Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Alicia Hansen: Den dominerande porren är inte apolitisk

Alicia Hansen om njutning utan skam. 

Den 26 oktober hade jag och Zara Kjellner premiär för vår porrfilm Female fantasy på Kulturhuset. Vi ville skapa ett alternativ till den pornografi som finns i dag, då den så kallade mainstream-porren är dominerande. Vi hade också en vision om att höja pornografins status som konstform, ville försöka skriva in den i ett annat rum än det skamfyllda, anti-intellektuella och fula rum som den hänvisas till i dag.

Eric Helmerson skrev nyligen (DN 1/11) att vårt försök var dömt att misslyckas – att pornografin inte kan sammanfalla med politiska budskap eftersom den därmed förlorar sin kraft som upphetsande och lustfylld. Det förvånar mig inte att det var en vit, heterosexuell man som yttrade sig om detta; mainstream-pornografin är riktad till honom, det är hans blick, hans lust och hans subjektivitet som är i fokus.

Att mainstream-pornografin beskrivs som apolitisk på en av Sveriges största ledarsidor pekar på dess ideologiska förankring – att de bilder som skildras är så pass internaliserade att Helmerson inte ens kan föreställa sig ett annat alternativ. Viktigt att understryka blir uppenbarligen att den normativa pornografin i dag inte står fri från politiska budskap. Den är i allra högsta grad baserad på premissen om den könskategoriserade maktbalansen; mannen som den dominerande, kvinnan som den underkastande; mannen som subjekt, kvinnan som objekt.

När det gäller vilka kroppar som skildras är de främst de vita, smala kropparna som ständigt fyller hemsidornas alternativ, när icke-vita kroppar skildras är det nästan enbart i exotifierade sammanhang. Men att säga att pornografin inte kommer med ett budskap eller moraliserar är att förneka förtrycket, sexismen, rasismen och diskrimineringen som råder inom pornografin i dag.

Pornografin måste ifrågasättas och lyftas in i det kulturella samtalet trots att den är lätt att avfärda som något som ligger långt ifrån andra typer av kreativa uttryck och konstnärligt arbete; bara att påstå att pornografi är en konstform väcker starka känslor hos hela kritikerkåren. Det är givetvis väntat – lusten och begäret är känslor som historiskt sett har haft ett lågt värde. Människan ska vara kontrollerad och disciplinerad, arbeta och inte falla offer för sina impulser, pornografin står ensam som en förespråkare för de känslor en inte vill kännas vid, framför allt inte i offentligheten.

Men en får inte glömma att trots att sex utövas i det privata så är det något som påverkar oss kollektivt, att det många gånger spelar en stor roll för skapandet av ens sexuella identitet och förs därefter vidare ut i mötet med den andre. Pornografin utgör i många fall de enda riktlinjerna för hur vi ska agera under sex liksom för vad vi förväntas njuta av, vem som har makten och vem som är i fokus..

Därför blir det ytterst problematisk när kvinnan oftast skildras som ett medel för mannens orgasm, totalt objektifierad och utan vilja. Det blir svårt både för män och kvinnor att identifiera sig med någon av karaktärerna i filmerna så länge en inte rör sig inom det normativa beteendet; framförallt som kvinna, endast närvarande för att tillfredsställa någon annans behov.

I en samtid där varje människa är sin egen lyckas smed är det tabu att förlika sig med en offeridentitet. Att erkänna sig maktlös inför sociala strukturer avfärdas som ett tecken på individens privata misslyckande. Istället blir vi själva ansvariga för att hitta metoder för att njuta alternativt att kräva njutning under de normativa, förutbestämda förhållandena. Men samtalet om ett samspel, en förändring hos de som har makten över sexets struktur och framställning finns inte.

Därför blir det viktigt att än en gång försöka prata om alternativ pornografi – även om det är en upprepning av historien – för de patriarkala strukturerna härjar fritt både i produktionen och filmatiseringen av pornografi, strukturer med full makt att definiera vad pornografi får vara. Vi behöver kunna identifiera oss, se flera skildringar av vad som kan vara lustfyllt, känna igen oss i kropparna och känslorna. Vårt möte med den andre kommer aldrig att bli jämställt och för den delen lustfyllt om en ständigt får lära sig att den viktigaste och mest värdefulla njutningen inte är vår egen.

Läs också: ”Vi vill göra porr för kvinnor”

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.