Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 03:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/alien-att-sakta-ner-verkar-vara-en-dodssynd/

Kultur

Alien: Att sakta ner verkar vara en dödssynd

Bromsa? Varför det? Foto: Vegard Wivestad Grøtt/TT

Kåseri. Elin ”Alien” Peters stannade vid ett övergångsställe. Ni kan aldrig ana vad som hände sedan. Eller jo, det kan ni säkert.

Min körskolelärare tyckte att jag var hopplös. Hela hans kroppshydda utstrålade missnöje: Man är faktiskt inte tvungen att stanna och släppa över cyklister som cyklar på övergångsställen för gångtrafikanter. 

Eftersom jag tyckte att det vore jobbigt att ha en cyklists liv på mitt samvete bromsade jag ändå in lite försiktigt om jag såg en cyklist som var på väg över. Min lärare förklarade strängt att det bara skulle leda till att bilen bakom – som säkert inte tyckte att man borde släppa fram cyklister på övergångsställen – skulle köra in i mig bakifrån. Då skulle min bil studsa framåt och cyklisten bli överkörd likafullt. 

Jag tyckte inte att hans argument var helt övertygande, och hävdade att det aldrig var fel att visa hänsyn i trafiken.

Men nu, tjugo år senare, undrar jag om han inte hade rätt i alla fall. 

Jag har nämligen den dåliga ovanan att släppa fram gångtrafikanter som vill passera cykelbanan i morgonrusningen. 

Här måste jag tillägga att det är en viss skillnad. Om en gångtrafikant vill passera en cykelbana, på ett obevakat övergångsställe avsett just för detta, har cyklister väjningsplikt. Enligt lagen måste man släppa fram dem. Det spelar ingen roll att man i just den här korsningen vill ta sats och liksom svischa så långt det bara går. 

I väntan på den luckan kommer de säkert tänka att jag är en lagbrytare och ett svin

Hittills har mina försök att låta fotgängarna passera resulterat i att cyklisterna bakom kör om mig i rasande fart. Senast i morse var en välklädd dam, och hennes lika välklädda lilla jycke, tvungna att kasta sig bakåt för att inte bli överkörda på övergångsstället. Ibland tvärbromsar cyklisterna så att det gnisslar och ibland ropar de fula ord. Ofta gör de båda delarna. Att sakta ner, även om man gör det mjukt och försiktigt vid ett övergångsställe, är en dödssynd i Stockholms morgonrusning. 

Så nu börjar jag överväga att låtsas som om jag inte heller kan trafikreglerna. Om jag bara nonchalerar de kontaktsökande ”snälla-släpp-över-mig-blickarna” och aggressivt cyklar på, får de nog inte för sig att kliva ut på övergångsstället. 

Antagligen kommer det förr eller senare bli en liten lucka mellan cyklisterna då de kan kasta sig över till andra sidan – där 4:ans buss hägrar i fjärran. 

I väntan på den luckan kommer de säkert – trots att jag helt uppenbart är en tant som promenadcyklar – stå och tänka att jag är en lagbrytare och ett svin. 

Då är de är inte medvetna om att jag räddar deras liv.