Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 03:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wiman-manniskan-bar-pa-mojligheten-till-sin-egen-raddning/

Kultur

Björn Wiman: Människan bär på möjligheten till sin egen räddning

Skolstrejk för klimatet på Sergels torg. Foto: Henrik Montgomery/TT

Den globala skolstrejken för klimatet och terrordådet mot muslimer i Nya Zeeland visar att människan bär på möjligheten till både sin egen förintelse och sin egen räddning, skriver Björn Wiman.

Rätta artikel

Ett av mina starkaste minnen från efterspelet till terrordådet på Drottninggatan i Stockholm våren 2017 kommer från Sergels torg. De minnesaltare av blommor som stockholmarna skapade på platsen växte till ett spontant tillkommet tempel. Alla som var där, tror jag, kunde känna en särskild närvaro. Av vad? Kanske av det bästa som finns inom människan: lugnet, medkänslan, förmågan att leva sig i andras lidande.

Läs mer: Moskéskjutningarna i Nya Zeeland 

På fredagen sköts minst 49 människor utanför två moskéer i staden Christchurch på Nya Zeeland. Den misstänkte gärningsmannen beskriver sina gärningar som en hämnd för terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm för snart två år sedan. Allt fler detaljer framkommer om motivet bakom dådet, men de ändrar inte faktum: 49 människor är döda, mördade av den enda anledningen att de var muslimer. Den toxiska högerextremismens förmåga att suga näring ur det omgivande samhällets tysta acceptans har än en gång visat sig livsfarlig. USA:s president kommenterar dådet genom att hänvisa till en artikel på en rasistisk webbsajt. Hatet mot muslimer urladdas till slut i våld och död.

Blommor utanför Wellington Masjid-moskén i Kilbirnie in Wellington efter skjutningarna vid två moskéer den 15 mars. Foto: Marty Melville
Det omgivande samhällets tysta acceptans har än en gång visat sig livsfarlig. Hatet mot muslimer urladdas till slut i våld och död.

Några timmar efter massmordet i Nya Zeeland fylldes än en gång Sergels torg – detta forum för både firande och sorg – av mänsklighet. Denna gång som utgångspunkt för tusentals skolstrejkande ungdomar, som hade samlats i ett existentiellt rop för sin framtid. Himlen låg grå, som ett lock över själen. Och samtidigt: ungdomarnas obekymrade närvaro i staden – allt från skötsamma tjejer som fick sitt livs första timmar av ogiltig frånvaro till de svajiga killgängen i hoodies och höjda mobiltelefoner. Alla deltagare kanske inte var fullfjädrade klimataktivister, men de bands samman av den tidlösa glimt i ögonen som uppstår bland unga människor som gör något de egentligen inte får. Men också av samförstånd och hopp. Det var en ödessvart ironi att terrordådet i Christchurch i Nya Zeeland ägde rum samtidigt som ett hundratal av stadens skolelever, en bit därifrån, deltog i en av de starkaste gemensamma manifestationer som människan har åstadkommit. 

Terrorattacken mot muslimer var vad världen minst behövde just nu. Klimatmanifestationerna är vad den mest behöver. 

Himlen låg tung över Sergels torg och världen denna dag, när de två existentiella hoten mot mänskligheten återigen möttes på samma plats. Till slut började det också obönhörligt att regna. Men locket efter själen lyfte och försvann. I tusental vandrade vi vidare – än en gång påminda om att människan inom sig bär på möjligheten till både sin egen förintelse och sin egen räddning. Det vi kan göra är att välja rätt.