Ibland får jag för mig att jag ska sminka mig riktigt omsorgsfullt. Jag vet att vissa har hela badrumsskåp fyllda med hudvårdsprodukter, men jag nöjer mig med en kvadratdecimeter med krämer och make up-produkter vars utgångsdatum sannolikt är passerat. Lite mascara och eyeliner får duga för det mesta. Men vid festliga tillfällen anstränger jag mig.

Trots detta ointresse för smink har jag fångat upp ord som ”underlagskräm”, ”lip gloss” och ”concealer” och vid de där festliga tillfällena gör jag mitt bästa och använder sådant. 

Men i stället för att ge mig en slät persikohy brukar krämerna och joxet i stället förstärka alla rynkor så att de syns ännu mer. Sedan får jag finnar efteråt. Jag antar att det är sådant som kallas för en lose-lose-situation.

Men den senaste tiden har något hänt. Den fräsiga krämen som jag köpte i ett svagt ögonblick efter att ha läst en text om att den var ett måste för alla medvetna kvinnor gjorde liksom nytta. Ansiktet såg för omväxlings skull bättre ut efter att jag smort in mig med den, inte tvärt om.

Jag tror att man, om man vill vara snäll, kan säga att jag har vuxit ikapp min kräm. Man kan också säga att krämen gör nytta nu därför att jag faktiskt har ”små skavanker” som det står i reklamen – vilket jag inte hade lika mycket innan. Så den fräsiga krämen var bortslösad på yngre hud.

Det är lite som med push up-bh. Länge trodde jag (och uppenbarligen ganska många tonåringar med mig) att push up-bh är till för en ung, men lite liten, byst som behöver hjälp på traven. Men nu kan jag meddela att så inte är fallet. Push up-bh:n gör nämligen verkligen nytta när bysten inte är så bystig längre, efter att ha utsatts för saker som amning, gravitation och allmäng hängighet. Då har man liksom spår av byst som kan behöva puffas upp lite.

”Tänk vad mycket pengar och möda jag hade sparat om någon hade berättat det här för mig när jag var ung”, kan jag tänka ibland. Fast sedan inser jag ju att om någon hade talat om det för mig när jag var ung hade jag inte lyssnat. Jag hade ändå trott att min byst behövde puffas lite mer och att mitt ansikte behövde bli lite slätare och mer likt en persika.

Och om tio år kommer jag säkert att ha genomskådat något annan skönhetsprodukt, vars användningsområde jag ännu inte riktigt förstått mig på. Om ni har tips får ni gärna höra av er. Kanske lyssnar jag. Kanske inte.

Läs fler texter av Elin ”Alien” Peters, till exempel om en fuskig hiss