Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-16 08:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-an-en-gang-kan-judarna-fa-skulden-nar-varlden-trasas-sonder/

Kultur

Björn Wiman: Än en gång kan judarna få skulden när världen trasas sönder

Foto: Craig Hudson/AP

Antisemitismen har en särställning i rasismens historia. 80 år efter Novemberpogromerna finns tecken på hur judarna återigen får skulden för världens problem – och klimatkrisen kan göra det ännu värre, skriver Björn Wiman.

Björn Wiman
Rätta artikel

Hur går det till när demokratins skyddsräcken brister? Vad händer när en folkgrupp hamnar i skottgluggen för hatet? 80 år efter Novemberpogromerna mot Tysklands judar – ”Kristallnatten” – har frågorna flyttat till en plats där de tidigare bara fanns i fantasin. I Philip Roths ”Konspirationen mot Amerika”, den kontrafaktiska romanen om hur antisemiten Charles Lindbergh blir president i USA, är en judisk familj på besök i Washington D.C. När de passerar Vita huset börjar modern gråta: ”Det känns inte som om vi bor i ett normalt land längre.”

”Det här är den förbannade Lindberghs verk!” utbrister fadern när familjen något senare konfronteras med antisemitismens vardagliga uttryck. ”Nu tror alla ni små fascister att ni kan göra vad som helst!”

Precis så fungerar det också i verkligheten. Precis så sprider sig extremismen som ett virus genom samhällskroppen, för att till slut normaliseras.

I Spike Lees film ”BlacKkKlansman” finns ett annat exempel. Den svarte polisen Ron Stallworth infiltrerar Ku Klux Klan via telefon, men det är hans judiska kollega Flip Zimmerman som möter den rasistiska sektens företrädare i verkligheten. De visar sig vara minst lika hatiska mot judar som mot svarta, enligt den förvridna rasistiska logik som säger att där det finns fördomar mot vissa finns det alltid också fördomar mot andra. 

Spike Lees film slutar med dokumentärbilder från de våldsamma demonstrationerna i Charlottesville sommaren 2017, där den amerikanska extremhögerns anhängare skanderar ”Judar ska inte ersätta oss” på gatorna. Det var här som den våldsbejakande vit makt-rörelsen fick officiell sanktion av USA:s president Donald Trump.

Men det slutade inte i Charlottesville. Drygt ett år senare gick invandrarhataren Robert Bowers tungt beväpnad in och sköt ihjäl elva personer under sabbatsfirandet i synagogan Tree of Life i Pittsburgh. Under attacken ska han ha skrikit att ”alla judar måste dö”. 

Än en gång framträdde Donald Trump. Denna gång bland annat med budskapet att församlingen borde ha haft bättre skydd inne i synagogan – ett typexempel på hur judar genom historien alltid har gjorts medskyldiga till det våld som riktats mot dem.

Novemberpogromerna i Tyskland 1938 var ett sådant tillfälle. Men det var också en tidpunkt i historien då utvecklingen kunde ha tagit en annan riktning, om resten av världen hade agerat mot det som ägde rum i Nazityskland. En liknande passivitet finns i vår tid. Vi bevittnar hur USA:s president underblåser drivkrafterna bakom den antisemitiska massakern i Pittsburgh, nämligen den antisemitiska föreställningen att det är finansmannen George Soros och andra judiska krafter som ligger bakom invandringen till USA. Donald Trump eldar i sina tal hänsynslöst på stämningar av rasism, främlingsfientlighet och paranoia. Dagarna före valet spred högerextrema krafter i delstaten Georgia robotsamtal med budskapet att ”judarna som äger amerikanska medier” har ”skapat” Oprah Winfrey, eftersom den kända tv-programledaren hade kampanjat för en demokratisk guvernörskandidat. 

Kanske återställdes ändå en liten rest av världens förnuft i och med resultatet av veckans val, där demokraterna tog makten i USA:s representanthus. I New York blev den 29-åriga Alexandria Ocasio-Cortez inte bara den yngsta sittande kongressledamoten någonsin – hon är också en politiker som förstår vilken grundläggande kris som världen, inte bara USA, står inför. I flera uppmärksammade och kritiserade uttalanden har hon talat om behovet av radikala åtgärder mot den globala uppvärmningen, som hon jämfört med det existentiella hot som nazisterna utgjorde mot USA och västvärlden på 1940-talet. Därför har hon förespråkat en strukturomställning liknande den som USA mobiliserade för att möta hotet från axelmakterna under andra världskriget.

Om klimatförändringarna tillåts fortsätta kommer utsatta folkgrupper och minoriteter förr eller senare att få skulden för att det går åt helvete.

Hennes kritiker har rätt i att den typen av historiska paralleller är vanskliga. Men egentligen säger Alexandria Ocasio-Cortez samma sak som forskarna i FN:s klimatpanel IPCC: att en genomgripande omställning är det enda sättet att slå vakt om säkerheten för alla jordens invånare. Om klimatförändringarna tillåts fortsätta kommer utsatta folkgrupper och minoriteter förr eller senare att få skulden för att det går åt helvete – och det behövs bara ett minimum av insikt i antisemitismens historia för att räkna ut att världens judar kommer att tillhöra dem som placeras på de skyldigas bänk. Inom extremistiska kretsar i USA pekas judar redan i dag ut som ansvariga för den migrantkaravan som är på väg mot landet från Centralamerika, och i delar av Europa finns många som på fullt allvar tror att George Soros i hemlighet ligger bakom den stora flyktingströmmen mot kontinenten, som ett led i världsjudendomens konspiration för att ta kommandot över världen.

Antisemitismen har en särställning i rasismens idéhistoria, alltid med förmågan att mutera, förnya sig och hitta näring i nya omständigheter. Men en sak är intakt: det är alltid judarna som får rollen som global syndabock – från digerdöden under medeltiden till den ekonomiska krisen på 1930-talet, som trasade sönder livsbetingelserna för miljontals människor. 

Det är ingen vågad gissning att även skulden för en värld som faller isär av klimatkrisens realiteter kan komma att läggas på judarna. Det vore i så fall helt i enlighet med antisemitismens uråldriga logik. Demagogernas rop ljuder genom historien. Allting är alltid judarnas fel, alltid av olika orsaker.

Läs fler av Björn Wimans krönikor , bland annat om sambandet mellan högerpopulismen och klimatförnekande.