Uppdaterad 2019-05-19. Artikeln har tillförts en rättelse.

I sin nya film riktar Pedro Almodóvar kameran mot sig själv. I alla fall är det så de flesta uppfattar hans porträtt av den åldrade, krassliga filmregissören Salvador i ”Dolor y gloria” (Smärta och ära). Det är en lugnare Almodóvar än vanligt. Berättelsens regissör minns sin barndom och sin mor. Det är en film om minnen och döden. Färgerna är dock så slående och starka som man förväntar sig av Almodóvar.

Regissören spelas av Antonio Banderas och det är första gången han och Almodóvar åter arbetar ihop sedan ”The skin I live in” 2011.

– När jag fick manuset kunde jag inte tro att han valt mig att spela sig själv, sa Banderas under presskonferensen vid lördag lunch. 

En homosexuell regissör som på ålderns höst börjar med heroin och minns mamma - hur självbiografiskt är det?

– Filmen ska inte tas bokstavligt, sa Almodóvar. Allt kunde ha hänt mig men mycket är påhitt. När man skriver är första raderna hämtade ur ens eget liv. Sen blir det fiktion och då ska man hålla sig till det.

För gamla medarbetare tycks det ha varit överraskande och skakande att Almodóvar valt att utgå från sig själv. Penélope Cruz spelar Salvadors mamma som ung:

– Jag vågade inte fråga om något. Jag förstod inte min egen reaktion, Pedro hade inte sagt att vi inte fick fråga och undra. Jag var nyfiken. Men det kändes som om det var så känsligt.

Cruz träffade en gång Almodóvars mor, som nu är borta. De satt bredvid varandra när regissören fick en medalj av kungen:

– Hon grät. Hon berättade att hon blivit så orolig när han sa upp sig från telefonbolaget för att börja göra film.

Mycket har hänt sedan telefonbolaget där en ung Almodóvar arbetade i tolv år. Hans karriär inleddes ungefär då diktatorn Francisco Franco dog 1975. Spansk film började ta ut svängarna och skildra sex på sätt som tidigare varit omöjligt. I den här filmen är en av Almodóvars favoritscener den där Salvador och en gammal älskare efter många år återses. De utväxlar en enda kyss:

– Jag tyckte att det var så vackert att se två femtioåriga män kyssas med sådan lidelse, säger Almodóvar. Det ser man inte ofta. Jag hade velat tränga mig in mellan dem och kyssa bägge två. Men jag vågade inte.

Kyssen är dock helt och hållet fiktiv. Ett sådant återseende har Almódovar aldrig upplevt:

– Här i livet händer saker. Man slits isär, förhållanden spricker. Men en återförening har jag aldrig varit med om.

Rättelse: I en tidigare version av texten angavs fel dödsår för Franco.