Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-14 16:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-greta-och-anti-greta-visar-var-tids-fornuft-och-vansinne/

Kultur

Björn Wiman: Greta och Anti-Greta visar vår tids förnuft och vansinne

Bild 1 av 2 Greta Thunberg
Foto: Pontus Lundahl/TT
Bild 2 av 2 Naomi Seibt, jämnårig med Thunberg och med en liknande, ”enkel” utstrålning. Men har ett diametralt motsatt budskap: att ”klimatalarmismen” är en ”antimänsklig ideologi”.
Foto: Alex Wroblewski

Greta Thunberg möttes av Anti-Greta, en tysk tonåring med stöd av amerikanska klimatförnekare. På två helt olika sätt visar de att vår världs misslyckande ligger bortom all fantasi, skriver Björn Wiman.

Ta bort statyn av envåldshärskaren Karl XII och ersätt den med en skulptur av klimataktivisten Greta Thunberg. Det förslaget framfördes nyligen i den pågående debatten om offentliga monument.

Men statyn av det som Greta Thunberg representerar finns redan. På en av Stockholms fulaste och mest ogästvänliga platser – en trottoar vid Malmskillnadsgatan 25 i city – sitter en liten flicka med flätor, i stark kontrast till den framrusande omgivningen. Gå dit och titta i sommar. Det är svårt att fånga en ung människas integritet och egensinne med större precision än vad skulptören Ernst Nordin gjort med sin bronsskulptur ”Non serviam” från 1980. 

Mer än två miljoner människor har lyssnat på Greta Thunbergs Sommarprogram som sändes förra helgen, samtidigt som många människor i Sverige njöt av sommarens första värmebölja och temperaturerna steg till skräcknivåer i Sibirien. Om någon hösten 2018 hade prognostiserat allt det som Greta Thunberg berättade om i sitt program skulle det ha avskrivits som fria fantasier: tal i FN, Atlantseglatser, en av världens största folkrörelser... Kanske var det just därför som den unga aktivisten så snabbt försågs med ett slags helgongloria. För många blev Greta Thunbergs framträdande ett slags religiös uppenbarelse; och den folkrörelse hon var med om att skapa ett mirakel.

För andra var Greta Thunberg ett reellt hot, både mot ett politiskt system och mot lukrativa affärsmodeller

För andra blev hon i stället ett reellt hot, både mot ett politiskt system och mot lukrativa affärsmodeller. I den moderna mediedramaturgin behövde ”Greta” snabbt en värdig motståndare. I början av mars – innan pandemin lamslog världen – spreds alltså de första uppgifterna om den tyska tonåringen Naomi Seibt, jämnårig med Thunberg och med en liknande, ”enkel” utstrålning. Men med ett diametralt motsatt budskap: att ”klimatalarmismen” är en ”antimänsklig ideologi”. 

”How dare you!” röt Seibt i en av sina Youtube-filmer med en blinkning till Greta Thunbergs berömda tal i FN. Det Naomi Seibt syftade på var dock ”mainstreammedierna” som hon påstod sprider lögner om klimatet och om hennes egen agenda. 

Naomi Seibt försvann lika snabbt som hon kom. Men hon uppstod inte ur ett tomrum. Till skillnad från Greta Thunberg hade hon inte världens samlade klimatforskare bakom sig, utan pengar från kretsen av rika klimatkrisförnekare i den ökända amerikanska tankesmedjan Heartland Institute. Seibt har också varit aktiv inom ramen för högerextrema Alternativ für Deutschlands verksamheter och utgjorde därmed ytterligare ett bevis på den väl belagda kopplingen mellan klimatforskningsförnekelse, konservatism och våldsbejakande främlingsfientlighet. 

Givetvis fick Naomi Seibt snabbt ett smeknamn: Anti-Greta. Det bibliskt klingande epitetet säger kanske något om den religiösa laddning som Greta Thunberg alstrat – men det visar också med vilken naturlighet den religiösa begrepps- och erfarenhetsvärlden tränger sig in i vår tid. 

Själva världen är i så dåligt skick att många är på väg att ge upp hoppet om att det kan hanteras inom ramen för den sekulära förståelsen

Vad beror detta på? Kanske på att världen i dag är i så dåligt skick att många är på väg att ge upp hoppet om att situationen kan hanteras inom ramen för den sekulära förståelsen. Helveteshettan i Sibirien som får permafrosten att smälta är ingen fantasi, den är reell. Det rationella förnuftet räcker inte längre för att omfatta hur illa det är på väg att gå. ”Ett misslyckande bortom all fantasi”, sade Greta Thunberg i sitt Sommarprogram om det nuvarande globala ledarskapets tillkortakommande. ”Son, the age of the Antichrist has just only begun”, sjunger Bob Dylan på sitt nya album.

Jag kommer att tänka på Selma Lagerlöfs roman ”Antikrists mirakler” från 1897. I romanen försöker Lagerlöf få ihop idén om radikal politisk medvetenhet med en insikt om att endast de materiella värdena inte är tillräckliga. Selma Lagerlöf vill ”försona himmel och jord”. Den politik som förnekar själens existens, menar hon, är lika torftig som den religion som inte bryr sig om orättvisornas verklighet.

Också i dag finns skäl att upplösa den falska konflikten mellan andlig förståelse och ett ”rent” vetenskapligt förnuft. En modern människa kan leva med en världsbild där religion och vetenskap får samexistera. Vår tids ökade intresse för religiös erfarenhets- och begreppsvärld kan på så sätt ses som en rationell respons på att världens tillstånd kräver ett annat språk och en annan kunskap.

Vi är på väg att ta farväl av världen som vi känner den

Selma Lagerlöfs litteratur bejakar detta bråddjup i vår belägenhet, men den resulterar likväl inte i en paralyserande uppgivenhet, utan i en inre position som ger kraft att uthärda hur världen förändras. Den visar att man kan se de religiösa myternas järtecken materialisera sig i den digitaliserade moderniteten – och samtidigt fortsätta tro på en förnuftig omställning. 

Vi är på väg att ta farväl av världen som vi känner den. Men det finns ingen motsättning mellan att både följa en inre väg och sörja allt som har gått och kommer att gå förlorat – och samtidigt fortsätta att agera etiskt och politiskt för att hindra så mycket framtida förstörelse som möjligt. 

Selma Lagerlöf avslutar sin roman med ett drabbande slutackord, som genljuder i vår tids kraftmätning mellan hopp och förtvivlan: ”Ingen kan frälsa människorna från deras sorger, men den förlåtes mycket som föder hos dem nytt mod att bära dem.”

Läs fler av Björn Wimans krönikor om klimatkrisen 

Ämnen i artikeln

Klimatet
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt