Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 14:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-bilderna-fran-var-tids-syndaflod-ar-bara-en-forsmak-av-framtiden/

KULTUR

Björn Wiman: Bilderna från vår tids syndaflod är bara en försmak av framtiden

Bild 1 av 2
Foto: Erich Schlegel/Getty Images/AFP
Bild 2 av 2

Syndafloden är inget nytt fenomen i Texas. Den 16 september 1875 drabbades nybyggarstaden Indianola på den stora delstatens kust av en svår storm och följande översvämningar.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Den lilla men snabbt växande hamnstaden utraderas bokstavligen av vind och vatten. Lokaltidningen The Leavenworth Daily Times kunde några dagar senare rapportera om ”de allvarligaste översvämningarna sedan Noas dagar”.

Det är en gammaltestamentlig referens som i dag återigen gör sig gällande. Medan USA:s president upphetsat låter sig hänföras av stormen Harveys rekordstyrka och skroderar om storleken på sina egna torgmöten så har många i Houston i stället talat om apokalyps och ett bibliskt oväder. Och i den berättelsen ingår som bekant inte bara människor. I Washington Post fanns häromdagen en bild av en skara små ekorrar som hade räddats undan översvämningarna och nu kurade i trygghet på en torr frottéhandduk på ett räddningscenter. Andra av deras kolleger från djurriket – alligatorer, rödmyror, ormar och hjortar – har inte varit lika lyckosamma och tvingas sätta sig i säkerhet utan mänsklig assistans. ”Det kommer ingen ark för att hämta upp dem denna gång”, anmärkte någon.

I likhet med många av mänsklighetens urberättelser rymmer också historien om Noa, som ju räddade sin familj och världens djur undan Guds straff, på en djup sanning. Stormen Harvey är inte den enda moderna syndafloden; över 1 000 människor har dött till följd av kraftiga översvämningar i Asien under sommaren, senast efter våldsamma monsunregn i den indiska jättestaden Mumbai.

Vår belägenhet är alltså biblisk på mer än ett sätt. I likhet med Moseböckernas profet har vi fått information från en synnerligen tillförlitlig källa (i Noas fall Gud, i vårt fall klimatforskarna) om en nära förestående förändring i klimatet (ösregn i 40 dagar och nätter respektive global uppvärmning) som – bland annat – kommer att leda till att regnstormar och orkaner kommer att släppa lös allt värre vattenmassor, vilka i sin tur kommer att leda till översvämningar, enorma skador och stora förluster av människoliv.

På basis av den information som han fick drog Noa slutsatsen att han borde rädda både sig själv och planetens ekologiska mångfald. Vilken slutsats drar vi? Det är hittills rätt så oklart.

Den gammaltestamentligt klingande frågan ’Vad har vi gjort?’ kan på så sätt förvandlas till en praktisk: ’Vad kan vi göra?’ Status quo är inte ett alternativ.

Ett sätt är att falla för den apokalyptiska lockelsen. ”Skapelsen måste lämnas ensam, i säkerhet för människan”, mumlar Russell Crowe som spelar Noa i Darren Aronofskys storfilm ”Noah” från 2014. Det han ger uttryck för är människans tendens till självhat och undergångsromantik – det som står i kontrast till vår förtröstan till förmågan att organisera om våra samhällen efter nya omständigheter.

En utmärkt genomgång på webbsajten Vox i veckan påminde om den tankefigur som Barack Obamas klimatrådgivare John Holdren brukar använda för att beskriva de utmaningar som klimatförändringarna ställer mänskligheten inför. Enligt honom handlar det om en kombination av tre faktorer: utsläppsminskningar, klimatanpassning och lidande – och det är upp till oss själva att bestämma vilket det inbördes förhållandet mellan dem ska bli.

Det är ett konstruktivt sätt att se på saken – som också gör det lättare att motstå den apokalyptiska lockelsen och dess i grunden djupt människofientliga undertoner. Vi måste förhindra det vi kan, anpassa oss till det vi inte kan förhindra och får lida konsekvenserna av det vi inte kan anpassa oss till. Den gammaltestamentligt klingande frågan ”Vad har vi gjort?” kan på så sätt förvandlas till en praktisk: ”Vad kan vi göra?” Status quo kommer inte att vara ett alternativ.

Men – som skribenten i Vox också underströk – de tre faktorerna är långt ifrån utbytbara. Att minska koldioxidutsläppen är den absoluta grundförutsättningen, eftersom det är den enda av de tre ”åtgärderna” som är jämlik för alla människor över hela jorden. Utan minskningar kommer alla försök till klimatanpassning att bli allt mer desperata. Dessutom kommer de bara att gynna en del av mänskligheten. Rika städer och områden i USA har långt bättre förutsättningar att skydda sig mot framtida översvämningar än fattiga – för att inte tala om de delar av Bangladesh och andra delar av Asien som redan i dag lider värst av översvämningarnas konsekvenser. ”Klimatanpassning” är på många sätt bara en förskönande omskrivning för att – precis som i Bibeln – lämna miljontals människor åt sitt öde och låta dem gå under.

Det sägs ofta att det är lättare att föreställa sig undergången i fantasin än i verkligheten. Möjligen kan de omskakande bilderna från Houston ändra på detta. Skyfallen i spåren av stormen Harvey kommer förvisso inte att fortsätta i 40 dagar och 40 nätter, men dess efterverkningar kommer att vara betydligt längre än så. Det vi har sett de senaste dagarna är bara en försmak av framtiden.

Kanske var det också en modern motsvarighet till Noa som sågs skymta förbi i en av SVT:s morgonsändningar i veckan: en stadig Texasbo i keps, mustasch och en överkropp byggd av grillbiff och barbecuesås. Allt han ägde hade han förlorat i vattenmassorna. I sin förtvivlan gav han uttryck åt både en önskan och en insikt, i klimatförändringarnas tid: ”Jag vill bara att allt ska återgå till det normala. Men så kommer det inte att bli.”

Läs mer: Kristofer Ahlström: Så påverkade klimatkrisen stormen Harvey

Ämnen i artikeln

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt