Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-02 17:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/att-malas-ned-blir-mer-debattartikel-an-drama/

Scenrecensioner

”Att malas ner” blir mer debattartikel än drama

Anna Maria Käll som nedmald hjältinna.
Anna Maria Käll som nedmald hjältinna. Foto: Henrik Dahl

En pjäs om hemtjänstens villkor hade kunnat bli till en kittlande hämndfantasi om ett folkhem som gör slarvsylta av sina samhällsbärare. Tyvärr staplas klichéerna i manus.

”Smittbärare!” Det var i början av april som rapporterna började komma, om verbala attacker mot hemtjänstpersonal. Och galningarna som skriker glåpord har kanske en förvriden poäng, trots allt? Minutscheman, underbemanning och brist på skyddskläder tycks mycket riktigt ha förvandlat den svenska äldreomsorgen till en dödsfälla i virusets epok.

När Teater Tribunalen nu sätter upp karantänpjäs i poddformat med hemtjänstens villkor i centrum blir känslan också att detta närmast sker i kuslig realtid. I Jan Källs radioteaterverk ”Att malas ner” finns ingen pandemi, bara en alldeles vanlig katastrofsituation för den som gjort det dumma misstaget att jobba med gamla och sjuka. 

Här är förloraren en kvinna som brukade tycka om att baka och ta sticklingar innan det smällde till i nacken. Och den som är för sjuk för att jobba och för frisk för att vara sjuk kan som bekant falla hårt, hela vägen vägen ner till en övergiven pantcentral. Där sover nu vår nedmalda hjältinna på en soffa och har som av en händelse fått tag i en gammal köttkvarn. Någon måste betala för all denna orätt.

”Att malas ner” hade kunnat bli till en kittlande hämndfantasi om ett folkhem som gör slarvsylta av sina samhällsbärare. Bäst fungerar de sceniska element som ligger bortom själva teatertexten. Det är hotet från en testkörd köksmaskin (”Den funkar”) och stumma ångestvrål bakom dövande tejp. Dynamiken i röster som rör sig på varierande avstånd skapar rymd och en nästan taktil ljudupplevelse. 

Anna Maria Käll balanserar fint mellan ursinne och utmattning, och Henrik Dahl är trovärdigt livrädd i rollen som kidnappad brandinspektör tillika potentiell köttfärs. Tyvärr får de två skådespelarna kämpa med ett tämligen platt manus som staplar klichéer och ger sken av att dramatik är något som kan argumenteras fram. ”Att malas ner” tar i långa stunder mest formen av en debattartikel det är svårt att engageras av – trots att allt som står där är sant och rätt. Synd på de spår av äckel, skräck och desperation som vibrerar mellan raderna. 

Läs fler texter av Kristina Lindquist och fler av DN:s scenrecensioner