Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Benny Fredriksson tog svensk teater dit den är i dag

Benny Fredriksson.
Benny Fredriksson. Foto: Janerik Henriksson/TT

Benny Fredrikssons död är en chock. Hans bortgång är en enorm förlust – i första hand naturligtvis för hans närmaste familj, vänner och medarbetare. Men också för svenskt kulturliv.

Saken kan uttryckas mycket enkelt. Svensk teater hade inte varit det den är i dag utan Benny Fredriksson. Sedan han tillträdde som chef för Stockholms stadsteater 2002 har han i grunden förändrat institutionen. Det fanns de som under senare år ville få Fredriksson att framstå som ett slags räknenisse, fixerad vid publiksiffror och beläggningsgrader, men inget kan vara felaktigare. Det som, tror jag, mer än annat drev Benny Fredriksson som teaterchef var insikten om att ingen kultur kan leva utan sin publik – och att ingen publik kan leva utan kulturen.

Benny Fredriksson gjorde Stockholms stadsteater till vad den är i dag. Han tog dit regissörer av världsklass, hans fingertoppskänsla för det breda på de stora scenerna och för den konstnärliga spetsen på de mindre var osviklig. Han drev sammanslagningen mellan Stadsteatern och Kulturhuset med en vision av ett öppet kulturhus. Hans framgång var oomtvistlig – i alla sådana fall är det naturligt att det uppstår kritik och frågor om ledarstilen, frågor som i höstas ledde till att han beslutade sig för att avgå från tjänsten som vd för sin egen skapelse. 

Ingen som hört Benny Fredriksson berätta om sin barndom som kan undgå att röras av hur han tidigt bestämde sig för att svinga sig vidare från enrummaren i Midsommarkransen, där han växte upp som son till en taxichaufför och en lokalvårdare. Hans liv är också en berättelse om ett samhällssystem som skapar möjligheter för en som heter Benny att göra en resa in i kulturlivets absoluta centrum.

Jag själv kände Benny Fredriksson flyktigt – men jag kände honom som en person med ett stort, överflödande hjärta. När vi på Dagens Nyheter i höstas skulle arrangera en minneskväll efter Magdalena Ribbings hastiga och tragiska bortgång hade vi bokat en av Kulturhusets mindre scener. Det visade sig snabbt att den blev överfull – en större scen var av nöden.

Efter ett snabbt samtal tog sig Benny Fredriksson personligen an saken. Självklart skulle vi ha Stora scenen, trots logistiska och praktiska svårigheter, mitt i repetitionsarbetet för ”Våra drömmars stad”. Problem var till för att överkommas. ”Vi får trolla med knäna”, sa arbetargrabben från Midsommarkransen.

Det var så han tänkte, så han gjorde. 

Jag önskar också honom en stor och vacker minneskväll på hans älskade teater.

Läs mer: Benny Fredriksson har avlidit 

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.