Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Äta, sova, spela – nu vill vi se vardag på nätet

Nu vill vi hänga med nätets personligheter dygnets alla timmar. Sydkoreaner har gjort livesända middagar till populär underhållning, men det går också att locka tittare genom att exempelvis shoppa och sova.

Det sörplas, smackas och rapas. Mat smetas ut över fingrar och munnar. Det är mukbang.

De koreanska orden för ”äta” och ”sändning”, ”muok-da” och ”bang song”, har slagits ihop i begreppet mukbang – en sydkoreansk internettrend där människor äter mat, ofta i stora mängder, framför en videokamera. De som filmar sig själva kallas för broadcast jockeys, ”BJ:s”, och kan med lite tur och skicklighet tjäna stora summor pengar på sitt ätande i realtid. Bland de största stjärnorna finns namn som BJ Patoo, BJ The Diva (numera pensionerad BJ, men ömt ihågkommen i mukbangkretsar) och BJ Benzz.

Mukbang är bara en i raden av de många liveströmningstrender som blomstrar på internet. Om framgångsrikt videobloggande tidigare varit av det mer polerade slaget – noggrant förberedda vloggar mot hemmets vackraste vägg, hårt klippta videor som liknar vilken tv-sketch som helst – är det nu sedan ett tag tillbaka vardagslivet som dominerar videoflödena. Är det inte ätande är det spelande, shoppande, tv-tittande, tränande, eller musiklyssnande som ska delas med omvärlden. För att inte tala om de mer avgränsade livesändningar som Facebook och Instagram erbjuder även för privatpersoner. Är det en sorts umgänge, som vilket som helst? Eller ett nytt sätt att se på vad som är privat och vad som är offentligt?

”Om du är en ensam, ung, hårt arbetande person i Seoul har du kanske ingen familj att äta med.”

Lisa Ehlin är doktor i modevetenskap med inriktning på digital kultur. Hon menar att tittandet på liveströmningar – av typen där det äts eller spelas snarare än instruktionsvideor där avancerade sminkningar lärs ut – grundar sig tydligare i ett socialt behov än i ett estetiskt, och ser mukbang som ett av flera exempel på det.

– Det är svårt att prata om strömning generellt, för strömningen är ju bara själva teknologin – att folk tittar på mukbang är inte samma sak som att folk tittar på sminktutorials. De fyller inte samma funktion i folks liv.

Mukbang handlar om att äta tillsammans, säger Lisa Ehlin.

– Om du är en ensam, ung, hårt arbetande person i Seoul har du kanske ingen familj att äta med. Du kanske inte ens hinner hem för att äta. De som håller i en mukbang finns till för dem – ”om du inte vill äta ensam kan du äta med mig!”. Man tittar inte bara på en skärm, som när folk har på tv:n hela dagarna, utan man kan interagera med både den man tittar på och andra som tittar på samma person.

Lisa Ehlin drar paralleller till spelströmmandet, det vill säga människor som filmar sig själva när de spelar dator- eller tv-spel och sänder ut live eller i efterhand. Svenska Felix ”Pewdiepie” Kjellberg uppmärksammas ofta för sina antisemitiska eller rasistiska kommentarer men har också tjänat många miljoner på den sortens spelande.

– ”Pewdiepie” har sagt att han vill att folk ska uppleva att de spelar med honom, inte bara tittar på när han spelar, säger hon.

– Det är en sorts socialt spelande som ju liknar att sitta i soffan bredvid någon som spelar. Det finns också en aspekt av att unga som inte har råd att skaffa spelen själva ändå får uppleva dem – och dessutom har ungdomar, kanske i synnerhet i USA men även här, mycket striktare regler i dag. De får inte springa ute på kvällarna utan ska stanna hemma, och tvingas då skaffa sig ett socialt umgänge på nätet för att kunna vara med andra likasinnade.

Läs mer: Fem exempel på vardagsströmning

Den ökade ensamheten i storstäderna är en möjlig anledning till att liveströmmandet i allmänhet, och fenomenet mukbang i synnerhet, har blivit så stort. När det kommer till just mukbang brukar flera andra förklaringar ges. De stora mängder mat som en så kallad broadcast jockey ofta äter fungerar för många som en sorts substitut för den mat man själv inte får eller vill äta – på grund av allergier, diet eller bantning. Flera sydkoreanska mukbangsändare är öppna med sina ätstörningar och att live-ätandet antingen är en del av sjukdomen – eller ett sätt att tillfriskna från den. Traditionellt sett är också den delade måltiden mycket viktig för koreaner, vilket gör mukbang till en ganska naturlig vidareutveckling av lokal sed.

Men i Sverige då?

Flera svenska bloggare och youtubare har lagt upp egna mukbangliknande klipp. Till skillnad från sina sydkoreanska förlagor är de oftast förinspelade och nerklippta till jämförelsevis lagom längd, och sällan innehåller videoklippen de enorma mängder mat som blivit mukbangens signum.

Bloggaren Sandra Beijer, även känd som Niotillfem, spelade in sin första mukbang i början av 2016. I videon, publicerad på Youtube, äter hon tacos och konstaterar nervöst: ”Jag är typ inte hungrig för det känns så konstigt att äta framför kameran”. Hon berättar för mig att hon först läste om fenomenet på sajten Vice och sedan ägnade en hel dag åt att titta.

– Jag tycker att grundidén är så fin, att man som tittare kan sitta mitt emot någon och äta även om man är ensam. Det känns lite märkligt, förstås. Det finns en stor humor i att inte prata, utan bara sitta tyst och tugga.

Men Sandra Beijer tror inte att trenden kan bli lika stor här som i Sydkorea.

– I så fall hade den nog redan blivit det. Svenska bloggare gör det mest som en kul grej, medan det på andra ställen är en helt egen kategori av youtubare. De som gör det i Sydkorea är proffs, säger hon.

Välbetalda proffs, till och med. De största bland de som kallas broadcast jockeys har miljontals följare och uppges kunna tjäna otaliga månadslöner per månad på sina sändningar – och till det kommer dessutom sponsorpengar. Men merparten av intäkterna är frivilliga donationer via strömningsplattformen AfreecaTV, där de flesta mukbangerna sänds. Valutan kallas ”stjärnballonger” – en stjärnballong motsvarar 100 sydkoreanska won, strax under en svensk krona – och skänks till mukbangsändaren genom ett simpelt klick. Värdet på en enskild stjärnballong säger, med tanke på de tiotusentals kronor sändarna ofta får in, något om hur många som faktiskt tittar. Och kanske varför deras engagemang är så stort.

Lisa Ehlin säger att de ”vuxna”, om definitionen av vuxna är människor som inte ser på liveströmmad video, inte alltid förstår är att internet för unga är ”samma sak som när de på sjuttiotalet hängde på fritidsgården”.

– Mentalt, alltså. Vi går inte mot ett samhälle där kroppen inte längre betyder något, som många verkar tro – snarare är mukbangtrenden ett typexempel på att så mycket av det vi gör fortfarande bottnar i våra fysiska behov, oavsett om vi är online eller inte.

Och privatlivet då? Riskerar alla gränser att suddas ut med ett finger ständigt på liveknappen?

– Jag tror inte att vi riskerar att tappa vår moraliska kompass, säger Lisa Ehlin.

– Instinkten att titta bort om någon berättar för mycket finns ju fortfarande kvar. Däremot kan det bli problematiskt eftersom vi inte har definierat klart var gränserna går på internet. Folk går över gränser hela tiden, lägger upp varandras nakenbilder, hänger ut varandra… Vi har några decennier framför oss av att diskutera det.

Under tiden får vi väl titta på när BJ Benzz sätter i sig fem portioner nudlar på rekordtid.

Fem exempel på ­vardagsströmning.
1. Mukbang.

1. Mukbang. ”Mukbang” (från koreanskans ”muok-da” och ”bang song”, orden för ”äta” och ”sändning”) är en strömningstrend med ursprung i Sydkorea. I ofta timslånga, livesända videoklipp äter människor mat framför en webbkamera. Ofta äter tittarna samtidigt eller ser sändningen som ett umgänge. Det rör sig inte sällan om stora mängder mat, många gånger snabbmat som friterad kyckling eller pizza. De som sänder kallas ”BJ:s”, broadcast jockeys. Till de kändaste hör Yang Soobin, BJ Benzz, och BJ Patoo.

2. Spelströmning. Till de största strömningstrenderna hör också datorspelandet. ”Gamers” sänder live när de spelar, främst från plattformen Twitch, och ofta med både spelet och spelarens ansikte i bild. Svenska Felix ”Pewdiepie” Kjellberg har länge ansetts vara störst av dem, men puttades nyligen ner från förstaplatsen på Forbes lista över världens mest inflytelserika gamers efter uppmärksammade antisemitiska och rasistiska kommentarer. Nu toppar hawaiianska skräckgamern Mark ”Markiplier” Fischbach listan.

3. Shoppingströmning. Många stora, i synnerhet kvinnliga, youtubare och strömmare har gjort handlandet till en konstform. I långa, vindlande videoklipp och liveströmmar visar de upp sina fynd, som ofta består av kläder och skönhetsprodukter. I Sverige ägnar sig exempelvis Therese Lindgren åt så kallade ”haul”-videor. En systertrend är ”unboxing”, där videomakaren filmar sig själv medan hen packar upp något nyinhandlat, oftast teknikrelaterat.

4. Sömnströmning. Om man kan liveströmma allt annat – varför inte visa upp sitt sovande? Under hashtaggen #sleepingsquad på plattformen YouNow har mängder av unga tagit för vana att placera en kamera intill sängen innan de går och lägger sig. Ibland lyssnar de på musik, ibland snarkar de, ibland föreställer bilden ett mobilupplyst ansikte och en scrollande hand. Trenden påstås ha skapats av YouNow-profilen Zach Clayton.

5. ”Lifecasting”. ”Lifecasting” eller ”lifestreaming” hade sin storhetstid kring slutet av 00-talet. Poängen var att tittaren fick följa en människa i hens vardag, genom plattformar som Justin.tv, Camstreams och Qik. I takt med att sociala medier som Instagram, Youtube och Snapchat populariserades blev de tidigare lifecasting-plattformarna mindre, men under 2016 lanserade spelströmningsplattformen Twitch en tjänst för vardagsströmning.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.