnik gästar Stockholm.
Författaren och journalisten Adam Gopnik gästar Stockholm. Foto: Steve Bisgrove/REX

I alla högernationalistiska rörelser attackeras förr eller senare judarna. Det säger den amerikanske författaren och journalisten Adam Gopnik, som i helgen gästar Stockholm för ett seminarium om det judiska New York.

Efter Donald Trumps valseger den åttonde november 2016 träffades författaren Adam Gopnik och tidskriften New Yorkers redaktör David Remnick på en judisk deli på västra Manhattan. De samlade sina tankar inför tidningens huvudledare – en stenhårt dystopisk text som fick rubriken ”En amerikansk tragedi”. 

Under samtalet sade Gopnik till Remnick att USA befinner sig i en ”nationell nödsituation”. Den alarmistiska kommentaren snappades upp av en restauranggäst som spred den vidare på sociala medier: New Yorker – landets mest ansedda journalistiska tidskrift – säger att vi är i nöd!

För Adam Gopnik är scenen mättad av ”judiskhet”. 

Inte bara är Remnick och Gopnik två ”omisskännligt judiska killar”, liksom delin Barney Greengrass och dess kvarter på Upper West Side. Den ”apokalyptiska reflex” som aktiverades av Trumps valseger är djupt rotad i ett slags judisk självbevarelsedrift, en beredskap att ”packa väskorna och fly landet”. Det säger Adam Gopnik, som är på väg till Stockholm för att medverka i ett symposium om det ”judiska New York” på söndag. 

– Jag anser att det vi sade är helt sant: vi befinner oss verkligen mitt i en nationell nödsituation. Allt står på spel.

61-årige Gopnik bor med fru och barn på 88:e gatan på östra Manhattan; i ena gathörnet syns konstmuseet Guggenheims gräddfärgade cylindrar, i det andra en elegant Armanibutik för barn. Katastrofen är knappast kännbar i den ljusa våningen med dess konstskatter och välbevarade femtiotalsutgåvor av New Yorker. Men det är just risken med Trump, säger Gopnik: att man underskattar kakofonin.

– Man avfärdar Trump som en clown som twittrar. Men vad han gör när han till exempel kallar Hillary Clinton för ”Crooked Hillary” är att undergräva demokratin. När landets ledare av-legitimerar oppositionen så göder han, i det här fallet, en allt blodtörstigare vänster. När liberalerna ska återta makten så kommer inte kandidaten att vara en försonlig figur likt Barack Obama utan en lika stridbar gestalt som Donald Trump. Våra dagliga liv har kanske inte förändrats under året som gått. Men vår demokratiska diskurs har nedgraderats så kraftigt att smörjmedlet som krävs för att demokratin ska fungera kan ta slut. Om man inte tror det är möjligt har man inte koll på världshistorien.

Nej, USA:s judar är inte Trumps högst prioriterade hackkycklingar, säger Gopnik. Muslimer och latinamerikaner har det etter värre. Men alla högernationalistiska rörelser misstänkliggör för eller senare även judar, säger han. 

– Trump är inte specifikt eller främst antisemit. Det skulle vara en vanföreställning. Men han är aggressivt antikosmopolitisk. Och judar är det kosmpolitiska inslaget i varje samhälle. Så han utlöser med rätta panik hos judar – helt oavsett vad han gör med Israel.

I maj har Adam Gopnik deadline för en kommande bok: ”Living liberalism”, ett försvar för den politiska mitten, en stridsskrift mot den identitetspolitiska vänstern och den nationalistiska högern. Hos flera liberala judiska skribenter i USA anas en besvikelse över att gruppens påverkansorganisationer varit för flata mot Trump. Häromveckan publicerade journalisten Jonathan Weisman den kritiska boken ”Semitism. Being Jewish in America in the Age of Trump”. Weisman, andreredaktör på New York Times Washingtonredaktion, anser att upptagenheten och solidariteten med Israel överordnats nationella judiska frågor, inklusive motståndet mot Trump och försvar för internationalism. Weisman skildrar bland annat ett Hanukkah-firande i december 2016 för The Conference of Presidentens of Major Jewish Organizations. Lokal: Trumphotellet i Washington DC. Medarrangör: Azerbajdzjans ambassad, en av Israels mer totalitära vänner. 

Det hjälper inte att den amerikanska judenheten är så splittrad. Majoriteten har assimilerats medan en passionerad minoritet har radikaliserats i religiös riktning.  

I New York avtecknar sig utvecklingen i gatubilden. Efterkrigstidens urbana judiska kultur var präglad av en generationskamp mellan observanta judiska invandrare och deras amerikaniserade barn. Den särskilda spänningen är död, säger Gopnik. Själva begravningen var fjolårets stängning av Carnegie Deli på Times Square, en 80-årig judisk institution där Woody Allens film ”Broadway Danny Rose” delvis utspelade sig.

– Det var den ikoniska judiska delin, där varenda underhållningsperson och komiker vistades. Den har inget riktigt syfte längre – vi är inget pastrami- och majsbrödssamhälle längre. Den där distinkt judiskamerikanska kulturen är borta, precis som den distinkt irländska eller italienska. 

Adam Gopnik tillhör kanske själv den skyldiga generationen. I essäboken ”Through the children’s gate” från 2007 försöker han ringa in sin egen judiskhet. Det mest judiska under uppväxten var firandet av grandiosa amerikanska jular. Gopniks hade kvarterets högsta gran och de mest elaborerat inslagna klapparna. En ironi – observanta judar firar inte jul – som rymmer en större sanning. I vintras visade SVT filmen ”Judarna som skrev julen”; 1900-talets mest romantiska amerikanska julsånger komponerades av judiska invandrare. 

Gopniks intellektuella föräldrar distanserade sig från sina invandrade föräldrar. De använde, skriver han, sina judiska värderingar för att erövra en ny anglosaxisk kristen kultur: elituniversiteten, engelsk litteraturhistoria. ”Det stod ’jude’ skrivit i pannan på oss i form av märken från suddgummit”, skriver Gopnik i ”Through the children’s gate”.

En formulering som fångar den gäckande judiskheten i dagens New York.

– Judendomen är en ordens kultur. Och det är ingen slump att judar spelar så stor roll i en orddriven stad som New York. Vi är fortfarande överrepresenterade i medierna, i litteraturvärlden. Men den där distinkt judiska kulturen existerar enbart som en pantomim av manér. Tv-serien ”Seinfeld” är mitt favoritexempel på det. George Costanza är den mest judiska människan i den amerikanska tv-historien. Men seriens skapare låtsas att han är italienare! På det komplicerade sättet är judisk kultur både närvarande och osynlig – omöjlig att skilja från stadens identitet. 

 

Symposium om det judiska New York

På söndag arrangerar föreningen Judisk kultur ett symposium i Stockholm på temat ”judisk invandring till New York och dess enorma inverkan på stadens kulturliv”. Utöver författaren och journalisten Adam Gopnik medverkar bland andra komikern Judy Gold, museichefen Annie Polland och DN:s kulturchef Björn Wiman.  

 

Adam Gopnik

Journalisten och författaren Adam Gopnik, 61, är medarbetare i tidskriften New Yorker sedan 1986. Gopnik har skrivit flera bästsäljande essäböcker – i den senaste, ”At the stranger’s gate” från 2017, skildrar han sina tidiga år i New York under 1980-talet. 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.