Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Dagens Nyheter
Följer
Logga in
Sök onsdag 20 nov

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-20 19:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bilderna-fran-sara-danius-sista-dans/

Kultur

Bilderna från Sara Danius sista dans

Sara Danius var litteraturvetaren, författaren och den före detta ständiga sekreteraren i Svenska Akademien som dessutom var känd för sina spektakulära kreationer. DN:s Paul Hansen följde arbetet med klänningen hon bar på den Nobelfest som blev hennes sista. 

Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa. Logga in
Bild 1 av 14 ”Pär kommer alltid för sent och har omöjliga krav. En svart sammetsklänning?! Jag klättrade på väggarna.” Sömmerskan Maggie Webrink minns första gången Pär Engsheden kom med uppdraget att göra en Nobelklänning för Sara Danius. Han visste hur han skulle få henne att ställa upp: ”Det handlar om en kvinna som ska bli invald i Svenska Akademien.”
Foto: Paul Hansen
Bild 2 av 14 ”Klänningen skyddar mig. På vilket sätt? Varför känner jag så? Jag har ingen aning om vad som händer i mig, bara att det gör lite ont.” Arbetet i Maggie Webrinks ateljé handlar om så mycket mer än ett tillverkande av en ”knallig” klänning. Framför spegeln finner Sara tid, ro och trygghet att reflektera.
Foto: Paul Hansen
Bild 3 av 14 När håret ska ligga som det ska tar det sin lilla tid. Hemma i köket på Kungsholmen kokas det te, kannvis. Ute lyser ännu dagsljuset upp en mulen vinterdag men snart blir det, som alltid, lite bråttom. Snart kommer den blå limousinen som ska ta Sara till Stadshuset.
Foto: Paul Hansen
Bild 4 av 14 Pär Engsheden förevigar processens slutstadium. Saras läppar får hjälp med uttrycket av Catherine Dichy och utanför står en chaufför och väntar sedan en stund tillbaka. Sara stressar dock inte. Ska det bli bra får det ta tid.
Foto: Paul Hansen
Bild 5 av 14 Knäskydd ingår inte i Pär Engshedens arbetsutrustning men det kanske det borde det göra. Tjugofem meter tyg kan ha en hög trilskningskoefficient men ingen är bättre lämpad än skapelsens egen fader att rätta till det hela.
Foto: Paul Hansen
Bild 6 av 14 När Pär Engsheden tar Sara i kragen är allting snart klart för avfart. Klänningen är tjock, varm. Maggie Webrink har sytt in ärmlappar mot svettning, men det behövs egentligen inte. ”När man tar av klänningar efter provningar brukar det ånga. Men inte om Sara. Hon är inte nervös.”
Foto: Paul Hansen
Bild 7 av 14 Nyfikenheten lyfter på en granngardin och tvärsöver gatan stannar ett hundrastande par och betraktar fascinerade hur Pär Engsheden lyckas krångla in en före detta ständig sekreterare och 25 meter klänningstyg i en personbil.
Foto: Paul Hansen
Bild 8 av 14 Klockan 16.56 den 10 december kliver Sara Danius in i den sobert mörkblå limousinen som ska ta henne till Stadshusets Nobelprisfest. Vinterhimlen tronar över Riddarfjärden.
Foto: Paul Hansen
Bild 9 av 14 Det är inte långt till Stadshuset. Men att gå 1.500 meter i 16 cm höga klackar och ett 25 meter långt släp är inte ett alternativ.
Foto: Paul Hansen
Bild 10 av 14 Festen kan börja.
Foto: Paul Hansen
Bild 11 av 14 ”Klänningens superba fördröjda följsamhet i valsandet”, skrev Sara Danius själv om en föregående Nobelklänning. Sällan har ord beskrivit symbiosen mellan klädesplagg och rytmiska rörelser bättre. I dansens virvlar är Saras koncentration total.
Foto: Paul Hansen
Bild 12 av 14 En spjuveraktig blick, en blinkning, ett skratt. Lite för högt. Gittan, Sara Danius gränslösa alter ego, var aldrig mer än ett par danssteg bort.
Foto: Paul Hansen
Bild 13 av 14 En taxikö är en taxikö, även för en litteraturprofessor av högsta rang. Paul Hansen har just fått ett uppdrag av designern Pär Engsheden via sms. ”Vill be dig, om möjligt, att hjälpa Sara vid hemfärd att skydda klänningen mot regn.”
Foto: Paul Hansen
Bild 14 av 14 Klockan har blivit mycket när Sara tar hissen upp i huset. Det har tagit oväntat lång tid att ta sig hem. Många ville prata med henne på väg från Blå hallen till utgången. Ur anteckningsboken: ”17 gånger, kram o stopp o beundrar dig”.
Foto: Paul Hansen