Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Åsa Beckman: Manligt skitprat om Malou von Sivers

02:45. Malou von Sivers på TV4 tilldelades Lukas Bonniers Stora journalistpris.

I torsdags fick Malou von Sivers Lukas Bonniers pris, som delas ut för ”långvarig och fortgående journalistisk yrkesprestation”. När det blev känt ryckte främst diverse modiga män ut i sociala medier och talade om en devalvering av priset och den alltid lika cyniske Kjell Häglund la upp en bild av henne skämtsamt rappandes med en broccoli, med kommentaren: ”Stora journalistkrisen? Sånt här får alltså Malou von Sivers hederspris för.”

Det är sådant jävla skitsnack.

”Inte ens när Malou von Sivers fick det erkännande hon förtjänar /…/ kunde belackarna låta bli”, skrev Aftonbladets Natalia Kazmierska i lördags och listade några av okvädningsorden som program­ledaren för TV4:s morgonprogram fått höra under sin karriär: kossa, kärring, rynkig, okvinnlig.

Kazmierska har helt rätt. Det dessa mediehingstar inte förstår är att ju skenbart lättviktigare ett sammanhang är desto skarpare måste man själv vara. Ju större skillnad det är mellan olika nivåer i en journalistisk produkt desto intelligentare måste den vara som håller ihop den. Annars kantrar det. Totalt.

Det är precis detta som Malou von Sivers gör med sådan briljans. Under samma sändning kan hon intervjua en aktuell författare och en cancersjuk tonåring och en kock som släppt en ny kokbok. Allt med samma tonträff. Hon lyckas binda ihop allt genom sin förmåga att lyssna, sin personlighet och sitt långa yrkeskunnande. Därför är von Sivers en av landets skickligaste intervjuare.

Det vi nu ser är än en gång en nervärdering av kvinnors – och framför allt mogna kvinnors – förmåga att se och lyfta fram andra människor, som egentligen passar journalistiken så bra. Kazmierska menar att reaktionerna på von Sivers också handlar om förakt för hennes tittare: ”arbetslösa, hemmamammor, sjukskrivna, skiftarbetare och äldre, de som har TV4 som sällskap på förmiddagarna.”

Det vill säga dem som mediemän ofta älskar att göra reportage om. Men att göra intelligent och välkomnande TV där dessa människor känner sig inneslutna – där går gränsen.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.