Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-08 03:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/anne-applebaum-andrzej-duda-vill-dela-upp-den-polska-befolkningen-hatet-mot-motstandarna-kommer-fortsatta/

Kulturdebatt

Anne Applebaum: Andrzej Duda vill dela upp den polska befolkningen – hatet mot motståndarna kommer fortsätta

Bild 1 av 3 Presidenten Andrzej Duda sitter kvar.
Foto: TT
Bild 2 av 3 Författaren Anne Applebaum.
Foto: Alexander Mahmoud
Bild 3 av 3
Foto: DN/TT

Veckans presidentval i Polen präglades av vrede och populism. Den hätska propagandan mot homosexuella och andra minoriteter gick över alla gränser. Räkna med nya attacker på de fria medierna och domstolarna, skriver författaren Anne Applebaum. 

Valkampanjer som verkligen byggs kring en enda fråga är ovanliga. Men under kampanjen inför söndagens presidentval i Polen var det dominerande temat otvivelaktigt ”LGBT” – en engelsk förkortning som låter märklig och främmande på polska.

Världen härjas fortfarande av coronapandemin, en ekonomisk kris hotar och den internationella politiken är i uppror. När den polska presidenten Andrzej Duda deklarerade att ”LGBT” inte står för människor utan för en ideologi, dessutom en ideologi som är ”till och med mer destruktiv” än kommunismen, blev det ändå omedelbart det mest diskuterade inslaget i kampanjen. 

President Andrzej Duda sitter kvar.
President Andrzej Duda sitter kvar. Foto: Filip Radwanski/TT

Duda har nu blivit återvald. Med knapp marginal besegrade han Rafal Trzaskowski som i egenskap av borgmästare i Warszawa hade utfärdat ett vagt löfte om mer stöd till stadens gayvärld, vilket inkluderade viss undervisning i skolorna om diskriminering och mobbning. Duda och det styrande partiet Lag och rättvisa hävdade att borgmästarens gest innebar en ”sexualisering av barn” och ett förgörande av familjen.

Presidentens uttalanden repriserades och förstärktes sedan i en anti-hbtq-kampanj i vad som en gång var public service-televisionen, men som nu är en statstelevision som kontrolleras av det härskande partiet och finansieras av skattebetalarna. I delar av landet är stats-tv:n den enda television som står till buds eller i alla fall den enda många människor har råd med. Under kampanjens sista vecka sände stats-tv:n inslag där det spekulerades i om Trzaskowski skulle tvinga på alla barn en hbtq-utbildning, om han skulle ersätta paraderna på självständighetsdagen med prideparader, om Duda skulle kräva ett förbud mot samkönade äktenskap i grundlagen.

Från stora delar av den katolska kyrkans hierarki kunde man tyvärr höra ekon av den sortens diskussioner; från församlingspräster som satte upp Dudas valaffischer vid sina kyrkor till ärkebiskopen av Krakow, en av påve Johannes Paulus II:s efterträdare på den posten, som använt begreppet ”regnbågspesten” när han talat om homosexuella. Den retoriken är inte ett exempel på vad amerikanska kommentatorer gillar att kalla ”dog whistling”.  Det handlar om öppen demonisering, ett fullskaligt kulturkrig.

Både Duda och stats-tv spelade fult också på andra sätt under de sista kampanjveckorna. Fanatiska vaccinationsmotståndare fick en klapp på axeln. Trzaskowski anklagades för att gå tyska och ”judiska” intressen till handa. ”Kommer Trzaskowski att uppfylla judiska krav?” kunde man läsa i en textremsa i statstelevisionen.

Min man, som är polack och sitter i Europaparlamentet för Trzaskowskis parti, kampanjade för Warszawaborgmästarens räkning. Vid flera tillfällen förklarade väljare att de inte ville ta emot hans flygblad, eftersom om han var motståndare till regeringen måste han vara tysk. ”Men jag kan inte ens tala tyska”, svarade han på polska. Det verkade inte spela någon roll. Mot slutet av kampanjen förklarade Lag och rättvisas ledare, Jaroslaw Kaczynski att Trzaskowki varken hade ett ”polskt hjärta” eller en ”polsk själ”.

Polen är ett etniskt homogent land med ett gemensamt språk och med en överväldigande katolsk majoritet. Ändå har Lag och rättvisas propagandister under det senaste decenniet fabricerat, kultiverat och lanserat en tribalism som är minst lika kraftfull som det stamtänkande som utgår från hudfärg eller språk. Även om varken germanofobi eller antisemitism var en del av mainstreampolitiken innan Lag och rättvisa tog över regeringsmakten 2015, så finns dessa förhållningssätt i historien. Men misstänksamhet mot hbtq-personer är en helt ny politisk fråga i Polen.

Supportrar till den förlorande kandidaten Rafal Trzaskowski.
Supportrar till den förlorande kandidaten Rafal Trzaskowski. Foto: SOPA Images

Skräcken inför ”regnbågspesten” har skapats från scratch och pumpats upp av cyniska propagandister som mycket väl vet hur giftig den är. När Duda nu har vunnit kommer de att tona ner den, kanske till och med distansera sig från den. Redan under firandet på valkvällen höll presidentens dotter Kinga Duda ett tal som verkade vara utformat för att mildra den ilska och fientlighet som hennes fars kampanj skapat.

På ungefär samma sätt som när Ivanka Trump ibland används för att mjuka upp sin fars image uttryckte den unga Duda en uppriktig önskan om att oavsett ”vad vi tror på, vilken hudfärg vi har, vilka åsikter vi har, vilken kandidat vi står bakom eller vem vi älskar” ska ”ingen i vårt land vara rädd för att vistas utanför sitt hem”.

Tvättäkta politiskt ”spin”, men det stämmer att Duda inte kommer att ägna de kommande fem årens presidentskap åt att spöa upp personer som är gay (fast somliga av hans supportrar kan tänkas göra det, inofficiellt). Medlemmarna i hans parti kommer i stället att ta itu med de frågor som verkligen intresserar dem, frågor som inte har det minsta med ”familjevärden” att göra.

Dessa partimedlemmars främsta prioritet är, som några av dem förklarade på valkvällen, att ta kontroll över de fortfarande omfattande fria medierna, däribland ett större oberoende tv-bolag liksom flera tidningsgrupper och webbsajter. Några av dessa medier har utländska ägare eller utländska delägare, vilket är en bidragande orsak till att de hittills har stått fria från regeringsinflytande.

Polska affärsmän med kopplingar till den politiska oppositionen eller de oberoende medierna utsätts för trakasserier av skilda slag – skatterazzior, fejkade korruptionsutredningar. Det är svårare att kontrollera utlänningar. Nu utnyttjar regeringen det ”utländska” som en ursäkt för att tvinga dem att sälja. Det är därför regeringen hellre talar om ”polonisering” av medierna än om ”nationalisering”, även om det naturligtvis handlar om samma sak. Ett lagutkast har redan förberetts.

Utan att behöva riskera ett veto från presidenten kommer regeringen också att försöka avsluta jobbet att ta över och politisera de polska domstolarna. På samma sätt som affärsmännen trakasseras oberoende domare i Polen: de förhörs, de hotas och de blev i ett uppmärksammat fall nätmobbade av professionella troll som arbetade på uppdrag av justitieministeriet. Polen har redan rivaliserade domstolar som inte erkänner varandra, vilket har resulterat i en konflikt med resten av EU som inte kan fungera om rättsstatliga principer inte upprätthålls i medlemsstaterna.

Hur slutspelet ser ut är ingen hemlighet. Det härskande partiet i Polen ogillar de nuvarande entreprenörerna eftersom partiet hoppas kunna skapa sina egna oligarker – affärsmän som är beroende av regeringsfavörer, en kategori som tidigare inte funnits i Polen. Det vill kontrollera medierna eftersom det hoppas kunna marginalisera och till sist eliminera den politiska oppositionen, eller åtminstone bygga ett system där oppositionen aldrig kan vinna ett nationellt val. Det vill inskränka borgmästarnas och andra lokala ledares makt, snäva in civilsamhället och kontrollera universiteten och se till att alternativa röster tystas.

Duda under valnatten.
Duda under valnatten. Foto: Marcin Bruniecki/Shutterstock

Frågan är om partiet kan fullfölja dessa planer med 49 procent av väljarna, och majoriteten av alla som är yngre än 50 år, som obevekliga motståndare. Det var en vredens valkampanj och en del av förlorarna kommer att fortsätta att känna vrede. Regeringen kommer att vara tvungen att hålla liv i kulturkriget för att överrösta dem. 

Är det möjligt att ta kontroll över ett land genom att insistera på att hälften av nationen är ”riktiga” polacker medan den andra hälften inte är det? Kanske inte, men man kan åstadkomma mycket skada medan man försöker.

Översättning från engelska: Per Svensson

Texten publicerades först i The Atlantic

Läs mer:

”Nu är rädda människor redo att offra friheten för mer säkerhet” 

”Valresultatet kommer att medföra ökade spänningar inom EU” 

Ämnen i artikeln

Kulturdebatt
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt