”Du kallar mig thug, jag bekräftar. Det var väl det du ville höra?” Berättarjaget Bri i Angie Thomas nya ungdomsroman ”Min tur nu” drömmer om en hiphop-karriär och försöker i sina raptexter driva med de fördomar som finns om henne, en brun tjej i hoodie från stans fattigaste område. Det går sådär och Bri känner sig allt mer tvingad av vara den gangster alla ändå tror att hon är. 

En liknande identitetsproblematik har länge präglat den hiphop och rap-tradition som Bri skriver in sig i – i Sverige tidigt formulerad av The Latin Kings i rader som: ”Dom behandlar oss som djur, kriminella och inte smarta/bara för att vi är dom svartskallar dom älskar att hata./Dom anklagar oss för grejer vi inte gjort… än.”

Men motivet är också klassiskt i en viss typ av problemorienterad ungdomslitteratur. Från det tidiga 1900-talets ligistpojkböcker, via 1970-talets långhåriga vandaler, till dagens ghettoskildringar reflekterar ungdomar över den subjektsposition som omvärlden tillskrivit dem. Ofta tvingas de anpassa sig till samhällets normer för att undkomma fördomarna och titt som tätt stannar samhällsanalysen vid det enskilda livsödet. 

Angie Thomas drar motivet ett snäpp längre. ”Min tur nu” diskuterar rasism och segregation på ett fantastiskt mångfacetterat sätt. Jag uppskattar särskilt den förståelse för skillnaden mellan fördomar och rashat som läsningen ger. För många andra protagonister har det räckt med att byta klädstil eller klippa håret för att passa in. Det funkar inte för Bri eftersom det är färgen på hennes hud som väcker hat. Hennes möjligheter till revolt är därmed mindre. Som Bris mamma uttrycker det: ”Du har inte råd med den lyxen, Brianna!”

Huvudpersonen i Thomas debut ”The Hate U Give” irriterade många läsare på grund av att hon var så välartikulerad och duktig i skolan. Det är fint att se att Thomas har tagit till sig av kritiken. Bri fattar en lång rad dumma beslut, är bråkig och har befriande dåliga betyg. ”Min tur nu” är på många sätt en inom sin genre perfekt ungdomsbok. Min enda invändning rör slutet som är väl tillrättalagt.

Niklas Darkes översättning är därtill riktigt bra. Han har behållit en del amerikanska slanguttryck och det funkar utmärkt. Romanen innehåller flera rimmade rap-texter som måste varit svåra att få till på svenska. De flesta av Bris rim sitter emellertid som ett smäck medan sämre konkurrenter låter precis så taffliga som de ska.

Läs fler av DN:s ungdomsboksrecensioner och fler av DN:s bokrecensioner.