Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-03-30 02:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/alla-barn-vill-faktiskt-inte-vara-med-och-leka/

Bokrecensioner

I ”Jordens största kalashatare” vill inte alla barn vara med och leka

Bild 1 av 2 Det är när Freja är ensam som hon verkligen kan leka, visar Ellen Greider i ”Jordens största kalashatare”.
Illustration: Ellen Greider
Bild 2 av 2
Illustration: Ellen Greider

Vuxna vill se till att alla barn får vara med och leka. Men om man hellre är ensam? Ellen Greider utforskar enstöriga Frejas värld i barnboksdebuten ”Jordens största kalashatare”.

 

Människan är en komplex varelse: vi behöver varandra, samtidigt som vi också behöver få vara i fred. Behoven varierar från person till person, en del är mer utpräglade flockdjur medan andra inte står ut längre stunder i grupp.

Vi som vantrivs i större sammanhang har fått mycket uppmärksamhet de senaste åren: det verkar finnas överraskande många introverta eller högkänsliga. Hur många trivs på riktigt i sammanhang där ljudvolymen är så hög att ingen hör vad någon annan säger?

Illustration: Alfabeta

Det finns ju en del. Men vi har olika behov av gemenskap, och det verkar som tur är bli mer och mer accepterat bland vuxna. Svårare för barn, som oroliga vuxna har extremt stora behov av att tvinga in i umgänge. Det är ju synd om barn som är utanför?

I serietecknaren Ellen Greiders barnboksdebut ”Jordens största kalashatare” är Freja en av de enstöriga. Hon har ett par kompisar, men vill inte leka med dem för länge. ”Man blir så trött av att prata och springa runt hela tiden.”

Frejas blick blir annorlunda när hon är ensam, då vågar hon vara sig själv och utforska alla infall.

Hon får vara sig själv hemma, där pappa ändå bara sitter och läser i sin fåtölj. Ellen Greider visar skickligt i en fin bildserie glädjen i att få leka på egen hand. Frejas blick blir annorlunda när hon är ensam, då vågar hon vara sig själv och utforska alla infall.

Men i skolan? Där ska ingen lämnas utanför, och det är ju bra om man är en sån som vill göra saker tillsammans med andra. Freja håller sig undan så gott hon kan. På fritids är det ännu värre, där alla springer runt och skriker och de vuxna till och med verkar tycka att det är kul.

Illustration: Ellen Greider

Ellen Greider utforskar Frejas värld genom tydliga hållpunkter i en konkret vardagsberättelse: leka ensam eller tillsammans, skola och fritid, för mycket människor – eller faktiskt för lite. En skogsutflykt blir plötsligt alldeles för ensam en stund.

Fast det är rätt sällan en människa i det moderna samhället hamnar i den situationen. Oftast är det bara alldeles för många människor och för mycket intryck. Då gäller det att som Freja hitta de andra som faktiskt är precis som man själv.

De är fler än man tror.

Läs fler av DN:s barnboksrecensioner och fler av Lotta Olssons texter