Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-22 13:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/bocker/barnboksdebatt-forvaxla-inte-barnbocker-med-gronsaker/

Böcker

Barnboksdebatt: ”Förväxla inte barnböcker med grönsaker”

Ulla Lundqvist och Emma Karinsdotter. Foto: Jonas Ekströmer/TT och Julia Lindemalm

Barn- och ungdomsböcker betraktas alltför ofta enbart som ett slags grönsaker av vuxna litteraturförmedlare, konstaterar Emma Karinsdotter och Ulla Lundqvist, båda författare.

Lundqvist och Karinsdotter fortsätter här diskussionen om barn- och ungdomslitteratur efter Lotta Olssons krönika och Jonas Thentes kommentar.

”Alltså vi svarade på frågor om vad dom hette och var dom bodde och så”, säger femtonårige Måns när han berättar för Ulla Lundqvist om hur klassen arbetat med Jonas Hassen Khemiris ”Ett öga rött”.

Ulla Lundqvist, är författare, litteraturvetare och mångårig litteraturkritiker i DN. Foto: Jonas Ekströmer/TT

”Vad läser ungdomar, och hur?”

Lotta Olssons krönika om barns läsning (DN den 7/10) är tänkvärd och i förlängningen givetvis skrämmande – jag måste kolla, tänkte jag nyss, för första gången sedan jag lämnade mitt livslånga engagemang i ungdomars läsande.

Jag gick till Måns, nej, inte den elaka, den snälla, en femtonårig anhörig till mig. Hyfsat duktig i skolan men givetvis skärm-addict om nu ordet finns; eljest var så goda!

Jag hittar honom givetvis vid skärmen men han kommer snällt med ut i köket, känner min lärarröst.

– Vad vill du i dag?

– Käka lite med dej och snacka böcker.

– Böcker, vad då för böcker. 

– Som du läser, hemma och i skolan?

Han hörde kursiven.

– Javisst, vi har precis läst en bok i klassen!

– Wow! Vilken då?

– ”Ett öga rött.”

– Oj.

– Varför säger du oj, den var inte så svår men lite konstig i språket, har du själv läst den?

– Jadå, när den var ny. Den var faktiskt författarens genombrott.

– Jaså, vad heter han?

– Jonas Hassen Khemiri.

– Ja, invandrare, det fattar man ju i boken. Vår svensklärare är också invandrare fast från USA.  Men han är bra på svenska

– Vilken tur. Bra hur då förresten?

– Rättar våra fel och så.

– Pratade ni om ”Ett öga rött”?

– Nej vi skrev, alltså vi svarade på frågor om vad dom hette och var dom bodde och så.

– Inget om skillnaden mellan pappans och pojkens upplevelse av att vara invandrare, eller om den konstiga ordföljden? Ett slags koll på att ni läst verkar det som.

– Ja ungefär. Men till sist fick vi bara skriva omdöme och betyg, jag skrev att den var rätt bra men konstig ibland och gav den en 4 av 5 möjliga.

– På så vis var det vad du faktiskt tyckte.

– Nej. Men det är väl bäst att tycka bra om böcker det vet väl du???

– Hrrmm. Har ni nån mer läsning på gång?

– Inte den här terminen tror jag.

– Vill du ha en bok i julklapp?

– Ähhhh (fniss).

Jag ämnar ge honom Peter Pohls ”Janne min vän”. Måns bor mycket nära Södra Latin.

Ulla Lundqvist
Författare, litteraturvetare och kritiker

● ● ●

Emma Karinsdotter är barnboksförfattare. Foto: Julia Lindemalm

”Mina böcker är inte broccoli”

Alltför ofta när jag pratar om barnböcker med vuxna känns det som att jag vill säga: Det är en penna jag skriver med, inte en pekpinne. Barnböcker är också böcker, inte broccoli!

Jag känner igen mig i Lotta Olssons krönika (DN 7/10 2019). Vi barnboksförfattare får ofta frågan om vad våra böcker kan användas till. Som om det är medicin vi jobbar med, och inte litteratur. I recensioner och boktipstexter kan det bli slagsida och fokus blir hur boken kan användas för att prata om döden eller sluta med blöja. 

Att läsa är meningsfullt i sig, berättelsen har ett eget värde. Men när läsningen ska bli ett medel för att uppnå något annat, bättre skolresultat eller vett och etikett, då tappar själva läsningen och berättelsen i sig sin mening.

Vuxenboksförfattare får sällan frågor om hur deras böcker kan användas. Jag tror till exempel aldrig jag har läst ”Den här nya boken av Jojo Moyes passar jättebra som underlag till att prata om relationer i lunchrummet på arbetsplatsen”. Det är barnböckerna som ska vara medicin mot allt.

Det finns såklart massor av böcker som kan lära oss saker. Men som Lennart Hellsing sa, ”All pedagogisk konst är dålig konst – och all god konst är pedagogisk”. 

Jag vill läsa böcker som berör mig, och det vill barn också. För även barn är människor, med ljus, mörker, stora frågor, fantasier och drömmar. Om vi bara skriver böcker om gulliga kaniner eller böcker som ska lära barn att göra än det ena, än det andra, då lämnar vi dem ensamma med de stora existentiella frågorna om hur det är att vara människa. Vi tar ifrån dom berättelserna.

Ibland pratar vi så mycket om att barn ska läsa böcker, att vi glömmer bort vad böcker är. Vad hände med lusten? Vad hände med äventyren, sagorna och lägereldarna? 

Barnlitteraturen är en plats där berättelser först och främst måste få vara berättelser, med ett icke-förhandlingsbart egenvärde. Vuxna behöver sluta förväxla bokhyllor med grönsaksdisken. Först då vill barnen läsa.

Emma Karinsdotter
Barnboksförfattare