Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-10 15:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/augustin-erba-den-som-foljde-marie-kondos-stadrad-kan-fa-coronatrakigt/

Kultur

Augustin Erba: Den som följde Marie Kondos städråd kan få coronatråkigt

Marie Kondo
Marie Kondo Foto: Netflix

Marie Kondo var städprofeten som tömde hemmen. Nu är vi fast i våra tömda hem, utlämnade till ett samhälle som i alltför stor utsträckning frågat sig om vi verkligen behöver saker som inte ger glädje i exakt denna sekund. 

Det känns som igår som de bästa människorna i världen var de som blott ägde en schweizisk armékniv. Marie Kondos succébok om att städa ut allt, allt och därpå följande tv-serie var yttersta tecknet på 10-talets optimism. De som behöll saker föraktades värre än den som hostskammas på tunnelbanan i dag, de kallades för hoarders, vi visste alla bättre: de behövde inte sina prylar, de behövde snarare någon slags djävulsutdrivning av sin samlarvilja, en blandning av terapi och böner. De behövde Marie Kondo. 

Våra flöden fylldes av människor som påstod sig leva på tusen prylar blott, på hundra prylar. I ett minimalt hem. Eller kanske bara i sin ryggsäck. 

Det som glömdes bort var vilka resurser det krävs för att bara äga hundra saker. 

Naturligtvis kan du slänga din extra korkskruv om du redan har en. Förutsatt att du har råd att köpa en ny. Och förutsatt att du inte själv är satt i coronakarantän. Och förutsatt att den som tillverkar korkskruvar inte blivit sjuk. Eller att den som ska transportera den till dig får åka över gränsen. Och att den som ska ta betalt inte har varit tvungen att sitta hemma med sina småbarn. 

De som använde KonMarie-metoden för sina böcker, de som slängde allt, för vem har ens tid att läsa böcker, de kommer att få upptäcka den yttersta betydelsen av vad det innebär att ha coronatråkigt.

Att förlita sig på att man ögonblickligen kan köpa sig fri från förberedelser har visat sig vanskligt. De skenande dödstalen i Italien beror inte bara på att covid-19 är farligt, det beror också på att sjukvården inte har nog med resurser - det är brist på såväl vårdpersonal som på de ventilatorer som behövs för att trycka in syre i de lungor som övermannats av viruset. 

Vi pratar om den rikaste regionen i Italien. Precis som vi just nu är tragiskt medvetna om att vi i Sverige inte heller har möjlighet att hantera en motsvarande ökning av insjuknade. Det behagliga i att leva utan att tyngas av förberedelser har förfört samtiden. Att ha ett lager har ansetts omodernt, det har varit JIT som gällt - just-in-time. Att ha sjukvårdspersonal som inte jobbar hundra procent hela tiden? Slöseri.

För vem hade kunnat tro att allt inte skulle fortsätta som förut?

Den fråga man skulle ställa sig inför varje sak i hemmet var enligt Marie Kondo ”Ger den dig glädje?” Det verkar onekligen som om stora delar av Sveriges beredskapsverksamhet har gått igenom våra lager och ställt sig den frågan. 

I efterhand är det lätt att se att detta är den yttersta lyxen. Vad vi alla borde ha frågat oss inför varje sak var förstås: ”Om det inträffar något oförutsett, kan våra liv hänga på den?”

Läs fler texter av Augustin Erba till exempel ”De sju bästa böckerna att läsa under en coronakarantän”