Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-20 19:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/alien-efter-trettio-ar-sag-jag-plotsligt-klart/

Kultur

Alien: Efter trettio år såg jag plötsligt klart

Läsglasögon och en dikt av Tomas Tranströmer. Foto: JESSICA GOW / TT

Kåseri. Elin ”Alien” Peters gillar smicker men hon är inte hur dum som helst.

Min optiker är fantastisk. De höjer aldrig priserna på kontaktlinser. För den naiva kan det låta som en olönsam affärsidé , särskilt som jag har använt kontaktlinser i över trettio år.

Hos min optiker utgår däremot den sortens linser jag använder vartannat år ur sortimentet: ”De ska tyvärr sluta tillverkas”. Då brukar jag få ett val: Prova ut en ny sort som är lite sämre än den jag hade innan men som kostar lika mycket, eller att prova ut en ny sort som är ungefär lika bra men kostar mycket mer. Den senare däremot, är troligen en mycket lönsam affärsidé.

Senast det hände drabbades jag av en viss irritation. Varför laga något som fungerar? 

Jag bestämde mig denna gång för att ta de obekväma men billigare linserna, och i stället använda glasögon lite oftare. Jag avskyr visserligen att ha glasögon på mig, men kanske avskydde jag de nya kontaktlinserna ännu mer? Och om jag skaffade ett par nya glasögon så kanske jag skulle gilla att ha dem på mig? Mitt förslag att införskaffa både linser och glasögon tyckte optikern lät klokt.

Vid ögonundersökningen visade det sig att, tja optikern ville inte säga att jag hade blivit gammal, men att man kunde se vissa åldersförändringar. 

Det finns femtonåringar som har sådana, för att kunna kolla på mobilskärmen lite enklare

Eftersom jag varit rejält närsynt sedan tioårsåldern hade jag hoppats att det liksom skulle löna sig när jag blev äldre, och att när andra behövde läsglasögon skulle jag slippa glasögon och linser helt. Ja, jag vet. Det var inte helt realistiskt, men man kan ju hoppas. Det hoppet dog, där hos optikern.

Det laddade begreppet ”progressiva glasögon” undvek hen med omsorg, liksom läsglasögon. Det var ju inte alls det det var frågan om. Lite läshjälp bara. ”Det finns femtonåringar som har sådana, för att kunna kolla på mobilskärmen lite enklare.” Därför kallades det ”ungdomsprogressiva”. 

Jag vet inte vad som stör mig mest. Att jag ska behöva ha ”ungdomsprogressiva glasögon” eller att de tror att jag låter mig luras av prefixet ”ungdom”. Å andra sidan har de ju i trettio år kommit undan med tricket att ”dina linser ska tyvärr sluta tillverkas”.

Läs fler texter av Elin ”Alien” Peters, bland annat ett kåseri om sköna snubbar som säger puss.