Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-26 16:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/alien-da-fick-jag-hybris-pa-thairestaurangen/

Kultur

Alien: Då fick jag hybris på thairestaurangen

Foto: NS Photograph

Kåseri. Elin ”Alien” Peters brukar undvika riktigt stark mat. Av någon anledning slog hon ändå till på en rätt utmärkt med tre stiliserade chilifrukter. Och ni förstår ju vad som hände sedan.

Rätta artikel

Jag gör det naturligtvis mot bättre vetande. Superstark mat har aldrig riktigt varit min grej, så varför jag just denna dag tror att jag skulle kunna njuta (eller ens få i mig) av en maträtt som märkts ut med tre chilisar av tre möjliga är en gåta. 

De där små stiliserade chilifrukterna är så tydliga att det inte går att missförstå. En chili: Lite stark. Två chili: Ganska stark: Tre chili: Jättestark. För säkerhets skull står det också en teckenförklaring längst ner på menyn.

Jag brukar försöka välja mat utan någon chilisymbol alls. Men denna gång slår jag alltså till på en rätt med tre chillisar.

Kanske är det de försynta servitriserna eller den harmoniska omgivningen på thairestaurangen där vi firar en jubilar som får mig att tro att även chilin är mild och harmonisk på detta ställe.

Möjligen går min tveksamhet till chilistark mat i släkten. Min pappa berättar gärna om hur han som ung beställde mat på en indisk restaurang i London och fick frågan om han ville ha den ”hot”. En obegriplig fråga tyckte han då. Självklart ville han ha sin mat varm. Och det fick han. Varm och stark. Väldigt stark.

Svetten pärlar, huvudet bultar, jag andas med öppen mun och inser att jag får skylla mig själv

Ungefär samtidigt lurade min mammas dåvarande pojkvän henne att äta paprika. Den var också oväntat jättestark. (Jag har i alla år undrat om det inte var chili han fick henne att äta för grön paprika är sällan jättestark, ens om man behåller hinnor och kärnor, men det kommer vi aldrig att få veta.)

Nåväl. Nu sitter jag där. Svetten pärlar, huvudet bultar, jag andas med öppen mun – lite som en hund – och inser att jag får skylla mig själv. 

Värre är det för jubilaren intill. Han bad att få rätten han ville ha lite mindre stark. Den hade tre chilisar som symbol men servitrisen lovade att de kunde göra den mildare, motsvarande en chili, i stället.

Ändå är hans rätt så stark att han ser ut som något ur en tecknad film, där ansiktet är tomatrött och det liksom pyser ur öronen. Jag tar en smakis och kan snabbt konstatera att hans mat är bra mycket hetare än min.

Jubilaren frågar försynt om det verkligen bara var en chili i rätten? Ja, det var det, meddelade servitrisen och fortsatte: Men det kanske var en torkad chili. De är mycket starkare.

Läs fler texter av Elin ”Alien” Peters, till exempel om dumhet och en kaktus