Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

”Before I change my mind” på Dansens hus

Helena Franzén är övertygad om att rörelsen i sig är nog.
Helena Franzén är övertygad om att rörelsen i sig är nog. Foto: Hakan Jelk

Ömsint medryckande rörelser får publiken i gungning.

Dans

”Before I change my mind”
Koreografi: Helena Franzén
Musik: Jukka Rintamäki.
Livemusiker: Anton Svanberg. Ljus: Carina Gedeon.
Dansare: Daniela Bendini, Katarina Eriksson, Annika Hyvärinen, Åsa Lundvik Gustavsson.
Scen: Lilla scen, Dansens hus, Stockholm.

Helena Franzéns nya koreografi ”Before I change my mind” på Dansens hus påminner mig återigen om språkets otillräcklighet i mötet med det renodlade, fysiska medvetande och kroppens rörliga intelligens.

Låt mig ändå göra ett försök. Föreställningens sammanhållande tema är andningen som får kropp i de fyra – helt lysande – dansarna Daniela Bendini, Katarina Eriksson, Annika Hyvärinen, Åsa Lundvik Gustavsson. Samt i musikern Anton Svanberg som mer andas genom än spelar på sin tuba.

Franzéns hovtonsättare Jukka Rintamäki – detta är deras säg femtonde samarbete – har skapat ett subtilt omtumlande soundtrack där mittpartiets skarpa rytmer omgärdas av vindens susande, jordens ”andning”. Rörelsemässigt ligger fokus på dansarna roterande axlar, rytmiskt spiralformade sekvenser, gärna med ryggen åt publiken, blickar som tycks se genom allt, bortom oändligheten.

Den långa, lugna inledningen präglas av mod eller snarast visshet om koreografins inneboende kraft. Dansarna är som grässtrån, stillsamt vaggade av vinden. Gradvis närmar de sig varandra, synkroniserar rörelserna, faller återigen isär. En kropp i fyra variationer.

”Before I change my mind” är påfallande organisk. Koreografin liksom andas in och ut som en jättelunga, och vilar, just andlöst, i ögonblicken mellan in- och utandning – i yoga är vilopunkterna enda möjligheten för genuin kontemplation. Meditation.

Föreställningen får mig att famla efter orden, samtidigt är den motsatsen till abstrakt. Den är ömsint medryckande och har ett slags narrativ som simmar osynlig under vatten­ytan. Likväl skapar rörelserna små krusningar på vattenytan som försätter mig och min medvetna kropp i gungning. Gradvis känner jag mig alltmer hemma i koreografin. Just det, andningen.

”Before I change my mind” är tveklöst ett av Helena Franzéns främsta, mest sammanhållna och medryckande verk. Vet då att hon gjort drygt 70 koreografier. Som alltför få andra svenska koreografer drivs Franzén av övertygelsen att rörelsen i sig är nog. Som ingen annan levandegör hon T S Eliots lyriska insikter om suset och ljuset ”vid den roterande världens stilla punkt”.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.