Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-09 13:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/arpi-och-wyndhamn-generaliserar-grovt-om-feminism-men-har-anda-en-poang/

Bokrecensioner

Arpi och Wyndhamn generaliserar grovt om feminism – men har ändå en poäng

Bild 1 av 2 Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi.
Foto: Peter Knutson
Bild 2 av 2

I ”Genusdoktrinen” går Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn till storms mot den feministiska politiseringen av svenska lärosäten. Nina Björk läser en debattbok där urvalsprincipen verkar vara att allt som är knasigt ska med.

Utgångspunkten för Ivar Arpis och Anna-Karin Wyndhamns bok ”Genusdoktrinen” är ett regeringsbeslut från 2016. Det året fick svenska lärosäten i uppdrag att föra in mer jämställdhet i alla delar av sin verksamhet; de skulle jämställdhetsintegreras. Enligt Arpi och Wyndhamn innebar detta en politisering av universitet och högskola. Feministisk ideologi skulle nu ersätta traditionell vetenskap och det är denna omläggning de kallar för ”genusdoktrinen”. 

Det är oklart huruvida Arpi och Wyndhamn finner själva målet en jämställd högskola vara alltför politiskt, eller om det var de organisationer som fick ansvar för att verkställa beslutet som gjorde att det hela, enligt dem, fick en olycklig ideologisk slagsida. De skriver i alla fall att de ansvariga organisationerna, först Nationella sekretariatet för genusforskning och numera Jämställdhetsmyndigheten, kan ”betraktas som Feministiskt initiativs akademiska falang”. 

Arpis och Wyndhamns bok är en utvidgning av den artikelserie som Arpi skrev i Svenska Dagbladet hösten 2017. Vid sin sida har han nu alltså även Anna-Karin Wyndhamn, doktor i pedagogiskt arbete och tidigare anställd vid just Nationella sekretariatet för genusforskning, vars dagboksanteckningar utgör en av bokens källor. 

Allt detta knyter de sedan till vänstern, vilket naturligtvis är en grov generalisering

Vidare beskrivs enskilda fall där studenter har klagat på föreläsares diskriminerande ordval och fått rätt av olika universitetsledningar; historien om hur Per-Axel Janzon fick sluta på Utbildningsradion efter att han hade velat diskutera normkritik inom den egna organisationen; Alan Sokals gamla artiklar, där han parodierade postmodernistiskt språkbruk, vilka gick igenom peer-reviewgranskningar och publicerades som vore de seriöst menade; den norska dokumentären ”Hjernevask”; citat ur normkritiska avhandlingar publicerade på internationella förlag, transrörelsens syn på kön, menscertifieringar av privata företag och ett avancerat trixande på Chalmers för att få tillräckligt många kvinnor anställda.

Det är således väldigt många och väldigt disparata saker som behandlas. Tyvärr hålls de inte tillräckligt åtskilda. Urvalsprincipen verkar vara: allt som är knasigt ska med! Efter hand anar man dock några gemensamma nämnare i Arpis och Wyndhamns kritik mot vad de uppfattar som problem i samtidens intellektuella klimat. 

De handlar om uppfattningarna att språket konstruerar verkligheten och inte tvärtom; att vetenskap bör ses som en kamp om makt mellan olika grupper där de privilegierade har ett företräde i egenskap av att vara just privilegierade och där objektiva fakta inte existerar; att uppfattningen att det finns inte bara biologiska, utan även psykologiska skillnader mellan könen är ett thought crime som inte behöver bemötas intellektuellt utan kan förklaras som rädsla för obekväm kunskap. 

Allt detta knyter de sedan till vänstern, vilket naturligtvis är en grov generalisering. Jag misstänker att de flesta inom både vänstern och feminismen skulle tycka att till exempel ett påstående om att män inte ammar eftersom ”sociokulturella barriärer står i vägen för manligt ammande” är ett ofruktbart förnekande av den materiella verkligheten. 

Jag märker en tendens hos mig själv att inte riktigt vilja ta till mig deras olika exempel

Ändå har Arpi och Wyndhamn, av min egen reaktion att döma, en poäng. Jag är feminist, och jag märker en tendens hos mig själv att inte riktigt vilja ta till mig deras olika exempel. Inte bara för att jag är osäker på hur representativa dessa är, eller för att den samlade bilden blir så hårdvinklat ensidig. Utan även för att jag blir rädd att om jag håller med dem om deras kritik i enskilda frågor så måste jag också anse att själva jämlikhetsmålet inom universitetsväsendet är fel, eller att den samlade genusvetenskapen är ovetenskaplig eller att det inte finns några hinder för kvinnor att göra akademisk karriär. Men det är dumt av mig att tänka så. Det senare behöver ju inte följa av det första. 

Men genusfältet är ett minfält just nu. I Ungern har Viktor Orbán strypt finansieringen till genuskurser, och världen över motarbetas feminism av både sekulära och religiösa konservativa rörelser. I en sådan situation är det svårt att bortse från de möjliga konsekvenserna av en bok som på ett ensidigt vis sätter strålkastarljuset på feminism och genusvetenskap som absurditeter. Å andra sidan vore att säga ”det här bör ni inte säga på grund av dess eventuella konsekvenser” på sätt och vis att ge Arpi och Wyndhamn rätt; vi feminister är så rädda att vi inte kan argumentera i enskilda sakfrågor utan bara vill hålla för öronen. 

Att regeringsbeslutet 2016 ledde till en revolution inom universitetsvärlden och snart kommer att göra det inom hela samhället, såsom det hävdas i bokens polemiska baksidestext, kan jag inte se att dess författare belägger. Däremot att det är viktigt att skilja ideologi och vetenskap åt; det ena är en uppsättning värderingar, det andra en metod för att nå sanning. Och det är ju något som alla som vill försvara genusvetenskapen bör hålla i minnet. 

Läs fler artiklar av Nina Björk. 

Ämnen i artikeln

Feminism
Utbildning

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt