Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Ayòbámi Adébáyò: Murar kan inte skydda ett samhälle

Foto: Erik Ardelius

Nigerianska Ayòbámi Adébáyòs debutroman ”Stanna hos mig” har hyllats av kritiker runt om i världen. DN: Georg Cederskog har träffat henne.

Dramat är snabbt igång. Redan på sidan 17 kolliderar den gamla världen med den nya, med nuet. Det är en våldsam krasch:

Yejide, ägare till en hårsalong och Akin, hennes ordknappe revisor till make, är ett ungt barnlöst medelklasspar i nigerianska Ilesha. Det har gått fyra år sedan de gifte sig, men något barn har de inte fått. De åldrade släktingarnas tålamod har tagit slut. Lösningen? Att se till att Akin gifter sig med en till kvinna. Det är Funmi som nu ska säkra återväxten. 

På de trehundratjugotre sidor som följer målas en väldig familjefresk. Hat och kärlek, nyfödda barn och knarriga gamlingar, gåvor och många svårt svidande förluster.

För 29-åriga Ayòbámi Adébáyò var det inte långsökt att välja en generationskrock som bränsle för sin berättelse. 

- I den sydvästra delen av Nigeria som jag kommer ifrån finns det en sådan här väldigt pragmatisk kultur, konstaterar hon. Uråldriga sedvänjor - som månggifte - kan som i boken plockas fram för att de kan tjäna en släkts syften.

Bokrecension: Frontalkrock i sensationell debutroman av Ayòbámi Adébáyò

Din roman myllrar av människor, mat, politik och dramatik - hur skulle du genrebestämma den?

— Antagligen som en … konversation. De talar ju konstant med varandra, över generationer, tid och plats. Men det är också en kärlekshistoria, en ganska sorglig och mörk.

Man misstänker att det här har varit ett tidskrävande projekt.

— Mm, jag började faktiskt skriva på den redan 2010. Fast idén kom två år tidigare när jag var 20 och skrev en novell och insåg att den var material för något mer omfattande.

Historien om Yejide och Akin började ta form efter att en av Adébáyòs vänner gått bort i sicklecellanemi (genetisk sjukdom som påverkar de röda blodkropparnas form och som cirka 1,5 procent av alla nyfödda barn i Afrika har). Mötet med vännens mor fick henne att fundera kring den ”känslomässiga kostnaden” för den som förlorar ett barn. Tragedin blev en utgångspunkt för romanen. I övrigt har hon inte använt några självupplevda händelser.

– Jo förresten, det finns en grej till - de tre orterna som boken utspelas i. Jag föddes i Lagos, sedan flyttade vi till Ihlesa och blev kvar i fem år. Det var där jag började bli medveten om min omgivning och huset vi bodde i. Sedan hamnade min familj i Ife där jag har pluggat och numera bor.

Du tryfferar din berättelse med glimtar ur Nigerias nutidshistoria.

— Jag har alltid varit intresserad av politik och under 1980-talet när Nigeria var en militärdiktatur drog sig många i medelklassen undan och skapade egna små republiker bakom murar och stängsel istället för att ta ställning, och riskera livet. Men murar kan ju inte skydda en från ett samhällssystem som inte fungerar. Jag insåg efter ett tag att allt det här också var en väg in i historien. Fast ”Stanna hos mig” handlar ju också om den politik som ryms i förhållanden, den dynamiken. 

Ayòbámi Adébáyò ser sitt intresse för att betrakta människor, en favoritsyssla, som en särskild tillgång i yrket.

— Redan som liten studerade jag jämt folk, inte minst när min släkt samlades. Femtio människor under samma tak och alla de … transaktioner som pågick då, givandet och tagandet som finns i alla relationer. Acceptans är ju inte nödvändigtvis något villkorslöst.

Drömmarna kring att få ett barn är ett annat av bokens teman. Barnadödligheten i Nigeria är en av världens högsta, hur har det påverkat din uppväxt? 

— Jag hade tur och har inga minnen av att förlora någon som liten. Men i tonåren dog tre vänner av sicklecellanemi och ännu fler som fanns i min omgivning och det har förstås påverkat mig - och den här boken. Jag minns hur vi besökte en av de vännernas familj efter dödsfallet och en väninna till modern bad oss att stanna utanför, ”hon kommer inte klara av att träffa er nu” sade hon. Jag tänkte mycket på det efteråt, hur det förstås inte finns något skydd mot intensiteten i en sådan förlust och alla dess konsekvenser. Det är omöjligt – men väninnan trodde det.

Vilka författare har gjort särskilt starkt intryck på dig, Emily Brontë?

— Ja, ja, hon är en av de viktigaste! Men också Charles Dickens, där finns det ju verkligen en hel del mörker, honom läste jag redan som ung och så Tolstoj och Tjechov förstås. Toni Morrison återvänder jag ofta till liksom Elizabeth Strout, Wole Soyinka och givetvis Margaret Atwood.

Adébáyò pluggade litteratur på Obafemi Awolowo-universitetet i Ife och flyttade sedan till England och anrika East Anglia University i Norwich, där hon undervisades av bland andra just Atwood och sin nigerianska kollega Chimamanda Ngozi Adichie.

— Det var ett väldigt, väldigt bra år. Ett magiskt faktiskt. Det var mitt första när jag helt och hållet kunde koncentrera mig på skrivandet utan skuldkänslor.  

Vad skriver du härnäst?

— En ny roman. Jag har börjat, fast jag vet faktiskt ännu inte hur långt jag kommit med den, den kommer helt säkert ta mer än två år att bli klar med. Den utspelar sig också i Nigeria - men jag tror att det blir en ännu större historia än den här. 

Ayòbámi Adébáyò

Född 1988, bor i Ife i Nigeria. Hennes far arbetade inom näringslivet, modern och hennes yngre syster är båda läkare: ”Jag växte upp i olika inhägnade samhällen (gated communities) och var tidigt ett av de här ’tysta barnen’ som bara läste hela dagarna, det var mitt enda intresse”. 

 

Hon skriver bäst till musik av Jeff Buckley och Asa och beskriver Arundhati Roys ”De små tingens gud” (1998) som en bok som fick henne att betrakta det engelska språket med helt nya ögon.

 

Adébáyò har hört Rod Stewarts och Ronnie Woods låt ”Stay with me” från 1971, men försäkrar att hon inte lånat romanens engelska titel från den.

 

Ayòbámi Adébáyò är vid sidan av författandet redaktör för Saraba Magazine som fokuserar på nya författare från Nigeria och andra delar av den afrikanska kontinenten.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.