Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Alien: Nu tar jag upp kampen mot myggorna

Foto: Anette Nantell

Kåseri. Elin ”Alien” Peters har tröttnat på att tyst acceptera naturens nycker. Nu tar hon upp (den troligen fruktlösa) kampen mot myggorna.

Jag hade en gång en redaktör som sa till mig att jag inte fick skriva om myggor. ”De är för vanliga och inget att skriva om,” tyckte han. Så jag skrev om knott i stället.

Det var faktiskt samma redaktör som jag har nu, fast för si så där fjorton år sedan och på en annan plats i tidningen. 

Men på Namn och Nytt tänker jag att man kan skriva om vanliga saker utan att han protesterar. Jag menar, jag har ju skrivit om att spola på toaletten och om att sortera tvätt, och det är ännu vanligare än myggor. 

För enligt rapporter i media är det värsta myggsäsongen på länge. Inte för att jag behövde läsa tidningen för att inse det – det stod smärtsamt klart redan förra helgen. De högg som vampyrer så fort det minsta lilla moln skymde solen. De var många och de var blodtörstiga. 

Men myggbett har man ju ändå på något sätt lärt sig att stå ut med. Dottern har inte samma erfarenhet och har nog inte råkat ut för en liknande myggattack i sitt åttaåriga liv. Nu fick hon inte bara stå ut med myggbett på armar, ben och ögonlock och (särskilt irriterande) på fotknölarna utan dessutom med myggor i sovrummet. 

Och få saker är ju så irriterande som en myggas pip i örat när man ska sova. Så fort man tänder lampan är den puts väck, och i samma sekund som man släcker den är myggan tillbaka. Till slut var hon dödstrött och gråtfärdig och mitt enda svar var: Tyvärr. Så funkar myggor. Man får vänja sig. Dra täcket över öronen.

Jag kände mig som min redaktör: ”Myggor är vanliga, och inget att hetsa upp sig över.”

Tänkte att man faktiskt måste lära sig att stå ut med både pip och kli och naturen är ju ändå naturen. Och myggor måste ju också få finnas och de är ju bra för fåglarna och fladdermössen och så. Sedan fick jag en flashback och mindes hur jag själv låg i den smala sängen på landet med myggor pipande kring öronen och en mamma som gjorde allt hon kunde utan att det hjälpte. Den totala uppgivenheten jag hade känt och fortfarande kunde minnas. Och då skämdes jag.

Så hon fick somna i soffan framför tv:n medan jag hämningslöst googlade efter de effektivaste medlen för att 1. utrota mygg och 2. minska kliande myggbett. 

För nu tänker jag inte bara acceptera längre, nu tar jag upp kampen mot myggorna.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.