Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Ateljébrist sätter Stockholms konstnärer i kris

Nästan hälften av Sveriges bildkonstnärer bor i Stockholmstrakten. Men risken är att de blir färre i framtiden. 700 konstnärer står i kö till en ateljé i  samtidigt som många av de ateljéer som finns riskerar att försvinna till följd av bostadsboomen. 

DN rapporterade nyligen om den tilltänkta försäljningen av Dekor- respektive Konstnärshuset i Gustavsberg och dess anrika ateljéer där i dag femtio yrkeskonstnärer arbetar. Den borgerligt ledda kommunledningens planer har fått flera Konstfackprofessorer liksom den statliga myndigheten Konstnärsnämnden att protestera. Över 7.000 har skrivit på protestlistor och tre hundra personer demonstrerat utanför kommunhuset för att få politikerna att ompröva planerna. Ärendet är nu återremitterat för vidare behandling.

Knäckfrågan är hur konstnärer i Stockholm ska kunna betala marknadshyror för sina ateljéer samtidigt som en bildkonstnärs medianinkomst är 13.100 kronor i månaden? 

– Med den här utvecklingen riskerar Stockholmsregionen att förlora konstnärer, till exempel till Sörmland och Mälarregionen, men också Malmö. Konstnärerna flyttar dit där det går att skapa konst, konstaterar Sara Lönnroth vid Transit Kulturinkubator som har gjort en förstudie om konstproduktionen i Stockholm. 

Vad kan göras för att skapa ett fungerande ateljéutbud i Stockholm?

– Att se till att konstnärerna får rimliga ersättningar och arvoden för sin konst så att de kan betala marknadshyror. Eller att det finns lokaler som konstnärer kan arbeta i utan att betala marknadshyror, till exempel genom att de får hyra lokaler av staden med en subvention, säger Lönnroth.

Behovet är akut. I Stockholm stads ateljékö står i dag nära 700 konstnärer. I Transit Kulturinkubators studie beskrivs en rad olika svårigheter som kulturskapare ställs inför i sökandet av arbetslokaler. Bland exemplen märks ateljéföreningen Wip:sthlm i Årstaberg, Danscentrum Stockholm på Östermalm, Slakthusateljéerna Globen, Norrtälje Ateljéförening och Studio Mossutställningar i Värtahamnen. 

Särskild stor uppmärksamhet har hotet mot ateljéföreningen G-studion i Gustavsberg fått. Här har det  tillverkats keramik sedan 1825, i de anrika ateljéhusen har världsberömda konstnärer som Stig Lindberg, Lisa Larsson och Wilhelm Kåge verkat och gjort tätorten internationellt känd.

Från bostadshusen intill ateljéfastigheterna hänger nu svarta flaggor. Två breda industritrappor upp i Dekorhuset sitter keramikern Lisa Wallert, föreningens ordförande och Per B Sundberg i Inger Anderssons ateljé, full av modeller och konstnärsmaterial. Andersson har arbetat här sedan hon gick ut Konstfack 1992 med bland annat offentlig gestaltning, senast en sträckmetallfasad för en stor fastighet till Södersjukhuset. 

– Stänger man ner de här ateljéerna så tvingas många lägga ner sin verksamhet för att de inte har möjlighet att investera i sprutskåp, industrihissar, brännugnar och annan utrustning som är en förutsättning, understryker Wallert. I ateljébyggnaderna på området arbetar sammanlagt hundra professionella konstnärer. Inger Andersson förstår inte varför politikerna inte betraktar ateljéföreningen som en gratistillgång för den örika skärgårdskommunen.

– Med oss har kommunen redan hundra konstnärer i ändamålsenliga lokaler, världens guldläge. Det här är ju en stark kommun med många nyinflyttade, en plats där man kan skapa nya verksamheter och gasa på och bygga fler ateljéer – vi har nittio konstnärer som står i kö för att få hyra här. Japaner kommer hela vägen till Gustavsberg för att titta på keramiken här och flera av oss både säljer och ställer ut i Japan, betonar hon.

Lisa Wallert, utexaminerad från Konstfack för två år sedan, betonar att ateljéföreningen betalar mer per kvadratmeter än vad motsvarande arbetslokaler inom tullarna kostar. Verksamheten går dessutom plus. Driftsnettot är två miljoner årligen. 

– Men vi kan inte köpa de här husen, vilket kommunen föreslagit. Vi har undersökt den möjligheten och tittat på olika bolagsformer men vi har helt enkelt inte de ekonomiska musklerna.

Hon kallar den hotande försäljningen för en ren förlustaffär för kommunen, inte minst ur varumärkessynvinkel.

– Det är väldigt få kommuner i Sverige som har en så stark profil som Gustavsberg och med en sådan potential för en framtidsinriktad utveckling. Alla konstnärerna här sätter starka avtryck i samtidskonsten både inom och utom Sverige.

Ytterst handlar tillgången på ateljéer om vilket samhälle vi vill ha, inflikar Inger Andersson. 

– Om vi vill ha konst i våra hem, på våra sjukhus, torg och i tunnelbanan – var ska den skapas? Ska vi sitta i Norrland allihop? 

Per B Sundberg, som arbetat som formgivare för Orrefors, varit glas och keramik-professor på Konstfack och ställts ut på Andréhn-Schiptjenko, Magasin III, Röhsska museet och senast på The Galerie Hervé van der Straeten i Paris, tror att det råder okunskap kring konstens värden bland politikerna.

– Jag tror att de blandar ihop kulturverksamhet som konsumtion eller, som här, som produktion. Här gör vi konst  till konsthallar, offentlig utsmyckning och en massa andra ställen. Men politikerna verkar tycka att det räcker att det finns en outletbutik i Gustavsberg som säljer billiga mattallrikar. 

Han hittade nyligen en kommunbroschyr i en restaurang i kvarteret. Den innehöll fotografier på deras ateljéhus, samma hus som Kåge, Larsson och Lindberg en gång arbetade i, men inget om de trettioåtta år av verksamhet som pågått här sedan dess.

– Politikerna pratar en massa om det gamla, och det är väl jättebra, men kommunen borde ju prata minst lika mycket om det som finns i dag. Det är rätt talande att man inte bryr sig om det, säger Sundberg.   

Också Sara Lönnroth på Transit Kulturinkubator menar att lokalpolitikerna underskattar samhällsvärdet av de professionella konstateljéerna i Gustavsbergs hamn.

– Det här är en så avancerad och kvalitativ verksamhet med ett så rikt kulturarv att det lockar dit internationella konstnärer och kollegor från andra delar av Sverige. Ateljéerna skulle väldigt lätt kunna locka ännu fler konstnärer till Gustavsberg – precis som att man har ett IT-kluster i Kista för att det utvecklar både Kista, Stockholm och ytterst hela den svenska IT-branschen. Konstnärerna har bara en annan kompetens än IT-konsulter.

Anna Söderbäck, direktör på Konstnärsnämnden som sorterar under Kulturdepartementet, beskriver hur byggboomen och marknadshyrorna ”trycker ut” ateljélokalerna från Stockholm. 

– Vi har valt att skriva på uppropet för ateljéerna i Gustavsberg för att det är så otroligt speciella och viktiga lokaler. Många av de offentliga gestaltningsuppdragen utförs där och skapas av några av Sveriges bästa keramiker, som keramiken på nya pendeltågsstationen Cityterminalen i Stockholm. Det är som att höger hand inte vet vad vänster hand gör, säger hon om det rådande läget i kommunen. 

Vad kan skapa ateljélokaler med rimligare hyror?

– Att samhällsnyttan möjliggör det med exempelvis särskilda kultur- och föreningshyror. Det som sker nu är väldigt oroande, det kan i förlängningen bli en utarmning av den levande kulturmiljö som vi har i Stockholm. Vi behöver en hållbar stadsmiljö som värnar de mindre kommersiella inslagen – konstnärer, ateljéer och andra verksamheter, inte bara kaféer och affärer. 

Söderbäck understryker att flera regioner utanför Stockholm insett värdet av rimliga arbetsvillkor för yrkeskonstnärerna. 

– I dessa arbetar man aktivt för att skapa en fungerande infrastruktur. Vi kan på författar- och bildkonstnärsområdet skönja en trend där många flyttar ut på landet där det finns bra lokaler till en någorlunda billig penning. Det finns en höjd medvetenhet för de konstnärspolitiska frågorna ute i landet, de som går före nu är framför allt Norrlandsregionerna, Skåne – och Västra Götaland. 

Nu startas utbildning i att driva ateljéhus

I Stockholm har det sedan 1980-talet funnits ett så kallat ateljéstöd för yrkesverksamma konstnärer med en verksamhet på hög nivå och som har ett eget och giltigt hyreskontrakt. 

 

I dag uppgår stödet till 1500 kronor per månad och delas ut till 855 konstnärer.

 

I Stockholm startas i vår en utbildning i att driva ateljéhus i de totalt 2 500 kvadratmeter som Stockholm stad just tillskapat.  

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.