Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Det finns alla anledningar i världen att vara hysterisk

Tidigare i år rapporterade DN:s medarbetare i New York Martin Gelin om ett panelsamtal med bland andra den rysk-amerikanska författaren Masha Gessen.

Samtalsledaren, tidskriften New Yorkers chefredaktör David Remnick, räknade upp några av de boktitlar som efter Donald Trumps seger i presidentvalet hade seglat upp i topp på de amerikanska försäljningslistorna – bland annat Hannah Arendts böcker om det totalitära samhället och George Orwells ”1984”.

”Har vi inte blivit hysteriska allihop?” frågade Remnick.

”Jag hoppas det”, svarade Masha Gessen. ”Och jag avser att fortsätta vara hysterisk under resten av denna presidentperiod.”

Det finns goda skäl för det. Medan andra sade sig sova gott om nätterna var Masha Gessen en av dem som tidigast slog larm om vad fenomenet Trump skulle komma att innebära – farhågor som nu på punkt efter punkt besannas. Med sin bakgrund som journalist och författare i Putins Ryssland förstod hon direkt vad en auktoritär regim skulle innebära, inte minst för kulturen och det fria ordet.

I veckan ordnades en workshop i Stockholm på initiativ av Riksteaterns vd Magnus Aspegren om vad som händer med konsten, kulturen och medierna i de politiska vindar som blåser över världen – bland de inbjudna fanns konstnärer, institutionschefer, opinionsbildare och personer från näringsliv och universitet från hela landet. Bakgrunden var att Aspegren under resor till bland annat Ungern och Rumänien de senaste åren har mött konstnärer och institutioner som inte kan fortsätta sin verksamhet. Kan detta ske också i Sverige?

Foto: TT

Svaret är att det redan gör det. Flera av de deltagande i samtalet vittnade om ett kulturklimat som är på väg att genomgå dramatiska förändringar. Kulturfestivalen Re:Orients grundare och Moriska paviljongens chef Ozan Sunar talade om en helt ny spelplan, där de gamla reglerna inte längre gäller – han berättade om hur han möter lokala politiker som säger honom rakt i ansiktet att de skiter i de värderingar han står för, att gamla ”sanningar” om humanism och alla människors lika värde inte längre intresserar dem.

Fotografen Elisabeth Ohlson Wallin, som under många år levt med hot och trakasserier från högerextrema, talade om hur den trygga matta som hon tidigare uppfattat sig stå på nu är på väg att ryckas undan – i dag återstår bara fransarna.

Hur kommer kulturlivet att reagera på dessa nya förutsättningar? Ett svar finns kanske i USA. Det svenska kulturrådet i Washington Linda Zachrisson, som också fanns på plats i Stockholm, skrev i ett blogginlägg tidigare i år om hur Donald Trump på ett paradoxalt sätt har fått Washingtons kulturliv att koka – de samtal hon för med enskilda konstnärer och konstnärliga institutioner präglas av en ny politisk och kulturpolitisk nerv.

Enligt Zachrisson pågår en intensiv mobilisering bland många av USA:s kulturinstitutioner, särskilt inom bildkonsten och teatern. Resultatet syns redan – inte minst på Broadway i New York där den politiska teatern har fått förnyad slagkraft, även kommersiellt. Exempelvis har en musikaluppsättning av George Orwells ”1984” nyligen haft premiär.

Det bästa som konstnärer och journalister kan göra för att motverka den auktoritära populismen är att göra ännu bättre konst – och ännu bättre journalistik.

Är inte allt detta utmärkt? Ja och nej. Det starka engagemanget är förstås en oundviklig följd av att kulturen alltid finns mitt i samhället och kan vitaliseras av dess förändringar, också de negativa. Men det finns även en risk att ett allt mer auktoritärt samhällsklimat avtvingar konstnärer helt nya ställningstaganden och riskerar att förvandla kulturlivet till ett slags politiskt kamporganisation, vilket i längden kan försvaga både dess ställning och unika kvaliteter.

Den aggressiva populismens syfte är ju att tvinga oss in i förgrovade och polariserade tankemönster som säger att det bara finns två sidor av varje sak: ja eller nej, på eller av, vi eller dem. Människan – och hennes kultur – är ju allt det som pågår där emellan. Den nya utvecklingen riskerar att göra alla till politiska proffs – och estetiska amatörer.

Samma syndrom riskerar givetvis att påverka även medierna, som Donald Trumps chefsstrateg Steven Bannon triumferande har pekat ut som det nya ”oppositionspartiet”. Den fällan bör ingen gå i. De seriösa medierna driver ingen idé – de sysslar inte med idéproduktion utan med journalistik. Det är tidens politiska strömningar, och dess öppna förakt för förnuft och verifierbara fakta, som har gjort sökandet efter sanning till en idébärande verksamhet.

Läs mer: Masha Gessen: Trump och Putin är samma andas barn

Det finns, som sagt, alla anledningar i världen att vara hysterisk. Men också goda skäl att påminna om Martin Luthers råd till skomakaren som frågade hur han kunde bli en bättre kristen: ”Gör bättre skor!”. Det bästa som konstnärer och journalister kan göra för att motverka den auktoritära populismen är att göra ännu bättre konst – och ännu bättre journalistik.

Foto i text: TT

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.