Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Allt är upplyst på nya Nationalmuseum

Upplysningen av Nationalmuseum kommer inte bara från nya fönster i väggar och tak. När museet återinvigs på lördag efter fem års renovering är också urvalet och presentationen av konsten en annan.

Ljuset är nyckeln till nya Nationalmuseum. Symbolisk för upplysningen av den förut murriga stenbyggnaden är en dopängel i vit marmor som nu står i den centrala ljusgården där restaurang Atrium tidigare låg. I många år stod ängeln undangömd i mörkret bredvid en hiss. Nu möter den i stället besökarna med sitt snäckformade dopfat vid entrén till ljusgården, som efter att ha försetts med ett nytt glastak badar i ett ljusfall från ovan. 

– Det är självklart att dopängeln ska möta det gudomliga ljuset. Att den tidigare gömdes undan i mörker är typiskt för modernismen, som inte brydde sig om innehållet i konsten, säger Magnus Olausson, chef för Nationalmuseums samlingar, när han tillsammans med sin kollega Helena Kåberg visar runt i det nyrenoverade museet strax före invigningen.

Läs mer: Birgitta Rubin: Nationalmuseums öppning är konsthöstens höjdpunkt 

Runt omkring Bertel Thorvaldsens dopängel reser sig massiva marmorskulpturer av Oden, Tor och Balder. I mindre format utmed väggarna finns togaklädda förgrundsfigurer för det moderna Sverige, som Nils Ericson, Torsten Rudenschöld och Pehr Henrik Ling – förfäder till järnvägen, folkskolan respektive folkhälsan. När ljusförhållandena i Nationalmuseum har förändrats kommer skulpturkonsten bättre till sin rätt, eftersom den är beroende av ljus från alla håll.

– Restaurangen här var populär, men också problematisk bland annat på grund av ljudnivån. I samband med renoveringen tyckte vi att ljusgården passade bättre som en plats för kontemplation och skulpturer, säger renoveringens projektledare Helena Kåberg, som hoppas att skulpturgården med dess bekväma sittmöbler blir en plats där besökarna kan hitta en annan rytm.

Läs mer: 5 saker att spana in på nya Nationalmuseum 

Foto: Fredrik Funck

När Nationalmuseum stod färdigbyggt 1866 var ljusgårdarna avgörande för att kunna visa konst, eftersom det var först 1931 som institutionen fick elektriskt ljus. Under 1900-talet byggdes emellertid ljusgårdar och fönster igen och målades vita, bland annat för att skydda konsten från UV-strålning men också på grund av dåtidens estetiska normer.

Nu har de tjocka stenväggarna fått tillbaka sina ögon. Genom nyinstallerade, tekniskt avancerade fönsterglas och ett automatiskt ljusreglerat gardinsystem syns Slottet och Skeppsholmen utanför. För besökaren har det därför blivit lättare att orientera sig än under den tidigare labyrintiska rundvandringen. 

Men framför allt har det nya ljusflödet skapat förutsättning för den mest iögonenfallande förvandlingen av Nationalmuseum. Från att ha varit en vitmålad kopia av många andra modernistiska konstmuseer i världen bjuder museets interiörer nu på en färgmättnad mer kongenial med den tyske arkitekten Friedrich August Stülers ursprungstanke. Målningar och konsthantverk matchas mot gröna, gula, cerise, lila eller brunröda väggar, allt beroende på färgskalan i den aktuella epoken eller målningen. Barocken framträder mot rött eller turkost, 1700-talet går i toner av pastell och medan det tidiga 1800-talet ramas in av gult.

Huvudutställningen presenteras i en tidslinje. Den löper i ett stråk över två våningar och börjar högst upp med 1500-talsmåleri för att sluta längre ner med nutida industridesign. För besökaren skapar färgprakten inte bara mer variation, utan också tydligare sammanhang mellan olika stilideal. Det senare kan behövas, eftersom antalet utställda föremål också har tredubblats – från 1.700 vid stängningen för fem år sedan till över 5.000 i dag.

Att utställningsvolymen har kunnat öka så mycket beror på att kontor, magasin, förråd och konserveringsateljéer har flyttats ut till andra lokaler. Nu är hela huset publikt. Genom ett av fönstren mot Skeppsholmen syns den röda amiralsbyggnad i 1800-talsstil dit Nationalmuseums anställda har fått flytta sina skrivbord.

– Men vi har också utvecklat ett nytt koncept där vi visar konsterna integrerat. Tack vare det nya inomhusklimatet som håller en jämn temperatur överallt kan målningar, konsthantverk, konst på papper och designföremål nu visas tillsammans och det sparar mycket plats, säger Helena Kåberg. 

De tidigare tomma salsgolven har fyllts med preciösa möbler och föremål. Alexander Roslins dyrgrip ”Damen med slöjan” hänger bredvid ett antikt skrivbord från samma tid och ingår i temat ”maskerad i porträtt”. Anne Vallayer-Costers ”Porträtt av en violonist” från 1773 har en elaborerad guldram som matchar dekorationerna på ett golvur i samma stil från den franska rokokon.

– Tidigare var det ett väldigt fokus på enskilda konstnärskap och mästerverk. Och så är det ofta på andra museer i världen, att man fokuserar på enskilda guldägg. Men Nationalmuseums samling är till sin kärna en gammal kunglig samling och är uppbyggd på ett annat sätt, med ett större historiskt djup, säger Magnus Olausson.

Foto: Fredrik Funck

Över 700.000 konstverk finns i Nationalmuseums samlingar. Tanken är nu att med en ny rotationsprincip byta ut stora delar utställningen var tredje till fjärde månad, så att besökarna kan återkomma relativt ofta och varje gång få se något nytt. 

– Vi har tagit en ny titt på samlingarna och letat efter vad som har blivit bortglömt. Utifrån det har vi skapat teman och berättelser. Jag tycker att vi nu visar fler perspektiv, nyanser och koncept. Det folkbildande elementet finns kvar, men det ska också vara en visuell upplevelse att gå på museum, säger Helena Kåberg.

En synvinkel som fått större utrymme i den nya presentationen är genusperspektivet. Kvinnliga bortglömda konstnärer har dammats av i magasinen och nyförvärvats på marknaden med hjälp av privata donationer. I skulpturgården har man också låtit en italiensk stenhuggare göra en marmorbyst av Fredrika Bremer för att komplettera det annars mansdominerade persongalleriet. Men genusperspektivet kan också lyftas fram genom att problematisera konst med förlegade kvinnoideal, menar Helena Kåberg. Ett exempel är målningen ”Jaktnymf och fauner” från 1875 av Julius Kronberg. August Strindberg älskade denna målning av en naken kvinna i skogen som betraktas lystet av några fauner gömda i ett buskage. 

– Det här är ett konstverk som ofta har varit undangömt för att man har upplevt det som problematiskt. Men det är ett utmärkt tillfälle att diskutera den manliga blickens tradition och objektifieringen av kvinnokroppen, förklarar Helena Kåberg.

Tidsanda och historiskt sammanhang kommer till uttryck i nyskrivna informationstexter på maximalt 450 tecken – texter som också blir tillgängliga i en ny app där konstverken kan ses digitalt. Framöver ska appen utvecklas så att besökaren kan gå på rundturer där man följer ett visst tema genom hela tidslinjen.

Foto: Fredrik Funck

Sedan finns förstås ett annat tema som är svårt att undvika på just Nationalmuseum. När museet byggdes var det på allvar en kontroversiell fråga att konstruera pelarna av italiensk carraramarmor i stället för inhemsk kolmårdsmarmor. 

”Karl XII:s likfärd” av Gustaf Cederström, ”Vattenfall i Småland” av Marcus Larsson och ”Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen” av Carl Wahlbom är exempel på 1800-talskonst som utnyttjats för att stärka Sveriges nationalkänsla. I den nya hängningen presenteras dessa klassiker under temarubriker som ”historiemåleri och saga” eller ”unionens landskap”, med texter som förklarar verkens idéhistoriska kontext.

Bredvid Anders Zorns ”Midsommardans” ligger i dag Peter Johanssons vakuumförpackade och skivade Dalahästar i köttfärstråg – ett konstverk som tolkar nationell identitet som ”en handelsvara med begränsad hållbarhet”.

Men när det gäller Bengt Erland Fogelbergs avdammade marmorstatyer av Oden och Tor i den nya skulpturgården framhåller Magnus Olausson att de fornnordiska gudarna i början av 1800-talet bar på en annan symbolik än nationalismens:

– Fogelberg högg dem på kunglig beställning när det fornnordiska arvet idémässigt hörde hemma i liberalismen. Det var den nordiska friheten som var i fokus. Och det intressanta med Oden var att han enligt sagan kom utifrån och blev härskare över svearna. Det var därför Bernadotte beställde en Odenskulptur, eftersom han själv var en främling som kom till Sverige och tog makten.

 

Nationalmuseum

Museet öppnar igen lördag den 13 oktober.

Byggnaden kan nu ta emot dubbelt så många besökare, max 2.000 personer samtidigt.

De publika ytorna har ökat med nästan 2.000 kvadratmeter, från 6.458 kvadratmeter till 8.221 kvadratmeter. Källarplanet som inte var tillgängligt för besökare tidigare har byggts om för serviceytor som förvaringsskåp, matsäcksrum och toaletter.

På entréplanet ökar utställningsytan med 800 kvadratmeter. En del med konstupplevelser för barn och unga, ett rum för närstudier av design- och konsthantverk, en ljusgård med skulpturer och en yta för tillfälliga utställningar.

Tre gånger fler föremål kommer att visas i museet än innan renoveringen. Från ca 1.700 till över 5.000.  

Antalet toaletter har ökat från 7 stycken innan renoveringen till 23 st och antalet förvaringsskåp från 217 st till 409 st.  

Bruttoarean för byggnaden är cirka 20 000 kvadratmeter.

Total projektkostnad exklusive inredning cirka 1,2 miljarder SEK.

Över 700.000 föremål finns i Nationalmuseums samlingar, från 1500-talet fram till i dag: målningar, skulpturer, teckningar, grafiska blad, fotografiska porträtt, konsthantverk och design.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.