Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-22 09:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/annika-norlin-ar-arets-hallbara-artist-2019/

Kultur

Annika Norlin är Årets hållbara artist 2019

Annika Norlin, som under artistnamnet Säkert! förra året gav ut ep:n ”Arktiska oceanen”, prisas nu som Årets hållbara artist. Foto: Magnus Hallgren

Den här låten kommer inte att spelas på radio sjunger Annika Norlin i sin klimatlåt ”Arktiska oceanen”. Men det gjorde den, och nu får hon pris som Årets hållbara artist 2019.

Sverker Lenas
Rätta artikel

När Grammis för tredje året utser Årets hållbara artist blir det Annika Norlin som får ta emot priset. Framför allt är det fjolårets EP ”Arktiska oceanen”, släppt under artistnamnet Säkert!, som ligger till grund för utmärkelsen:

”På sin senaste ep gjorde hon en musikalisk tolkning av sina känslor kring klimathotet, och hennes starka engagemang för hållbarhetsfrågor märks både på och utanför scen. Genom ständigt medvetna val inom områden som mat och resande och genom deltagande i initiativ som sätter planetens framtid i fokus är det ett som är Säkert!: Årets stipendiat Annika Norlin är en viktig röst att lyssna till”, skriver juryn i prismotiveringen.

Titellåten ”Arktiska oceanen” handlar om ett par som bygger en ark, tar med sig djuren och färdas norrut, mot frisk luft och frodig mark. ”Den här kommer inte spelas på din radio eller på ditt dansgolv”, sjunger Annika Norlin.

– Jo, den har nog spelats lite grand i alla fall, men förmodligen mindre än om den hade handlat om något annat. När man står på scen märker man tydligt vilka låtar folk känner något för. Om det handlar om kärlek känner folk så himla mycket snabbare och tydligare, och alla tycker det är bättre, säger Annika Norlin på telefon från hemstaden Umeå.

Är det svårare att skriva om klimatet än om kärlek?

– Ja, det var extremt svårt att skriva ”Arktiska oceanen”, och tog fruktansvärt lång tid. Jag skrev säkert 200 texter innan jag hittade de som kändes rätt. Det är svårt att skriva om miljön på ett sätt som inte känns duktigt. Jag vill också gärna skriva ur ett jag-perspektiv och det är så svårt med något som ännu inte har hänt, säger Annika Norlin och ber att få lägga ifrån sig telefonen ett ögonblick när det hörs barnskrik i bakgrunden.

Annika Norlins oro för klimatförändringarna väcktes av en upplevelse för två år sedan på en sjöis utanför Arvidsjaur – i låten speglad av några rader då hon dricker kaffe i solen på en frusen is och tänker: ”Om det här inte finns kvar så vet jag inte vad jag gör”

– Jag har egentligen aldrig varit intresserad av naturen, men nu när jag inser att allt det här kan tas ifrån mig börjar jag också tänka att naturen är fantastisk. Den panik jag började känna var ingen långsam process, utan kom över mig vid några olika tillfällen när jag var ute i naturen. Nu kan jag inte sova om jag inte försöker göra något.

Samtidigt beskrivs en vardag där klimatpaniken trycks bort i vardagsbruset, medan jaget vanmäktigt ”går runt och häller vattenglas när allt redan brinner”.

– För mig var det nog tvunget att vara tyst en stund för att jag skulle få tag på känslorna. När man går runt och får jättemycket intryck hela tiden, till exempel inne i stan eller när jag håller på och jobbar, är det så mycket annat som pockar på uppmärksamhet. Då handlar det mer om att släcka bränder i vardagen. Jag tror att man måste ta sig tid för att orka komma in i klimatfrågan.

Vad kan man som artist göra för att bidra till en mer hållbar värld?

– För mig har det handlat mest om att skriva. Men också om att tänka över mitt transportsätt. Jag insåg när jag gjorde en klimatkoll att jag inte ens kunde minnas hur många flygresor jag gjort det senaste kvartalet. Det har fötts ett farligt mönster i musikbranschen där man kan flyga till Kalifornien i tre dagar för att skriva en låt och sedan lägga ut resan i sociala medier... Det blir en dubbeldålig effekt. 

I låten ”Washington” beskrivs hur alla djur samlas för att ge sig av mot Washington. Varför just dit?

– Den låten skrev jag i affekt när USA drog sig ur Parisavtalet. Förut hade man haft känslan att det finns en övergripande vilja att vi ska hantera klimatförändringarna som en enad värld. Men då var det något som dog.

Har du hopp om framtiden?

– Jag har som strategi att jag ska agera mer. Skriva mer roliga grejer och göra mer roliga saker. Jag fick också hopp av spelningarna jag gjorde i somras, då det kändes som att folk brydde sig. Efter den här varma skräcksommaren känns det som att det håller på att hända någonting. Och om man är en gammal feminist som jag och har sett hur oerhört mycket som har hänt inom feminismen de senaste tio åren, då har man också fått bevis på att saker och ting kan förändras.

Läs också Annika Norlin: Det revolutionära är att få vara svag