Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Det är dags att Katarina Frostenson tar sitt förnuft tillfånga och avgår självmant

Horace Engdal riktar skarp kritik mot Sara Danius och och Kjell Espmark slår tillbaka. Hör DN:s kulturchef Björn Wiman om den senaste veckans händelser inom Svenska Akademien.

De åtta akademiledamöter som röstade mot uteslutning av Katarina Frostenson hänvisar i sin SvD-artikel till ”rättssäkerhet” – men vill inte polisanmäla Kulturprofilen. Det är groteskt, skriver Björn Wiman.

”Det finns allenast en Allén.” Så skämtades det om Svenska Akademiens Sture Allén i samband med fatwakrisen kring Salman Rushdie 1989, då Allén (enligt samma skämtare) var dess ”otillständige sekreterare”.

Det finns fortfarande bara en Sture Allén. I en intervju med Sveriges Radio på måndagsmorgonen förklarade Allén varför han skrivit under en artikel i Svenska Dagbladet, där åtta ledamöter redogjorde för varför de röstat mot en uteslutning av Katarina Frostenson ur Svenska Akademien.

Att lyssna till intervjun är att erfara en sur pust från det förflutna. Allén gjorde som han brukade. Han skyllde på ”pressen” – det är i ”pressen” missuppfattningarna florerar, det är ”pressen” som nu vill skada Svenska Akademien. 

Läs mer: Ledamöterna: Därför röstade vi emot uteslutningen i Akademien 

Det kan därför vara av intresse att upplysa Allén om att det är ”pressen” som har sett till att de grava missförhållanden som nu uppdagas inom Svenska Akademien har kommit till allmänhetens kännedom. Hade det inte varit för Matilda Gustavssons avslöjande i DN hade den så kallade Kulturprofilen fortfarande bedrivit sin verksamhet med Akademiens höga beskydd. 

Redan 1997 uppmärksammades Sture Allén själv genom Expressen på att Kulturprofilen – gift med Akademiledamoten Katarina Frostenson – anklagades för sexuella trakasserier och övergrepp. Allén och hans kolleger i Akademien viftade bort misstankarna utan åtgärd och beslutade i stället om ett regelbundet, årligt ekonomiskt stöd till den kulturförening som drevs av Frostenson och hennes man tillsammans – sedan 2009 i form av ett handelsbolag där ägarna är solidariskt ansvarigt för affärerna. 

Den artikel som Sture Allén nu har undertecknat tillsammans med sin efterträdare på posten som ständig sekreterare, Horace Engdahl, och sex andra ledamöter är ett ynkedomens dokument.

Kan Svenska Akademien, en institution som hanterar miljonbelopp och har anställd ekonomipersonal, verkligen ha varit okunnig om att kriteriet på ett handelsbolag är att det finns minst två bolagsmän – och att Katarina Frostenson var en av dessa delägare? Det tyder i bästa fall på grav inkompetens, i värsta fall på medvetet jäv.

De åtta hänvisar vidare i sin artikel till ”rättssäkerhet”. Det är groteskt. Akademiens egen advokatutredning säger att Frostensons och Kulturprofilens förening kan misstänkas ha bedrivits i strid med skattelagstiftning, bokföringslag och kommunala regler för utskänkning och rekommenderar därför polisanmälan – men en majoritet av ledamöterna bestämmer sig ändå för att inte polisanmäla! Svenska Akademien har länge satt en ära i att stå vid sidan av det ”vanliga” samhällets normer – nu visar man också en öppen arrogans inför rättsväsendet. 

Svenska Akademien har länge satt en ära i att stå vid sidan av det ”vanliga” samhällets normer – nu visar man också en öppen arrogans inför rättsväsendet.

Sedan kommer det värsta. ”Av advokatutredningen framgår att det inte har förekommit vad som skulle kunna rubriceras som sexuella trakasserier i juridisk mening mot personer inom eller nära Akademien”, skriver de åtta om Kulturprofilens förehavanden. Med andra ord: sexuella trakasserier är bara allvarliga eller intressanta om de har drabbat Akademien själv. Akademiledamoten Kristina Lugn, en av de åtta som undertecknat texten, sade i ett inslag nyligen i det franska tv-programmet ”Sept à huit” att ”alla visste vad han gjorde mot unga kvinnor”. Men att hon skulle ”förstöra allt” om hon talade högt om detta. 

”Jag litar på Katarina Frostenson”, säger Kristina Lugn också i det franska tv-inslaget. Det är en tillit hon för närvarande inte delar med särskilt många. Det är en berättigad fråga hur en person med öppna ögon kan se hur en 236 år gammal institution går mot sin undergång i stället för att ta sitt förnuft tillfånga och självmant avgå. Den svenske diplomaten Jan Eliasson – en betydligt mer erfaren krishanterare än de åtta dilettanterna i Svenska Akademien – påminde i helgen om att när en institution lamslås av en personfråga finns alltid möjligheten att personen ifråga själv träder åt sidan för att rädda situationen – och institutionen.

I väntan på nästa akt i dramat höjs nu röster på att Svenska Akademiens ”högste beskyddare”, Carl XVI Gustaf, likt en deus ex machina ska kliva ner och som genom ett trollslag bringa ordning i det kaos som Akademien har kastat sig själv in i.

Det är ett tragikomiskt mått på institutionens kris att en intervention av kungen nu framstår som både det bästa och mest realistiska alternativet för att rädda dess framtid.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.