Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Svenska Akademien gör en omvändelse under galgen

Översiktsbild över Stortorget under Knytblusmanifestationen.
Översiktsbild över Stortorget under Knytblusmanifestationen. Foto: Fredrik Persson

De senaste veckorna har Svenska Akademien gjort så mycket fel att det dessvärre spelar mindre roll att man nu gör något rätt, skriver DN:s kulturchef Björn Wiman. 

Den ständiga sekreteraren stod under ett paraply och läste högt ur ett pressmeddelande, en rå och regnig kväll i november:

”Svenska Akademien vill ha så stor transparens som möjligt i denna fråga.”

Det var den 23 november 2017 som Sara Danius meddelade innehållet i det pressmeddelande där institutionen ”enhälligt” hade beslutat att ”genomlysa” Akademiens samröre med den så kallade Kulturprofilen och de misstankar om sexuella trakasserier och övergrepp som 18 kvinnor berättat om i Matilda Gustavssons granskning i Dagens Nyheter dagen innan.

Nyckelordet var ”transparens” – ett begrepp som fram till dess i samband med Svenska Akademiens verksamhet endast hade förekommit som uppslagsord i dess ordlista. 

Hade Svenska Akademien följt det ledordet hade man aldrig hamnat där man är i dag.

Läs mer: Elise Karlsson: ”Det känns fullkomligt otillräckligt” 

Det nya pressmeddelandet – som de senaste veckorna har fått en närmast metafysisk status – ska nämligen ses för vad det är. Det är en omvändelse under galgen.

På annat sätt är det svårt att tolka hur tonen har förändrats sedan man fattade det huvudlösa beslutet att sparka den ständiga sekreteraren Sara Danius förra veckan. Det självrannsakande tonläget i pressmeddelandet rimmar illa med de svavelosande uttalanden som ledande företrädare för Akademien har slungat kring sig de senaste veckorna, både om varandra och omvärlden. Uppenbarligen har de förnuftiga krafter som fortfarande kvarstår i Akademien gått segrande ur formuleringsstriden. Man har visat att man tar intryck av den enorma opinion som har uppstått – och att man förstår digniteten på den kris man har försatt sig i.

Läs mer: Akademien lämnar över advokatutredningen till rättsvårdande myndigheter 

Är denna pudelliknande manöver då tillräcklig? Svaret är nej. Den omstridda advokatutredningen kommer att lämnas över till ”rättsvårdande myndigheter” men inte som många krävt göras offentlig – offentlig blir den i så fall först i samband med ett eventuellt åtal. Pressmeddelandet innehåller ingenting om flera av de uppgifter som DN tagit del av ur utredningen: ingenting om att Kulturprofilen ska ha läckt om invalet av egna ledamöter, ingenting om missbruket av Akademiens lägenheter och ingenting om hur anklagelserna om trakasserier inte kunnat vara ”allmänt kända” inom Akademien. Heller ingenting om att Katarina Frostensons och Kulturprofilens verksamhet – enligt en intervju med Sara Danius i SvD – ska ha bedrivits i strid med skattelagstiftning och bokföringslag.

Därtill återstår en rad frågor som under de senaste veckorna har blottlagt Akademiens mindre smickrande sidor. Hur ser till exempel Horace Engdahl, som enligt uppgifter i SVT har velat lägga ner hela utredningen, på att densamma nu lämnats till myndigheterna? Hur ser Sture Allén, som så sent som förra veckan arrogant avfärdade det brev som Anna-Karin Bylund skrev till honom 1996, på att Akademien nu – förvisso hedersamt – ber om ursäkt för hans agerande?

Med både Allén och Engdahl – och deras åsikter – kvar i församlingen är det svårt att ta pressmeddelandets försåtligt finkänsliga formuleringar på allvar. ”Det litterära Nobelprisets anseende har tagit stor skada av publiciteten kring Akademiens kris”, skriver man. Det är en makalös fräckhet. Det är Akademiens skandalösa agerande som har skadat Nobelprisets anseende, inget annat. 

Läs mer: Svenska Akademien gömde sig på Djurgården undan demonstranterna 

Den där regniga novemberkvällen förra året talades det också om framtiden. Behovet av detta har inte minskat, för att uttrycka sig försiktigt. De två forskarupprop som publicerats i DN har fått Akademiens ledamöter, ofta uppfyllda av självömkande arrogans i sitt förhållande till ”pressen”, att förstå att de måste ha forskarsamhällets och allmänhetens förtroende – och att detta förtroende är något man måste förtjäna.

Den tragiska slutsatsen är följande. Hade Akademien fullföljt intentionerna om transparens från den där kvällen i november och hanterat krisen på det sätt som nu framkommer hade man aldrig försatt sig i denna exempellösa kris. De senaste veckorna har man gjort så mycket fel att det dessvärre inte spelar någon roll att man nu gör något rätt. Det har varit sorgligt att se hur Svenska Akademien på kort tid har förslösat det viktigaste man har – sitt förtroendekapital.

Det finns en klok regel som säger att man ska stå still om man har trampat i klaveret, eftersom det uppstår ett hemskt oljud när man försöker dra ut foten. De senaste veckorna har flera av Akademiens ledamöter hoppat runt i sina dragspel på ett sätt som fått stora delar av allmänheten att hålla för öronen i tvivelsmål över att missljudet verkligen härrör från medlemmarna i Sveriges mest traditionstyngda kulturinstitution.

En annan liknelse säger att man ska sluta gräva om man befinner sig i en grop. Nu har Akademiens ledamöter åtminstone slutat gräva. Återstår att börja den mödosamma klättringen uppåt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.