”Ångestfyllt att kasta så stora mängder böcker”

Av skog är du kommen, säger officianten, när han höjer den första skoveln sand. Han är omgiven av akademiledamöter, statsmän och kungligheter som samlats för att ta farväl av världens sista bok.

”Tillgivna sörjande, glöm aldrig att bokens frånfälle inte är en slutstation – nej bokens död är i stället en dörr som öppnas mot framtiden, en port som slås upp och därinne är ljus, klart och intensivt som en fotoblixt” låter det i begravningstalet i P C Jersilds satiriska novell ”Bokens begravning” från 1980.

Det är en sorgestund Jersild tecknar, och som i så många andra sådana finns också ett stråk av lättnad. Nu kan de fula kalhyggena få gro igen, pappersbruken upphöra med sin stinkande verksamhet och ingen tvingas längre belamra sitt hem med detta skrymmande och dammsamlande medium.

På en annan högst reell plats, mer specifikt på Myrornas sorteringsanläggning i södra Stockholm, pågår också ett slags avslut. Fast till skillnad från i Jersilds novell är det ändlöst och alldagligt. Framför ett horisontellt rullband står Arne Jansson. Från en flyttkartong plockar han upp en bok, kastar ett öga på titeln, ”Värmen” av Ulf Lundell, och langar upp den på bandet.

– Den här sommaren är det många som stannat hemma och rensat ur sina skåp och bokhyllor, det märks, säger Arne Jansson som sedan tio år tillbaka är bokvärderare på Myrorna.

”Vi kastar mycket mer i dag än för fem år sedan, böcker är svårare att sälja nu för tiden”, säger Tapio Laakso, arbetsledare på Myrornas insamlingscentral.

Böckerna tippas sedan över i en grön container. Den hämtas upp av ett återvinningsföretag som i sin tur säljer dem vidare till ett pappersbruk i Tyskland. Att böckerna inte tas om hand här beror, enligt återvinningsföretaget, på att det finns få pappersbruk kvar i Sverige och att de som finns inte vill ha papper som returvara.

– Vi kastar mycket mer i dag än för fem år sedan, böcker är svårare att sälja nu för tiden, säger Tapio Laakso, arbetsledare på Myrornas insamlingscentral och fortsätter:

– Samtidigt har vi har fått in fler böcker, men andelen som slängs har ändå ökat, procentuellt sett alltså.

Mönstret går igen. Flera kedjor, som Stadsmissionen och Erikshjälpen, säger att inflödet av böcker till deras insamlingscentraler har blivit större de senaste åren.

Böckerna tippas över i en grön container. Den hämtas upp av ett återvinningsföretag som i sin tur säljer dem vidare till ett pappersbruk i Tyskland.

Litteraturvetaren Alexandra Borg, som i sin forskning bland annat ägnar sig åt att studera bokens medialisering, är inte särskilt förvånad över den utvecklingen. Hon anar en mättnad på bokmarknaden.

– Man pratar om en bokflod. Det produceras för många böcker, till och med förlagen slänger sina returer. Före print-on-demand och digitaltryck var det nästan lika dyrt att trycka upp stora upplagor som små, men i dag är boken extremt billig att producera. Detta går hand i hand med att det slängs fler böcker, säger hon.

Parallellt med att större mängder böcker lämnas till second hand-kedjorna har flera av butikerna piffat till sina bokavdelningar. Böckerna har flyttats från de mörka hörnen längst in i lokalen till en plats i mitten eller nära fiket. Man har arbetat med belysning och arrangerade läshörnor. Men inte heller dessa ansträngningar gör alla böcker säljbara. Och det är framför allt uppslagsverk och inbunden skönlitteratur som blir kvar.

– Inbundna romaner och deckare åldras fort. För att skönlitterära böcker ska gå hem hos våra kunder gäller att de är i riktigt gott skick, säger Tapio Laakso och håller fram en brunmelerad läderinbunden utgåva ur Albert Engströms ansenliga produktion.

– Nej, det är ingen som köper en bok som den där för innehållet längre, den är attraktiv på grund av sitt utseende, säger Arne Jansson, nickar åt Engström-boken och säger: Det händer att det ringer personer och ber oss lägga undan, säg 1.000 gamla klassiska skinnband. De ska ha dem att inreda sina barer, restauranger eller klädbutiker med.

Utrensade och gallrade böcker lämnas inte enbart till second hand-kedjorna. De lämnas lite varstans. Tvättstugor, fönsternischer i trappuppgångar och elstolpar omgjorda till minibibliotek är en allt vanligare syn. Bilder på lampskärmar, servetthållare eller vackra föremål vikta av boksidor sprids på bloggar under epitet ”bokkonst”. Dessutom har boken fått en specifik och viktigt roll när man stylar hem inför försäljning.

– Den symboliserar trivsel och avkoppling. Jag tror inte att det är så många som verkligen sitter och bläddrar i så kallade table books men de skapar en känsla av att man vill slå sig ner och dricka en kopp te, säger Jesper Laursen, som driver homestylingföretaget Scandinavian homes.

Vad är det egentligen vi fruktar när vi talar om ett boklöst samhälle? Varför är det så viktigt att ta del av text i formatet av en bok? Alexandra Borg, litteraturvetare

En aktuell boktrend inom den branschen är att vända på böckerna i bokhyllan så att själva sidorna, inte bokryggen, syns.

– Det skapar en neutral och naturlig färgskala. En annan fördel med det är att författare eller titlar som är laddade, ämnesmässigt eller politiskt, då inte kommer att störa någon eventuell budgivare, säger Jesper Laursen.

Det allra viktigaste är dock att rensa ut böcker. Inför en visning ska bokhyllan vara luftig. Det räcker att den innehåller några få titlar och gärna ett par växter och fina stilleben.

Men att göra sig av med eller slänga böcker är känsligt. Bilden av böcker som förstörs, för att inte tala om böcker som bränns, är olustig.

– I början var det ångestfyllt att kasta så stora mänger. Det är helt enkelt lättare att kasta porslin än böcker, säger Arne Jansson på Myrorna.

Detta känner även litteraturvetaren Alexandra Borg igen. Hon berättar att hon själv bott på många olika ställen och släpat med sig mängder av böcker mellan adresserna. Många av dem står nu nerpackade i boklådor på vinden, hon har svårt att göra sig av med dem.

– Har man själv skrivit böcker så vet man vilken ansträngning som ligger bakom, då blir det nästan ett angrepp mot författaren som skrivit boken att slänga den. Millenniegenerationen är mer ointresserad av att äga medier. Det tror jag kommer att visa sig framöver genom att boken blir mer av ett inredningsobjekt, något att äga för dess skönhets skull, säger hon.

Men det är inte enbart en fråga om respekt för arbetet det innebär att skriva en bok. Motviljan är även kulturellt och historiskt kodat.

– Det handlar om Gutenberg och om demokrati. Massproduktionen av böcker var en förutsättning för upplysningen och för vår tids masskommunikation. Men bokens särställning går längre tillbaka än så. Boken med stort b är ju Bibeln – guds ord, säger Alexandra Borg.

På detta sätt har boken kommit att bli mer än ett medium. Den är en symbol för sinsemellan motstridiga värden som bildning och vetenskap, å ena sidan, och gudomlighet och helighet, å andra sidan. Därtill råder en viss begreppsförväxling, påpekar Alexandra Borg, då ordet ”bok” ofta används som en synonym för litteratur.

Sammantaget gör detta att det att slänga och förstöra böcker är förknippat med obehag och orätt. Men från ett rationellt perspektiv ser Alexandra Borg inga större skäl att uppröras över att alltfler böcker kastas.

– Vi möter fler ord, berättelser och text, i form av annonser, uppdateringar och sms, än någonsin förr. Så vad är det egentligen vi fruktar när vi talar om ett boklöst samhälle? Varför är det så viktigt att ta del av text i formatet av en bok? Att frågor som dessa åter aktualiseras säger något om bokens hotade status. Jag har ju själv studerat förlagsbranschen, älskar analoga böcker, och är i färd med att skriva en bok om böcker. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Samtidigt som jag tror på e-boksformatet är jag övertygad om att det tryckta ordet har en framtid.

Foton i text: Magnus Hallgren