Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-09 04:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/beethoven-fick-berwaldwebben-att-bryta-samman-av-besokstryck/

Konsertrecensioner

Beethoven fick Berwaldwebben att bryta samman av besökstryck

Peter Mattei och Malin Broman.
Peter Mattei och Malin Broman. Foto: Mattias Ahlm

Malin Broman leder Peter Mattei och Radiosymfonikerna i en strömmad konsert med Ludwig van Beethovens väldiga Eroica-symfoni. Det är djärvt, precist och fräscht, skriver Camilla Lundberg.

Det skulle ha varit en niondel av Konserthusets påkostade festival med alla Ludwig van Beethovens symfonier. En ambitiös logistik – sju svenska orkestrar under en lång vecka i mars. En ambitiös profil – varje symfoni matchad med verk av en kvinnlig kompositör. Hela det stolta projektet kraschat av coronavirus.

Men Radiosymfonikerna och ”Eroica”-symfonin förblev i stället i sin Berwaldhall. Avstod från finsk dirigent och Kaija Saariahos ”Orion”. Avstod från publik, men kopplade på sina play-kameror. Bjöd i stället in Peter Mattei och – mest intressant – överlät hela ledningen på konsertmästaren Malin Broman och hennes violin.

Detta var det djärvaste i hela projektet: att en regelmässig symfoniorkester leds av sin sittande konsertmästare i något så anspråksfullt som Beethovens väldiga tredje symfoni, ”Eroica”.

”Vi har alla varit dirigenter”, menade Peter Mattei, som fick inleda konserten med ett par av sina älsklingssånger. Han verkade trivas med att vända salongen ryggen och musicera med orkestern. Ljuvlig att lyssna till i Wilhelm Stenhammars och Gustav Mahlers sånger, som kändes skräddarsydda för dem alla. 

Fast hur detta såg ut fick jag återvända till med eftertittning, då Berwaldwebben bröt samman av besökstrycket. Lagom till starten av Beethoventrean kom strömningen igång och visade en relativt liten orkester med Malin Broman endast marginellt upphöjd på ett lågt podium. Med fiolen i händerna och foten på notpaddans pedal (hur annars vända blad i partitur?). 

Redan första gången jag såg Broman – för tjugo år sedan som triomusiker i en tv-inspelning – fäste jag mig vid hennes intensiva och intelligenta utstrålning. I dag leder hon allt större ensembler, men det viktigaste ligger givetvis i hennes instudering. Här blev det till kammarmusik i megaformat: känsligt, precist och fräscht, utan svulst och åtbörder.

Ingen längtade efter en dirigent.

Läs DN:s senaste konsertrecensioner.