Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-09 10:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/alex-schulman-det-pinsammaste-jag-har-i-bokhyllan-ar-mina-egna-bocker/

Böcker

Alex Schulman: Det pinsammaste jag har i bokhyllan är mina egna böcker

Bild 1 av 3 ”Jag ska ärligt säga att det är väldigt sällan jag läser klart en bok. Efter halva boken så har man väl i stort begripit sig på den, textmelodin, ansatsen”, säger Schulman.
Foto: Karl Melander
Bild 2 av 3
Foto: Karl Melander
Bild 3 av 3

I Boklördags sommarserie Bokstavligt talat handlar allt om böcker. Hur ska de sorteras? Hur många behöver man äga? Och finns det böcker som är för pinsamma för att ens få stå i bokhyllan? I veckans intervju möter vi författaren och poddprofilen Alex Schulman.

Hur sorterar du din bokhylla?

Här på mitt lantställe har jag ett tiotal böcker, så det är mest slumpen som avgjorde vilken ordning de hamnade i där på hyllan. Hemma i Stockholm samlar jag biografier för sig och romaner för sig. Och så har jag en avdelning för poesi. I övrigt är det kaos. Det som däremot gör min bokhylla lite unik är kanske att jag sorterar efter böckernas tjocklek. jag har två bokhylleväggar som möter varandra och i den skarven finns det inget stöd för böckerna, de bara faller omkull, så där måste jag placera tjocka böcker, de som kan stå på egna ben. Så i hörnet av bokhyllan finns bara feta as, ”De välvilliga” och ”Ett litet liv” och såna där. Sorteringen på tjocklek är överordnad all annan sortering – Linnea Axelssons ”Ædnan”, till exempel, som ju är ett diktverk, borde förstås ligga bland poesin, men har i kraft av sitt omfång hamnat där i tjockishörnan.

Foto: Karl Melander

Hur fåfäng är du kring den fysiska bokhyllan? Tillåter du dig en e-bok då och då?

När jag skriver på egna böcker och måste få tillgång till referensböcker snabbt, då laddar jag hem böckerna som e-böcker, för jag har inte tid att vänta på att beställa en fysisk bok. Men generellt avskyr jag e-böcker, för jag hittar aldrig någon läsare som är sömlös, allt känns bara hackigt och kallt och digitalt. Dessutom: i en fysisk bok kan man snabbt gå tillbaka, läsa om något segment och bläddra fram igen, men med e-bok så sitter jag helt förlamad, vågar inte röra något, törs inte gå tillbaka i rädsla för att det ska hänga sig eller att jag inte ska hitta tillbaka sen.

Vet du hur många böcker du äger? Vill du avslöja en siffra?

1000 kanske.

Vilken är den senaste riktigt, riktigt bra bok du läste?

”Hundra år av ensamhet” av Gabriel Garcia Márquez. Jag har läst den många gånger, och varje gång gråter jag hysteriskt när jag kommer till sista sidan. Det är inget stillsamt lipande – tårar rinner ner för halsen och över min bröstkorg. Jag läste nyligen en intervju med Lina Wolff, som precis nyöversatt den, och hon berättade att hon gör samma sak, när hon kommer till slutet så börjar hon alltid gråta. När jag läste det började jag gråta.

Läste du som barn, och i så fall, vad?

Jag läste hela tiden, det gjorde alla barn på den tiden. Min första besatthet var Enid Blytons Fem-böcker, som var nån sorts ungdomsdeckarserie. Jag minns att det fanns en hund där som hette Timothy och denne hund sov alltid i ändan av sängen, ovanpå sin husses fötter. Jag tyckte det var fantastiskt, romantiskt - en hund som kunde grunda en, göra en trygg genom att trycka ner en mot jordskorpan. Jag tjatade på mina föräldrar om att få en hund, fick en, döpte honom till Timothy, och varje kväll placerade jag honom ovanpå mina fötter i sängen. Där ville han aldrig vara. 

Vem skulle du vilja skrev ditt livs historia?

Knausgård. Gärna i sex band.

Vilken klassiker har du aldrig läst och kommer aldrig att läsa?

”Den gudomliga komedin”, och tro mig, jag har försökt. Jag misslyckades med att läsa den första gången när jag studerade litteratur i slutet av förra århundradet och sedan har misslyckandena fortsatt. Senast förra sommaren gjorde jag ett försök igen, men det är som alltid: bara några rader in i första sången börjar orden smälta ihop på sidan. Det är som att det slår slint, av tristess. Det är så tråkigt att man ser stjärnor.

Vad är det hemligaste/mest skamfyllda/pinsammaste du har i din bokhylla?

Det är väl mina egna böcker? Att jag ändå har dem där allihop, samlade på rad, för att visa upp.

”Just nu läser jag Fredrik Backmans ”Folk med ångest”, och slås återigen av vilken otroligt fin berättare han är.”
”Just nu läser jag Fredrik Backmans ”Folk med ångest”, och slås återigen av vilken otroligt fin berättare han är.” Foto: Karl Melander

Hur långt måste man läsa innan man ger upp om en bok?

Får man dålig känsla av färgen på försättsbladen kan man sluta. Om man känner lite olust vid dedikationen kan man sluta. Jag ska ärligt säga att det är väldigt sällan jag läser klart en bok. Efter halva boken så har man väl i stort begripit sig på den, textmelodin, ansatsen. Man har förstått försöket. Om boken inte är magnifik så brukar jag lägga undan den och börja på en ny. Det är bara undantagsvis som en bok naglar fast mig till sista sidan.

Vad läser du i sommar? På allvar, alltså.

Just nu läser jag Fredrik Backmans ”Folk med ångest”, och slås återigen av vilken otroligt fin berättare han är. Det är en härlig känsla att vara mitt inne i en av hans historier, man blir omhändertagen där.  

Läs tidigare delar i serien Bokstavligt talat:

Annika Norlin: ”Finns det böcker i rummet har man alltid något att prata om” 

Göran Greider: ”Jag gräver ner böcker jag inte vill ha i trädgården” 

Anna-Karin Palm: ”Jag blir trött i ögonen av e-böcker”

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt