Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-16 06:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/anders-svensson-spraklagen-fyller-10-ar-men-engelskans-stallning-har-anda-starkts/

Kultur

Anders Svensson: Språklagen fyller 10 år men engelskans ställning har ändå stärkts

Hur skenheligt är det att svenskar så ofta ska bedriva forskning och högre studier på engelska? Foto: General Images/TT

I dag måndag fyller den svenska språklagen 10 år. Har den blivit en papperstiger? Engelskan spelar en allt större roll, inte minst inom forskningen. Men det finns ändå skäl att fira tioårsdagen, skriver Anders Svensson på Språktidningen. 

När språklagen infördes i Sverige i juli 2009 var oron för engelskans utbredning ett tungt skäl. Tio år senare har engelskan blivit ännu starkare på svenskans bekostnad. Och den lag som jubilerar i dag framstår allt mer som en utopi som för varje dag blir ytterligare lite förbisprungen av verkligheten.

Lagen säger att svenska är huvudspråk i Sverige och att svenska ska kunna användas inom alla samhällsområden. Dessutom fastslås att myndigheter – dit räknas de flesta av våra universitet och högskolor – har ett särskilt ansvar för att använda och utveckla språket.

Det är här en papperstiger börjar torna upp sig på horisonten. Under arbetet med att ta fram lagen var många inblandade bekymrade över att engelskan var på väg att ta över inom högre utbildning. Den utvecklingen har inte brutits. Språket för forskning, undervisning, kurslitteratur och möten är allt oftare engelska. En bråkdel av alla doktorsavhandlingar skrivs på svenska. En del har visserligen en pliktskyldig sammanfattning på svenska – men det krävs ett ganska rymligt samvete för att kunna hävda att det skulle vara nog för att leva upp till lagens krav på att svensk terminologi ”finns tillgänglig, används och utvecklas”.

Att språklagen i det här avseendet är något av hyckleri beror inte på enskilda forskare eller lärosäten. Det är riksdagen som har ställt dem inför en omöjlig ekvation.

För forskare som jagar finansiering och meriter är engelska en nödvändighet. Internationellt genomslag öppnar dörren för nya bidrag. Från politiskt håll påpekas dessutom ständigt vikten av att svensk forskning håller högsta klass.

För att främja forskningen uppmanas högskolor och universitet att odla internationella kontakter. Kampen för att värva etablerade utländska forskare har närmast utvecklats till en motsvarighet till fotbollens silly season. I stället för fotbollens skyhöga övergångssummor är det löften om feta anslag och högklassig utrustning som lockar stjärnforskare. Där klubbarna hoppas kunna räkna hem statusvärvningarna genom försäljning av tröjor där det står Ibrahimović, Ronaldo eller Neymar på ryggen drömmer universiteten om att profilerade forskare ska ge ännu mer klirr i bidragskassan.

Även här ställer språklagen krav som är svåra att förena med verkligheten. Engelska har visserligen blivit det språk som de flesta forskare i Sverige använder när de publicerar sina resultat. På den administrativa sidan är det däremot svenska som gäller. De utländska forskare som lockas hit har därför sällan möjligheter att göra karriär på samma sätt som svensktalande forskare. Här fungerar nog språklagen som det var tänkt. Men till priset av att många stjärnforskare exkluderas från attraktiva uppdrag vid svenska lärosäten. Vilket knappast uppmuntrar dem att stanna i Sverige och faktiskt lära sig språket.

Det finns inget i språklagen som säger att det är okej att tillämpa den bara när den inte skapar för mycket besvär. I stället är det uppenbart att det är andra prioriteringar som styr. Forskning betraktas som ett så viktigt samhällsintresse att det från politiskt håll inte kommer några propåer om att leva upp till lagens krav. Men när det rör sig om dokument om all den verksamhet som bedrivs på engelska ska det vara svenska som används. Det är det tydligaste exemplet på skenhelighet i tillämpningen.

Men språklagen är inte bara en papperstiger. Det finns skäl att fira tioårsdagen. Störst praktisk betydelse för svenskan har den så kallade klarspråksparagrafen som säger att det offentliga språket ”ska vara vårdat, enkelt och begripligt”. Anledningen till att bestämmelsen är så viktig är att den klargör att det inte är medborgarnas ansvar att försöka dechiffrera obegripliga myndighetstexter. I stället är det myndigheternas skyldighet att uttrycka sig begripligt. Det är en princip som främjar demokratin.

När det gäller forskningen är språklagen inte förenlig med verkligheten. Det verkar inte oroa politikerna i riksdagen att svenskan sakta men säkert förlorar sin ställning som gångbart vetenskapsspråk. En lag som inte följs är en svensk tiger. Den säger inte ett knyst. Medan engelskan ryter.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.

anders@spraktidningen.se