Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Aftonbladet-kvinnornas tafsuppror blir dokumentär

Foto: Magnus Hallgren

Våren 1978 tryckte Aftonbladets kvinnliga journalister ett kompendium med vittnesmål om sexuella trakasserier på jobbet, vilket ledde till omfattande debatt och en omstrukturering av redaktionen. ”Vi tyckte att tidningen gjordes för gubbsjuka gubbar”, säger undertecknaren Karin Alfredsson, som spelar in en dokumentärfilm i samband med upprorets fyrtioårsdag.

På sjuttiotalet låg Aftonbladets samhällsengagerade journalistik mitt i tidsandan, men bland redaktionens kvinnor växte missnöjet med vad de uppfattade som en spritig tafskultur och grabbig nyhetsvärdering. Stärkta av kvinnorörelsen utbytte de i hemlighet vittnesmål i ett seminarierum, vilka samlades i ett hophäftat stencildokument med rött omslag som måndagsmorgonen den 8 maj 1978 väntade på alla skrivbord.

Läs mer: Maria Schottenius: När kvinnorna på Aftonbladet fick nog av tafsandet

Initiativet togs av Annette Kullenberg, en stjärnrekrytering från Tidningen Vi, och inkluderade journalister som Maria Schottenius, numera på DN Kultur, Annika Danielsson och Inger Ramqvist. ”Dokumentet”, som det kallades, ledde både till redaktionella förändringar och till en uppgörelse med supandet. Nu spelar Karin Alfredsson in en dokumentär om händelserna.

– Vi kom från journalisthögskolan och ville förändra världen, och Aftonbladet var ett nav i den verkligheten. De hade tagit ställning i Vietnamkriget, skrev om Latinamerika, och hade en jättetuff kulturredaktion med Karl Vennberg och Agneta Pleijel. Det var högt i tak och man fick göra som man ville. Det var ostrukturerat, men det gav också friheter.

Baksidan var dock enligt Alfredsson en destruktiv festkultur. När man lämnat första upplagan på morgonen hade man ”kalas” på rummen, och sedan kunde man dricka vin till lunchen, och var någon bakis så gick det att komma lite senare. Hon menar också att där ingick sexuella trakasserier av den fjärdedel av redaktionen som var kvinnor. Men när dessa slöt sig samman för att utbyta erfarenheter insåg de att alla tyckte att det var jättejobbigt.

– Det fanns inget ord för det då, men vi hade ju alla utsatts individuellt. Många av oss var unga och själv kom jag till tidningen som nittonåring, och vi trodde att det var såhär det var i arbetslivet. Men i och med vittnesmålen insåg jag att det inte bara var jag som hade blivit uppklämd i ett hörn och ”inte hade humor”, utan att det hade drabbat nästan alla. Och genom enskilda vittnesmål så fick vi syn på en struktur.

Läs mer: Medarbetare på Aftonbladet tar timeout efter anklagelser

Enligt Alfredsson inverkade den grabbiga kulturen även på tidningens innehåll. Mjuka frågor, som skola, dagis, omsorg, samliv och familj, fick stå tillbaka, och när det blev ett skarpt nyhetsläge skuffades kvinnorna undan.

– Vi tyckte att tidningen gjordes för gubbsjuka gubbar, samtidigt som upplagorna sjönk. Så detta var också ett ansvarstagande: vi älskade tidningen och insåg att den måste rikta sig mot en bredare publik för att överleva.

Filmen kommer att visas på K Special i samband med att dokumentet fyller fyrtio år i höst. Enligt Karin Alfredsson var stencilapparaten dåtidens sociala medier och hon ser ”otroligt stora likheter” med #metoo-kampanjen.

– Först tänkte vi: ”Herregud, vad hemskt det var på den tiden.” Nu tänker vi på hur hemskt det är i dag. Vi hade en helt annan arbetsmarknad. Uppenbarligen kändes det inte farligt att svärta ner företaget, med namn och allt. Det var högt i tak på Aftonbladet, och om något skulle hända oss så fanns en arbetsmarknad som med glädje skulle ta emot oss. Men nu är ju mediemarknaden skittuff, och om väldigt många vill in så ger det möjligheter för vissa att utnyttja sitt överläge. Men generellt tror jag att trakasserierna som vi fick stå ut har städats upp i samhället i stort.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.