Bokrecension: Lyhörd debut av Yrsa Keysendal

Flickor som springer ut och in ur varandras lägenheter, som spanar ut över gården och ser vilka andra barn som är där. Det är enkla bilder. Men det är också bilder av komplexa tillstånd, som man kanske har glömt som vuxen: den starka tillhörigheten, den stora oron för vad som kan hända tillsammans med de andra barnen.

I Yrsa Keysendals debut ”Friläge” upptas romanens första del av den lilla meningsmättade värld som gården är. Anna och Linda bor vägg i vägg, Anna med sin mamma och Linda med sin pappa. De lever som systrar: nära, vilt konkurrerande.

Keysendal, född 1992, skriver med stor känslighet för barnvärlden. Barnen framstår varken som fullständigt okunniga om sina respektive föräldrars beteenden, eller som orimligt allvetande. I stället laddas scenerna med den särskilda spänning som finns i barnlivet, av att se allt och bara delvis kunna tolka.

I romanens andra del är Linda vuxen. Efter en svår konflikt i tonåren har hon knappt någon kontakt med Anna. Det yttre dramat skruvas upp rejält under en resa i USA, och i tredje delen kör Anna bil genom Sverige, kanske i hopp om den egna undergången.

Jag är kluven till den dramatiska höjdpunkt som skrivs in precis halvvägs in i romanen, eftersom den framstår som en mer schematisk än organisk del av texten. Behovet av att ”något ska hända” infinner sig lätt i en berättelse som egentligen kretsar kring finstilta känslor. Men i de delar av romanen som ”händer” och som planterar in sådant som senare ska avslöjas, framträder bågen alltför tydligt. Jag önskar också att Keysendal hade litat mer på den grumliga psykologi som just kan råda mellan nära barn; konflikter och svek behöver inte heller de vila på konkreta händelser, utan kan vara just en närhetsblandad fientlighet.

Samtidigt har Yrsa Keysendal känsla för hur man skapar äkta oro i texten; en oro som uppstår när stilen lägger sig tätt intill det som sker i en betydelsemättad vardag. De utmejslade scenerna får vara så korta som de är och ändå uppta en sida, vilket skapar en fin form för berättandet i denna lyhörda debut.