Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-26 18:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/anne-sophie-mutter-ingenting-kan-ersatta-den-levande-musiken/

Kultur

Anne-Sophie Mutter: Ingenting kan ersätta den levande musiken

Bild 1 av 3 Polarpristagaren Anne-Sophie Mutter under ceremonin på Grand Hôtel i Stockholm på tisdagen.
Foto: Christine Olsson/TT
Bild 2 av 3 Anne-Sophie Mutter
Foto: Monika Hoefler/TT
Bild 3 av 3
Foto: dpa picture alliance / Alamy Stock Photo

Under stort jubel och långa applåder tog violinisten Ann-Sophie Mutter emot Polarpriset i Vinterträdgården på Grand Hôtel i Stockholm. 

Hon är överväldigad, sa hon och i sitt tacktal lyfte hon fram tre kvinnor, Drottning Silvia, Astrid Lindgren och Greta Thunberg som stora förebilder. 

Polarpriset delades i år ut i Vinterträdgården på Grand Hôtel i Stockholm. Inte på Konserthuset, som tidigare. Och när Cecilia Zilliacus spelat ett stycke av svenskfödda Amanda Maier-Röntgen till pristagarens ära fick gästerna se och höra Anne-Sophie Mutter som på en film berättade om sin livslånga passion, fiolen. Hon kände sig hemma direkt när hon satte fiolen under hakan. 

Frank Briegmann, president för Deutsche Grammophon, läste upp motiveringen och talade om henne som en av de största klassiska musikerna i vår tid. 

Anne-Sophie Mutter gjorde en djup hovnigning när hon tog emot sitt pris ur kungens hand och applåderna ville inte ta slut. 

Hon tackade för den känslosamma reaktionen och berättade om sin stolthet och glädje och ödmjukhet inför att tillhöra dem som fått Polarpriset. 

Så lyfte hon fram tre svenska kvinnor hon själv har som förebilder. Drottning Silvia, för det hon åstadkommer för barn som har det svårt. Astrid Lindgren för de gestalter hon skapat och särskilt Pippi Långstrump, som Ann-Sophie själv gjorde till sin hjältinna. Precis så självständig, oberoende och envis ville hon själv vara, och med Pippi som inspirationskälla finna sin egen väg och leva sina egna drömmar. 

Greta Thunberg var det tredje exemplet på förebild. En strålande, engagerad person som med sin aktivism och mod vandrar sin egen väg i livet. 

Jag talade med henne på telefon några dagar före prisutdelningen. 

Anne-Sophie Mutter ringer exakt på sekunden på avtalad tid. Själv gillar hon inte att vänta så ingen annan ska behöva vänta på henne. Inga divalater, alltså. Jag får en energisk, glödande människa i luren.

Först bedyrar hon sin tacksamhet över Polarpriset och glädje av att stå i den långa rad av fina pristagare som hon beundrat i åratal.  Hon räknar upp flera namn. Men den ryska tonsättaren Sofia Gubaidulina, som fick priset 2002, står extra nära hennes hjärta, bland annat eftersom kompositören har tillägnat henne ett verk. 

Hon tycker att det är underbart att man vågar belöna sådana som den 87-åriga moderna konstmusikern Gubaidulina som tagit verkliga risker för musiken.

– Sofia Gubaidulina har allt som en stor kompositör behöver. Hon använder sitt personliga liv. Man kan finna allt det i hennes musik, svårigheterna, kärleken till livet, hennes gudstro. Dessa djupa värden som vi kan knyta an till.

– Den risktagande kärleken till musiken är det verkligt stora.  

Anne-Sophie Mutter upptäcktes som 13-åring av Herbert von Karajan. Jag undrar hur det kändes, så ung och plötsligt så berömd.

– Det är inte så ovanligt bland oss musiker. Många av oss har startat väldigt tidigt, säger hon.

Hon är själv mamma till två barn.

Skulle du vilja skona dem från ett öde som ditt? 

– Mina barn är nu 28 och 25 år och har passerat alla sådana perioder. Min dotter, den äldre har snart avslutat en film- och teaterutbildning, scenograf bland annat, och min son är jurist – en helt annan inriktning alltså. Båda är oerhört etiskt, ekonomiskt och miljömässigt medvetna. Barnen får ju städa upp vad vi i tidigare generationer har åstadkommit.

Anne-Sophie Mutter, som äger två Stradivariusfioler, grundade redan i slutet av 1990-talet en stiftelse som expanderat och 2011 startade hon elitorkestern, Mutter Virtuosi, en exklusiv ensemble som turnerar och ger konserter. De spelar bland mycket annat en komposition som hennes tidigare make André Previn skrivit till henne.

Hur resonerar du själv i fråga om klimatet. Som världsartist måste du röra dig snabbt runt om i olika världsdelar. Är det ett problem?

– Mina ekologiska fotspår är stora, men jag försöker göra rätt för mig på annat sätt, säger hon, och berättar om en konsert som hon höll i Hamburg den 18 maj till förmån för svältande barn i Jemen. Och hur hon fick publiken att skänka mycket stora summor. 

– Men när det handlar om musik kan man inte ersätta det som händer i stunden när musikerna möter publiken, säger hon. Oavsett vad man har för bakgrund och språk och rötter kan musiken omfamna oss alla. Musiken har funnits där före språket, vi kan inte underskatta värdet av det. Det handlar om livskänsla och om kärlek. Och vi behöver fler av dessa ögonblick för att komma ut ur oss själva.

– Därför är det viktigt för en artist att kunna resa. Ingenting kan ersätta den levande musiken. 

Anne-Sophie Mutter håller ett lovtal till den levande musiken. En vältalig och övertygande musikpredikan. 

Hon hade kunnat stanna med de gamla beprövade kompositörerna, Johannes Brahms och Felix Mendelssohn och de andra, men hade tidigt mod att spela ny musik och har uruppfört ett trettiotal verk

Du talar om Sofia Gubaidulina som risktagande, men har också själv tagit risker genom att framföra mycket nyskriven musik?

– Det är ungefär som för en läsare att inte vilja läsa samma bok hela tiden. Man måste ha möjlighet att utvidga sin konst. 

Publiken kan ju vara rätt konservativ?

– Ja, men många är fascinerade av samtida musik om den spelar med känsla och inlevelse. Man måste utmana publiken – och förföra den. Investera i sin själ. Om man som musiker är övertygande når vi varandra i de öar av kontakt som skapas.  

Hennes nya skiva är en inspelning tillsammans med filmmusikens nestor John Williams som bland mycket annat gjort musik till Harry Potter-filmerna. Deras ”Hedwig's theme” beskrivs med att Harry Potter möter Paganini. I sommar gör hon Harry Potter-utomhuskonsert i München. 

Anne-Sophie Mutter anses vara den första kvinnliga violinist som gjorde entré på scen i ålfodral och med bara armar. Jag frågar henne hur hon vågade det, men nej, det fanns ingen baktanke med att manifestera sig som en attraktiv kvinna, säger hon. 

– Jag växte upp på landet vid en skog i Schwarzwald, och jag fiskade och klättrade i träd och gick i mina bröders kläder – till och med i deras skor. Jag var alltid med pojkar och var inte alls tjejig. Mitt intresse för kläder var noll. 

– Men det kanske var nödvändigt för mig att komma ur detta pojkliv och när jag skulle framträda på scen tänkte jag nog på operasångerskorna, vad har de på sig?  De har alltid vackra kläder. Och jag älskar det som är vackert.  

– Men en artist vill uppfattas som en artist. Inte som en kvinna, inte som en man, inte som en mörkhårig eller ljushårig. Utan som en artist. 

Hon vill inte heller välja ut favoritkompositörer eller favoritverk.

– Det är som om jag skulle föredra solen framför månen. Allt är kosmos. 

Jag frågar vad hon har för strategi för att fortsätta utvecklas och inte tappa gnistan.

– Energi är del av min strategi, säger hon. Humor är också viktigt. Och att få höra en fågel sjunga i trädgården. Visste du förresten att det finns fåglar som kan runt 3000 olika sånger? Och vilken fågel som helst kan 200 sånger.