Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-17 07:50 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/astrid-lindgren-hade-forebild-i-usa/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Astrid Lindgren hade förebild i USA

Atrid Lindgren på en bild från 1997.
Atrid Lindgren på en bild från 1997. Foto: Tobias Röstlund / Scanpix
Astrid Lindgrens berättarmagi lever starkt vidare, tio år efter hennes egen död. Men hennes värld uppstod inte bara ur den egna fantasin. Paul Frigyes har hittat en förebild till Karlsson på taket.

Ni känner till historien: En pojke ligger hemma i sin säng en kväll och plötsligt flyger en kort, fetlagd gubbe med vingar på ryggen in genom fönstret. Gubben som blir pojkens hemlige vän visar sig vara en egenkär besserwisser som uppger sig vara expert på det mesta men leder pojken in i upptåg som ofta slutar i katastrof. Som när gubben trimmar ett elektriskt leksakståg och hela husets elektricitet kortsluts. Gubben flyger i väg och lämnar pojken ensam att förklara för sina föräldrar – som givetvis tror att pojkens klumpige vän är en fantasifigur.

Just det, gubben är förstås – Mr. O’Malley från Crockett Johnsons seriesaga ”Barnaby”, skapad i New York 1942.

En och annan skulle måhända säga att den liknar Astrid Lindgrens ”Karlsson på taket” från 1955. Inte bara i relationen med pojken, gubbens utseende och flyganordning utan även i dennes attityd och beteende: en beskäftig, nyckfull skrävlare vars projekt ständigt går åt skogen. Jämförda som ikoner framstår dock Lindgrens skapelse som överlägsen, Karlssons dubbelmoral, egoism, sug efter köttbullar och manipulativa retorik är långt mer konsekvent genomförda.

Men kanske kan man ändå hävda att figuren Karlssons urhem faktiskt inte är ett tak i Vasastan i Stockholm, utan 122 Five Mile Road i staden Darion, Connecticut, USA. Det var här, vid Long Island-sundet norr om New York, som Crockett Johnson bodde när han skapade sin barnserie. Barnaby började tryckas i tidning våren 1943 – på hösten samma år gavs första boken ut. I dess replikväxlingar finns också inslag av vuxenhumor. Crockett Johnson – som fram till 1940 arbetat på den kommunistiska tidskriften New Masses – låter bland annat ett dystert spöke råda Barnaby att ”sell short, young fellow” – sälj aktierna, min pojke.

Astrid Lindgren var djupt beläst, sedan 1947 också anställd barnboksredaktör på Rabén & Sjögren i Stockholm. Att hon lärt känna Barnaby är knappast långsökt. Hon skrev om en flygande Herr Liljonkvast i novellen ”I Skymningslandet” (1949) och hämtade gärna idéer från andra barnsagor.

Det är välkänt att Pippi Långstrump inspirerats av kanadensiska Lucy Maud Montgomerys bokserie om ”Anne på Grönkulla”, också den om en kavat, föräldralös, rödhårig flicka. Och i somras visade Eva Wahlström i avhandlingen ”Fria flickor före Pippi” på de slående likheter Pippi hade med Ester Blenda Nordströms svenska landsbygdsflicka ”Ann-Marie” och danskan Karin Michaëlis ”Bibi”, bägge kaxiga busflickor för vilka det mesta var möjligt. Inte bara karaktärerna var lika, med mod, ljug och egensinne, utan även konkreta inslag, som att Egypten pekas ut som ett fantasiland där ljug hade fritt fram.

Wahlströms tes var att Lindgren är en del av en längre berättartradition om starka flickor och att inspirationen även omfattar tydliga, direkta lån. Men hennes tes möttes också av besvikna röster och upprörda brev från allmänheten. Att sätta Astrid Lindgren i ett sammanhang och peka på direkta lån ansågs minska författarens så uppburna originalitet.

Litteraturprofessorn Vivi Edström har visat på andra föregångare till Lindgrens världar. I ”Astrid Lindgren och sagans makt” skriver hon om Elsa Beskows ekorrstore Pysslingen Klurr i ”Det hände en gång” som ser till att en vanlig pojke kan krympas så han kan krypa igenom ett mushål i väggen där äventyr väntar. Den kom ut 1944 – fem år före Lindgrens ”Nils Karlsson-Pyssling”.

Händelser i Lindgrens berättelser har också tidigare synts i filmens värld. I tidningen Kapten Stofil redo­gjorde Martin Kristenson för hur Mary Pickford i filmen ”Bakvägen till lyckan” (1921) tvättade köksgolvet genom att fästa skurborstar på fötterna och åka skridskor över golvet – som Pippi. I en annan Pickfordfilm fanns en scen där Mary hade en häst inomhus – som Pippi.

Astrid Lindgren brukade själv vara svävande om i vilken mån hon lånat från andra barnböcker. Med tiden tycks hon också ha införlivat föregångarna i sina egna personliga minnen – kanske en naturlig konsekvens av den massiva kanonisering hon utsattes för. Och inom barnboksvärlden råder allmänt hög­re krav på att författarna ska vara omedelbara, originella skapare av sina berättelser.

Enligt Astrid Surmatz i avhandlingen ”Pippi Långstrump als Paradigma” (Tübingen, 2005) beror det på att Lindgren och andra omtyckta barnboksförfattare ses mindre som professionellt arbetande författare – och mer tilldelas en idylliserad roll av trygga föräldragestalter vid barnens säng som skapar sagor ur den egna fantasin.

Kanoniseringen av Astrid Lindgren må ha varit en trösterik nationell svensk angelägenhet men har inte nödvändigtvis gynnat förståelsen av henne eller svensk sagotradition. Föreställningen om det unika i Lindgrens sagor har kommit att fungera som en okontroversiell parallell till en annan berättelse, den om det svenska välfärdssamhällets oöverträffade särprägel.

Men Astrid Lindgrens storhet låg i hennes levande gestaltning, i hennes berättande snarare än hennes berättelser. Kanske är tiden i dag mer mogen för att betrakta henne som mer av en vanlig människa och yrkesförfattare vars verk är en organisk del av ett större, globalt mönster. Det kan skriva in Sverige i en rättvisande tradition av ständiga idéströmmar utifrån.

För ett modernt Sverige vore det en välkommen saga.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.