Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-07 12:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/birgitta-rubin-jag-ger-inte-mycket-for-norska-statens-hantering-av-minnesplatserna/

Konst

Birgitta Rubin: Jag ger inte mycket för norska statens hantering av minnesplatserna

Bild 1 av 3 Rendering av minnesplatsen vid Utøyakajen, formgiven av Manthey Kula AS och landskapsarkitekten Bas Smets.
Foto: Statsbygg/ Manthey kula
Bild 2 av 3 Rendering av minnesplatsen vid Utøyiakajen, formgiven av Manthey Kula AS och landskapsarkitekten Bas Smets.
Foto: Statsbygg/ Manthey kula arkitekter
Bild 3 av 3 Jonas Dahlbergs vinnande tävlingsförslag ”Memory wound”
Foto: Jonas Dahlberg studio

Nära nio år efter terrorattentaten i Oslo och på Utøya har Hole kommunstyrelse nu klubbat det nya förslaget till en nationell minnesplats.

Det är knappt man tror sina ögon: 77 stycken tre meter höga bronspelare ska resas vid Utøyakajen.

Det är norska Statsbygg som förordat denna storvulna gestaltning för att hedra de 71 dödsoffren för Anders Behring Breiviks terrordåd den 22 juli 2011, utformat av ett norsk-belgiskt team av arkitekter och landskapsarkitekter. Detta sedan politikerna sagts sig vilja ha en mer ”lågmäld” minnesplats… och brutit kontraktet med den svenske konstnären Jonas Dahlberg. 

Det var sommaren 2017 som man stoppade bygget av Dahlbergs internationellt hyllade förslag ”Memory wound” – ett visuellt anslående ”snitt” genom en smal udde som pekar ut mot Utøya i Tyrifjorden.

Politikerna vek sig fegt efter att en liten grupp högljudda kommuninvånare, ledda av en lokalpolitiker från Fremskrittspartiet, stämt staten för att stoppa den tänkta placeringen. Detta trots att Dahlbergs vinnande, platsspecifika bidrag demokratiskt klubbats i alla instanser och starkt förordats av såväl anhörigföreningen som Koro, Norges motsvarighet till Statens konstråd. För att undvika en rättsprocess flyttades den tilltänkta platsen till kajen varifrån båtarna till Utøya utgår.

Jonas Dahlbergs vinnande tävlingsförslag ”Memory wound”
Jonas Dahlbergs vinnande tävlingsförslag ”Memory wound” Foto: Jonas Dahlberg studio

Enligt NRK har kostnaderna för projekteringen av minnesplatserna rusat upp i 58 miljoner norska kronor – ”innan ett endaste spadtag är taget”.

I den mångåriga, tidvis hätska debatten har jag förståelse för att grannarna som räddade skjutna och traumatiserade ungdomar ur vattnet inte dagligen vill bli påminda om massakern. 

Men nu då? Är det bättre med 77 stycken jättepelare centralt placerade vid kajen och badplatsen, i stället för Jonas Dahlbergs genomtänkta ”snitt”, som bara hade kunnat ses från en speciell vinkel en bra bit från bebyggelsen och ute på vattnet? Dahlberg ville dessutom undvika en voyeuristisk blick mot ”dödens ö” och i stället leda besökarna in i ett serent bergrum, med vy mot en bergvägg med offrens namn. Tanken var att bidra till ett möte med den egna sorgen och därmed en bearbetning av minnessåret.

Det låter visserligen fint att de 77 bronspelarna – en för varje offer – ska ordnas i två bågar som även fungerar som solur. Men symboliken är enkel och det klubbade förslaget är varken ”lågmält” eller har den konstnärliga höjd och lyskraft som utmärker ”Memory wound”. Dessutom tänker närboende överklaga placeringen även av den nya minnesplatsen, där själva kajen illavarslande nog redan dragit till sig nynazister som setts göra nazihälsning ut mot brottsplatsen på Utøya.

Jag som konstvän ger inte mycket för norska statens hantering av minnesplatserna. Eller av det bombskadade regeringskvarteret. Där ska man nu riva det så kallade Y-blokka, trots betydande arkitektoniska värden och ett berömt fasadverk av Pablo Picasso! 

Läs mer


Klart för nytt minnesmärke efter omröstning 

Birgitta Rubin: Sanslöst fegt och sorgligt av norska staten

Jonas Dahlberg om Utøyabeslutet: Anmärkningsvärt