Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 11:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/augustin-en-magvaska-kan-gora-dig-till-knarklangare/

Kultur

Augustin: En magväska kan göra dig till knarklangare

Det börjar helt oskyldigt en eftermiddag på stan. Jag går in i en butik för moderna kläder och hittar en magväska: ett designat midjebälte med en fastsatt, avlång påse. Den ser ytterligt praktisk ut, den har två separata hållare – en på varje sida – där det ryms en dricksflaska.

– Den här blir perfekt när vi går våra långa promenader, förkunnar jag för min fru.

Jag frågar killen i butiken hur man ska bära väskan. Trots allt tar det emot för en medelålders man att köpa en magväska. Ända fram tills Susanne Ljung skrev att den blivit het igen, i våras, hade jag aldrig ens tänkt på den som möjlig i min garderob, hur praktisk den än är. 

Vi pratar ett tag, han och jag och min fru, och jag får veta att jag kan bära väskan på magen, på ryggen, men också käckt slängd över axeln.

Jag har väskan på vår nästa långpromenad, på ryggen, i midjehöjd. De två symmetriskt utplacerade vattenflaskorna, en för min fru och en för mig, känns knappt.

Min första misstanke om att allt inte står rätt till uppstår när en av juniorerna i familjen med rynkade ögonbryn konstaterar att jag köpt en ”becknar-väska”. 

Jag tänker att det är någon slags modern slang för magväska. 

– Vad becknar du, pappa?

När man är författare och dessutom betrodd med spalter som den här sitter det långt inne att erkänna att man inte har hängt med i de senaste turerna i det svenska språket, så jag håller god min. 

– Jag  becknar två vattenflaskor, mina nycklar och allergimedicin, svarar jag.

– Men becknar du grönt eller brunt?

Någonstans måste man erkänna när man har förlorat. Det måste ha synts på mig.

– Dom som säljer knark har såna väskor, pappa.

Jag vet inte hur den kunskapen nått mitt barn, men jag får förklarat för mig att i förorten går det omkring yngre män än jag med sådana väskor. 

Jag överväger att åka till den av statsministern utpekade förorten för att se om junioren har rätt. Skulle Danderydsborna flockas kring mig och min becknar-väska? 

Jag får svaret utan att behöva ge mig ut i Orten. På en festival i innerstan betraktar en man mig intensivt, men utan den uppskattande min som jag ibland kan få från främmande män som jag inbillar mig noterat mina timmar på gymet. 

Då ser jag att han bär en nästan likadan magväska. Jag avlägsnar mig, eftersom jag uppenbarligen riskerar att hamna i ett territoriellt gängkrig.

Läs fler kåserier av Augustin, till exempel det om när han blev utsedd till Münchens främsta arsle